Det bästa jag har.

Efter att jag läst dagboken från 2004/2005 så kändes det som en självklarhet att plocka fram den från 2006.

Tänker skriva av den mest värdefulla sidan jag har i den boken.
En dikt som min storebror skrev åt mig.

I'm still proud to be your brother, and I would do anything to keep it that way.
I wouldn't stand a day without you, it would be like loosing everything you've got.

There is noone who could take your place if you were gone.
As long as we stay together, we can fight any forces who tries to harm us.

You are my sister and i love you for who you are.




Säger inte det här ganska mycket om hur underbar storebror jag har fått turen att ha med mig hela livet?

Här är en liten skämtbild från 2005.


Det är så sjukt många gånger han har ställt upp och tröstat mig då jag varit ledsen. Så många gånger vi gjort oförglömliga saker.

Som då vi blev livrädda för bockarna på ön ute i snesudden, så han sprang och sen halkade i mitt piss och slog huvudet i en sten.

Eller dom kvällarna då vi smet ut natt efter natt och satt ute och kedjerökte.

Dom gångerna vi tröstats åt att ha varandra och då faktist gått igenom allt det jobbiga tillsammans.

Då vi satt uppe hela nätter och pratade om allt mellan himmel och jord och lyssnade på det som senare kom att bli min favoritmusik.

Boden alive det året då han flippade totalt och gick och röck tag och frågade varenda jävel om dom rört mig, fastän jag gick brevid han och var helt Fine.

På begravningen då skivan hackade och vi kunde inte titta på varandra för vi skrattade så mycket.

Den gången vi snodde varsitt flak av farsan och du tog skulden.

Den gången då du var stupfull och kom hem med polisen och spydde ner min skolkatalog, och jag satt uppe hela natten och såg till så du inte skulle kvävas av spyorna eller nått.

Den gången vi kom på ideén att fara på julottan, så vi drog med oss arvesen och sen satt vi och asgarvade längst bak i kyrkan, dels av trötthet, dels för att man inte får, dels för att det avr asroligt.

Valborg det året då jag inte hade någonstans att vara, så han erbjöd mig att vara med han och hans killkompisar även fast dom skulle ha killkväll och basta.

Då vi tog varsin vedklabbe och satt uppe till 7 på morgonen och täljde pipor och lyssnade på aerosmith.



Det går inte att förklara hur mycket allt han har gjort har betytt för mig. Jag tvivlar på att många syskon har den gemenskapen som vi har. Han är min bästa vän. Som hjälper mig att lösa alla problem jag har och som finns där vilken tid på dygnet som helst.



Du är det bästa jag har.

Kommentarer
Postat av: Anonym

2009-04-02 @ 12:52:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0