without the crazytrain

hörrni, det är helt insane.. MEN ALLTING FICK PLATS!
och det väger inte för mycket heller, how the fuck did that happend??

Känns awesome!
Nu kan jag slappna av ytterligare lite till, huvudproblemet är ju lixom löst nu :)
Jag vill ju gärna se migsjälv som en ganska enkel människa på det sättet att jag inte behöver en massa GREJER i mitt liv, att jag inte värdesätter prylar särskillt mycket, och att packningen därför skulle vara en så simpel och lättfixad grej. Men icket i detta fall!

__
Ikväll har jag hängt med brorsan i hans lägenhet för typ första gången sen han flyttade dit för typ ett halvår sen, helt sjukt egentligen. Nåväl, vi hade skittrevligt, riktigt nice! Satt och surrade i några timmar som vi alltid gör. Analyserande, beklagande, glädjedelande, stöttande, utredande, jaa.. givande jävla samtal helt enkelt, som vanligt då. Fan vilken himla fin storebror jag har, och det känns verkligen så härligt att kunna säga det igen. Under och efter anstaltstiden så var vi inte alls lika bra syskon som vi brukade vara, och faktiskt så tvivlade jag ibland på att vi skulle kunna återfå samma fina syskonrelation. Så just därför känns det så skönt nu att allt är i sin ordning och att jag verkligen kan säga att jag har världens bästa storebror.

Framför allt är det så skönt att vi känner igen oss i varandra så mycket. Det är så oerhört skönt att känna sig så förstådd, att känna sig så normal. Alla de djupa förundrande samtalsämnen vi så lätt och prestationsfritt dyker in i är sånt som ingen annan hade orkat sitta och fundera på, eller någonsin reflekterat över.

i feel good




ett måste

Nu har jag konstaterat att jag måste ju för i fan lämna mina hårprodukter hemma, haha.. antagligen? väger lite väl onödigt många kilon att ta med alla dom..

Dessutom dragit ned lite på nessecär innehållet,
det finns vissa grejer som jag absolut vill ha med, så då har jag tagit med mig små förpackningar istället för stora halvfulla.



uppdaterar med mer finurligheter ikväll!

say Wh0t!?!!

Det här håller inte....

även om jag otroligt nog skulle lyckas få ned allt detta i mina två resväskor,
så skulle det ändå väga för mycket.

hmm.. !
DETTA ÄR SVÅRT -_-




Packning på schemat

Idag har jag tvättat upp kläderna jag ska ha med och sen vikt dom i fina högar och radat upp på sängen. Nu börjar den slutgiltiga sorteringen av vad som ska med och vad som ska lämnas. Sånt jag vill ha med men som inte ryms lägger jag i en speciell påse så att mamma och pappa kan ta med det i framtiden då dom kommer och hälsar på.

Sen så ska jag nu fylla upp shampon, blasam osv i mindre förpackningar och sortera ut vilka hårprodukter som får följa med och vilka som får nå sitt utgångsdatum här på hyllan i mitt rum..

Packar även ihop nessecären, allt förutom sminket i princip.
Fixar ihop all elektronik, alla sladdar, laddare, usbminnen, extra mobiltfn med tillbehör osv.. 

Sen ska jag föra över de sista säsångerna serier till min externa hårddisk, fylla mobilen med ny musik och sen flytta över alla mina (miljontals....) "bokmärken" eller vad man nu kallar det, från den stationära datorn till den bärbara. Alltså viktiga informationsidor, hjälpsidor och genvägar till alla englands viktiga internetsidor som försäkringskassan, jobbsökarsidor, "eniro", och olika cummunitys.

