the invisible ink

Alla människor har vi vissa kapitel i våra liv som vi inte pratar om.

Jag var och bläddrade bland lite bilder här på datorn, och påmindes om en viss tidpunkt i mitt liv. Jag plockade fram en av mina gamla dagböcker från 2006, hade tänkt att jag kanske kunde inspireras till att skriva lite om det här i bloggen. 

Men när jag slog upp den där sidan, 2/7 2006, så upptäckte jag än en gång att just det tillfället i mitt liv, är någonting jag inte gärna nämner egentligen. Just för att det är ett sånt där ögonblick man inte kan förklara, det spelar ingen roll vilka ord jag hade använt, vissa saker måste upplevas för att förstås.

Jag är ju i övrigt grymt öppen om mitt liv här i bloggen.
Men just det här kapitlet är någonting jag än idag helst blundar för.

Nog vet jag att det är bra många fler än bara jag som vet om det här, ja jag vill nog inte äns börja fundera i hur många här i Boden som egentligen vet om det. Och på sätt och vis känner jag (trots att det gått så många år) att jag skulle vilja förklara allt, eftersom det är en del av mitt liv som blivit totalt missförstådd.

Men än är det för tidigt. Det är på något sätt ingenting man pratar om och dessutom finns väl såklart en viss skam kvar också. Men min största rädsla med att ta upp ämnet är nog att att bli missförstådd igen och att istället bara återge liv till de minnen som nu förmodligen är begravda hos de flesta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0