the missing piece

Fyfan vad härligt jävla normalt allting plötsligt kändes.


Har suttit med Manne, Niklas och Blauh här vid datorn och kollat youtube klipp och
diskuterat bland annat James Hetfields salivregn.

Nej, men att bara snacka om skumma grejer med brorsan och hans polare..
en vardag jag saknat så det gjort ont.


Framför allt just idag har det bara varit så underbart att se honom så glad.
Sist han var i Bodentown var ju över ett halvår sedan,
och då var han en helt annan version av min egentligen så underbara bror.
En version absolut inte värd att sträva efter..

Idag har jag sett den sidan av honom som vi alla älskar allra mest.
Den glada och spralliga 14åriga killen som finns i honom har krypit fram.



Där ett tag var jag så orolig att den sidan var borttappad för alltid,
men nu när jag ser att han är sig själv igen så känns det bara SÅÅÅ jävla underbart.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0