Får se ifall jag hinner scanna in och skriva ut en massa papper idag eller om jag tar och gör det imorgon. We'll see!


ordspyor

kände att jag kanske spårade iväg mellan olika ämnen i förra inlägget, jag menar det är skillnad på live and let live och på jubelidioter som inte kan tänka outside the box.. Men det är så mycket jag stört mig på nu på senare tid, speciellt här hemma i huset. Jag undar ibland vad som surrar runt i morsans huvud, ibland verkar det helt enkelt så tomt. Det finns så oändligt många saker hon aldrig reflekterat över ang sitt egna sätt att vara och bete sig, ändå har hon så otroligt lätt att kasta skit på andra och bete sig bittert och negativt... sen ändå förvänta sig att folk ska rätta sig efter henne eller uppfylla hennes behov? Idag rök vi ihop i gräl om detta likt så mnga andra gånger. Det handlar helt enkelt om hur jag inte kan förstå mig på henne, hur hon tänker.. tänker hon alls? kan jag fråga migsjälv. Eller blir hon totalägd varje gång jag tar upp något om hennes beteende och därmed känner sig pressad och hennes huvud blankar? Är det därför det kan komma påståenden som inte alls är relaterade till den argumentationen vi är inne i? Ja jag vet inte, och sånt här har jag blivit galen på enda sen jag var 11 år gammal, nu 7-8 år senare så är verkligen tålamodet slut, jag orkar och vill inte längre försöka hjälpa mamma att förstå sig på sigsjälv, att lära henne tänka ett, två eller trettiofem steg längre än det lilla klivet hon är kapabel att tänka idag. Men ändå så kan jag inte låta bli ibland, jag bara måste, måååste få bry mig och be om en förklaring till hur hon kan tänka eller säga det hon gör, vissa saker är bara helt.. ja jag förstår inte. Men fiiifan säger jag bara så lugnt och trivsamt detta hem hade varit om hon bara hade haft några fler getter i sin hage, om vi hade kunnat ha riktiga diskussioner baserade på förståelse eller åtminsone försök till förstående av den andra människan. Jag menar, kännar man en person väl så krävs det fan inte mycket för att förstå hur de tänkt eller vad som kan ha orsakat ett konstigt agerade eller val i livet. Och min morsa har förfan bott i samma hus som mig i 18 fucking år, till och med fan fött mig, hur kan hon då inte tänka på saker och ting utifrån min sits, eller fråga om hon är osäker? Ja jag blir lika häpen varje gång, och trots att jag insett att hon kanske inte är guds smartaste människa så kan jag inte vara förstående och acceptera, jag blir FÖRBANNAD.

rättvisa

live and let live
lev som du lär
behandla andra som du själv vill bli behandlad
förvänta dig inte att få mer än du ger


Fan vad less jag kan bli på människor som inte inser vikten av allt detta.
Hur fan kan man gå igenom livet och inte reflektera över om man beter sig rättvist jäntemot sina medmänniskor och ens egna förväntningar av dom?

Jag kan bli så oerhört förbannad på dem som inte har samma typ av synsätt som mig då det gäller andra människor. De som inte kan tänka kritiskt om det som verkar så uppenbart, eller de som inte har förmågan att sätta sig in i en annan människas sits och tänka utifrån det, ja jag ser de människorna som antingen pantade jävla fårskallar eller egoistiska idioter som manipulerar sin väg frammåt i livet. Jag tål dem inte.

Ödmjukhet, empati och förståelse för de andra människorna i så gott som alla situationer man hamnar i, där har jag tamigfan mvg, att lyfta blicken från den trångsynta jävla tunneln man annars lätt hamnar i är så jävla viktigt. Det finns alltid en orsak till varför människor gör som dom gör, man kan fan inte döma någon innan man lagt ner energin på att faktiskt tänka ett steg längre och fundera över vad som fått denna människa att bete sig så.

Finns gott om idioter här i världen och jag tycker det är lika skrämmande varje gång jag stöter på en.
HERREGUD säger jag bara!

Början på en ny era

Idag hade jag min sista arbetsdag i Sverige. Min sista dag på saxarna. Min sista dag som svensk frisör.
Vemodigt, men läckert. För nu börjar verkligen en ny era.

