Vänner, vars har vi dom?

Jaha, då är stunden inne, då tankarna flyger omkring och en tankeställare dyker upp.

Hittade en skiva där det stod "best of 2004" , blev lite rädd där ett tag, jag ville inte påminnas av min sjukt dåliga musiksmak jag hade då. Men, första låten påminde mig som satan om vissa saker.

Groove coverage - you

Jag kommer ihåg mina speciella känslor kring den låten, vad jag tyckte och tänkte. Förutom dom huvudsakliga minnena som dök upp, så började jag även tänka på då vi gick 6:an. Elin Arvesen umgås jag ju fortfarande med, men vad hände med dom andra tjejerna i klassen? Började speciellt tänka på Sofie och Eva-Linn av den här låten.

Jag har gått igenom mycket med dom tjejerna. Jag måste erkänna att jag inte tänkt på allt detta på evigheter, ja jag hade nog nästan glömt.

Det känns som att vi var för unga för att kunna ha den sortens vänskap. Nu är jag medveten om att det där lät väldigt konstigt. Men jag tänker på just den där känslan av att ingenting kunde få oss att fara isär. Äkta vänskap, sån där man inte kan leva vidare utan. Och ändå, nått år senare, så känner man knappt varandra längre. Det är så sjukt egentligen, hur man kan kasta bort någonting som en gång var det mest värdefulla man hade? Hur kommer det sig egentligen? Är vi alla dåliga vänner som tillslut slutar bry sig, eller är det så att man faktist på något sätt växer ifrån varandra? Frågan är då, går det att växa tillbaka, eller att man tillslut hamnar på samma plats, för att på nytt kunna känna den gemenskapen man en gång hade?

Det känns fruktansvärt tråkigt faktist. Jag hoppas på det där att man "växer från varandra", för annars känns det ju som att man lika gärna kan ge upp hoppet på det man idag tror är vänskap som kommer hålla hela livet.


Jag kommer ihåg den tiden då jag och Eva-Linn förbjöds från att vara med varandra, men ingenting kunde stoppa oss, så hon fick smita in i mitt rum genom mitt fönster för att vi skulle kunna umgås. Och att vi på handbollsträningarna knappt fick prata, att vi inte fick ge varandra en tröstande kram. Fast det gjorde vi ändå och jag minns det fortfarande som om det hände igår. Så starka band man hade.. Varför försvinner de sakta men säkert? Om jag ser tillbaka i åren som gått (samma gäller nog dom flesta kan jag tänka mig) så lägger jag märke till hur många starka band som med tiden bara tynat bort eller försvunnit helt. Är vi inte nog rädd om det bästa vi har? Eller hur fan går det till, varför släpper man altlid taget för tidigt, varför varar inte alla dom bästa vännerna för alltid?

Och Sofie, jag behöver ju bara läsa mina gamla dagböcker för att förstå vilket jävla band vi hade. Jag känner att jag misslyckats som vän när jag tänker på den tiden. Vi hade det båda jävligt jobbigt och jag är så tacksam för att vi hade varandra, det behövde vi verkligen. Nu vet inte jag hur mycket man kan skriva i en publik blogg, men jag minns stunder då det var som värst, och du följde mig hela vägen hem från skolan, även fast det var åt helt fel håll, för att sen gå hela vägen tillbaka själv, bara för att vi skulle kunna umgås en stund. Anledningarna ska jag nog inte skriva antar jag.

Sån vänskap finns fan inte längre tror jag. Antingen så förrändras saker och ting då man blir äldre, eller så var det där det klaraste tecknet jag har sett på vänskap. Två barn som verkligen behövde varandra.

Jag kan inte hjälpa att jag fan sitter och grinar. Funderar på vad fan det är egentligen. Varför lyckas man alltid bli av med det man verkligen behöver. Jag menar, är det inte sån här vänskap vi alla strävar efter?

En vänskap då man går ett steg längre. Då allt är lite starkare.

Kommentarer
Postat av: moa

guud vad bra skrivet!

Jag tror faktiskt att om man verkligen vill, kan man försöka bli bra vänner igen. För om man en gång har varit riktigt bra vänner, och litat på varandra till max. Då ska de inte spela någon roll hur länge man är ifrån varandra. En sann vän är en sann vän, och om de inte funkar mellan er igen så har ni ju iaf försökt! :)

2009-04-02 @ 15:56:25
URL: http://moaseliina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0