Erfarenheterna jag fått under denna sommar har varit många. Dels så jobbade jag på silentium där jag har tagit med mig en hel del säljteknink ifrån. Vi hade en föreläsning på skolan förra året om säljteknik som jag tyckte var väldigt givande, men från telefonförsäljandet jag gjort i sommar har jag fått mycket tips och trix av coacherna osv, sånt som är alldeles utmärkt i frisörbranchen. För oss handlar det ju mycket om att sälja just hårprodukter, men framför allt så måste vi ju kunna sälja våra idéer, våran kreativitet. Om jag har en jättebra bild av hur jag vill forma frisyren på min kund, så spelar den idén ingen roll ifall jag inte kan sälja den, om jag inte kan hitta rätt teknik för att få kunden att bli intresserad och slutligen vilja ha den nya idén istället för att bara toppa igenom den gamla klippningen, som det så lätt blir.

Ja sen så har jag ju haft turen i sommar att jobba på saxarna, vilket har varit oerhört givande för mig ur många aspekter. Framförallt så var det ett enormt steg i utvecklingen att bara få byta salong och komma dit helt ny och visa vad jag går för. Att verkligen ta mitt egna ansvar och fullända mina egna idéer och lära mig att lita på mig själv totalt. Om jag hade varit kvar på den salongen jag var tidigare så hade det varit svårt att ta det steget, det är lättare att bara fråga än att utforska på egen hand. Sen var det välidigt inspirerande och spännande att jobba på en salong där vi var 10 stycken som arbetade i jämförelse med 3 som vi var på den förra. Alla jobbar så olika, allt ifrån stil och form till styling, val av färger, appliceringstekniker, klipptekniker, stylingtekniker och approach till kunden, så det har varit oerhört intressat och utvecklande att på nära håll kunna ta del av andras arbetssätt och sen plocka på sig några av gobitarna och själv använda. Enkla saker till att börja med, bara en sån grej som att vänta tills man pratat igenom vad för frisyr som önskas, innan man sätter på capen. En sån liiiten grej känner jag faktiskt har gjort skillnad. Och det är en av många, många saker jag annammat i smyg.
Har helt klart utvecklats massor under den korta tiden jag nu jobbat på saxarna och det känns otroligt härligt, och jag är förväntansfull nu inför att ta med mig allt detta till den salongen jag kommer jobba på i England nu så småningom.

Ja herregud nu är det bara 6, snart 5, dagar innan jag faktiskt far! Fan vad jag längtar,
det ska bli så sjukt spännande!

i'm taking you with me

Du är en del av min livslånga dröm & en del av min mest färgglada historia.

Trygghet, stolthet eller drama, dunno.
Kanske är det självaste mixen som gör det hela så fantastiskt.

Du finns i min dåtid i form av text, foton och gamla skratt men framför allt så finns du i min framtid,
i min längtan och i min omtumlande drömvärld.


Vi skiljs åt, men vi ses snart igen.

STUDIOBILDERNA FRÅN VISNINGEN

Hår&Makeup: Madeleine Hansén
Foto: Tove Holmquist











with every beat of my heart

Den här flytten innebär så otroligt mycket för mig. Jag har många förväntingar, stora som små, men egentligen är det nog betydligt mycket fler funderingar jag har än förväntingar. Och det jag ser fram emot mest är allt som kommer hända inom den personliga utvecklingen.

Att lära mig ta tag i saker själv för att uppnå något har jag ju redan fått träna på nu detta halvår med alla telefonsamtal, möten osv som jag tagit tag i med bland annant bankerna, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, mitt försäkringsbolag osv. Och allt planerande och dubbelcheckande med allt jag nämt tidigare och sen allt ifrån att komma ihåg att gå till tandläkaren en sista gång till att få tag i skriftliga bekräftelser på engelska på mina betyg, försäkringar, utbildningar, brottsregister, kredithistoria, födelsecertifikat OSV.

-Men att verkligen få påbörja det vuxna livet med egen bostad, jobb osv, allt som innebär det totala ansvaret för sin egen framtid. Det är den stora spännande utmaningen som jag inte kan omfamna förrän jag faktiskt anlänt.

Och hur jag, som den överanalyserande, planerande och faktiskt känsliga människa som jag är kommer att hantera den här övergången i mitt liv, det har jag tamigfan inte en aning om, helt ärligt!

Jag vet att det här är en förändring jag behöver, vill ha, alltid velat ha, längtat till, kommer vinna mycket på och lära mig mycket av. Men fortfarande, hur jag kommer reagera och tänka på allt detta när det är i sitt verkliga skeende om dryga två veckor, blir sanneriligen spännande.

Jag är inställd på att de första månaderna kommer va tuffa ur många aspekter, språket, ensamheten, ekonomisk oro, instabilitet och en helvetes massa jobbsökande och ständiga möten med nya kontakter. MEN, jag är helt övertygad om att jag kommer att ta mig förbi den jobbiga biten och aldrig någonsin ångra det.

Jag längtar ut ur min trygghetsbubbla här i boden, och jag kommer aldrig igen att ha en lika fantastisk möjlighet i livet att lämna denna trygga stad, som jag har nu. Inga uppsägningstider, ingen bil, lägenhet, skulder, pojkvän eller liknande. Ingenting som håller mig tillbaka - förutom tryggheten.

Sen en till sak som jag verkligen ser fram emot är att lämna småstadskonsekvensen bakom mig, den som gör att alla nya människor jag träffar här inte känns som ett första möte eftersom man alltid vet någonting om den andre eller tvärtom. Att alltid fundera över vad den andra människan har för förväntingar på mig utifrån det hon eller han hört innan. Att eliminera den överanalytiska biten av mig själv, gör att friheten för mig i ett helt nytt land förmodligen kommer att vara väldigt påtaglig. Det ska bli skönt att starta upp från scratch och lämna småstadsfasonerna bakom mig, att kunna släppa alla 'tidigare jag' och få upptäcka vem fan jag är då jag är helt fri från rädslan av andras fördomar. Då jag är fri att vara precis vem jag vill när jag vill, så att säga.

Och det är helt klart den för mig mest intressanta biten med hela resan, att ta reda på vem jag är när det inte finns någon historia. Andra människors förväntingar är någonting jag av någon anledning alltid haft svårt med, alltid varit lite rädd för. Jag hatar att bli missförstådd och det kan jag mer eller mindre säga att jag alltid känt mig, att jag i många sammanhang blivit dragen under samma linje som andra människor trots att jag inte haft någonting där att göra. Trots att jag enligt eget huvud alltid skiljt mig från mängden. Men what to do förutom att ha som header "don't critisize what you don't understand" ? Skämt åsido, men allvarligt.. i en så liten stad som Boden så är man stämplad på ett eller annat sätt redan från start, och samtidigt som jag kan tycka det är underhållande ibland så är det mest ivägen för mig.

Sen ska det även bli spännande att lära känna nya människor, helt nya människor, och få helt nya inspirationer, aha-upplevlser och kanske upptäcka en och annan kulturkrock, ja det är mycket som kommer bli jäkligt kul att erfara.

Men mest av allt ser jag min Englandsflytt som ett steg på vägen, ett steg i rätt riktning.
Egentligen hade USA varit mitt förstahandsval, men england är som gjort för den stigen jag vandrar nu. Där kan jag FORTSÄTTA min utbildning med HÖGRE lön än jag hade haft i sverige, alltså räkna av mina 3000 praktiktimmar. Samtidigt som jag upplever mitt första steg in i vuxenvärlden och lär mig ansvar på riktigt och hur man klarar sig själv. Dessutom bara känslan av att ha uppnått det jag så länge drömt om, att flytta utomland, att lämna Boden, bara det känns enormt stort för mig. Men också bland det viktigaste är att genom att bo i England så jobbar jag upp min engelska till en förhoppningsvis fantastisk nivå, vilket gör det möjligt för mig att senare kunna resa runt/bosätta mig vars än i världen jag vill. Eftersom jag är totalt ointresserad av att lära mig något av de störra världsspråken så satsar jag alltså stenhårt på en felfri engelska, som sen kommer kunna ta mig vidare genom alla de drömmar i livet som jag har har. Till alla andra destinationer, kulturer, upplevelser och erfarenheter som jag också ser fram emot.

Nu ska jag sluta skriva och gå och lägga mig istället, men först tänker jag lova er och mig själv att publicera en liten "Vad jag trooor kommer att vara annorlunda om 6 månader"-lista, eller något liknande. Bara för att sedan om 6 månader kunna antingen garva ihjäl mig åt eller ge migsjälv en klapp på axeln för ett realistisk och målmedvetet framtidstänk. Haha, vi får väl se! :)

that summerfeeling

Lite bilder från helgen i Sudok :) Fyfan vad härligt det var alltså!
Badat bastu, druckit bärs, spelat lite nya fyllespel, ätit nejlika-kryddad fläskfilé, plöjt med fyrhjuling och sexhjuling i skogen, besökt sudoksberget, ätit en otroligt somrig lunch. Bara en massa härligheter! :)

Tnx guys!
















dont ask me again

Imorse har jag varit hos tandläkaren, och fan vad skönt att ha det bakom sig! Hatar oron inför ett tandläkarbesök, och speciellt det här då jag (..iof som vanligt) var stensäker på att jag hade hål! Men precis som alla andra gånger så är det bara ilningar och inget hål. Hurrey! Slapp huggas av nån bedövningsspruta eller borra obedövat, bara lite superflour och sen var det klarrt. a-zum.

Annars idag så har jag dammsugit rummet, städat och sorterat lite grann. Packat ner alla mina smycken i små askar också, så nu är den biten färdig. Man måste börja smått :) haha..

Hittade dessutom en jättefin liten duva bland alla smycken, men den var dock utan kedja. Så jag plockade fram mammas verktygslåda för smycketillverkning typ, och med hjälp av lite tänger osv så lyckades jag ta guldkedjan från ett annat halsband jag aldrig använder och fick dit den fria duvan istället. Tycker att det är lite mysigt med smycken som har en mening, som symboliserar någonting.

som fisken i vattnet

Idag berättade jag för chefen på saxarna att jag sagt upp mig från sillen nu och att jag därför gärna jobbar mer än bara fre-lördagar nu sista veckorna innan jag far. Att dom exempelvis kan ringa in mig när det behövs eller så!

Då passade han på att säga "och om det nu skulle vara så att det skiter sig i England eller att du får slita ihjäl dig på nån negersalong, så vet du ju att det finns jobb för dig här på saxarna när du kommer hem." Kändes väldigt kul att få höra det :) Även om det inte ska skita sig så känns det ju kul att han vill ha mig i sitt crew!

Ska dessutom öppna där själv imorgon och jobba ensam i salongen första timmen,
känns gött med ansvar!


keep em close to your heart, those lovely memories and days that made you feel like that

Idag har jag haft en lugn och skön dag, en riktigt bra dag.
Började med att brorsan kom hit på morgonen och gjorde sviiiiingod lunch, något liknande har jag aldrig smakat och speciellt inte lagat av honom. Sen for vi runt litegrann och dumkörde upp bensin, bara chillade runt och avslutade med en sväng till fortet på fagge för att kasta lite sten, hur konstigt det än låter. Men det är faktiskt kul, haha.
Sen bar det iväg till jobbet för 5 timmars telefonförsäljande, och efter det for jag förbi och hämtade upp honom igen på hemvägen.

Då när vi kom hem till jägar så fick vi ta hand om våran sjuka mamma som inte alls mått bra de senaste 5 dagarna stackarn, vi pysslade på och gjorde te, bäddade rent och ringde vårdcentralen om råd och sånt. När hon mådde bättre och så småningom somnat så for vi med bilen igen och gled runt i en timme eller så, gjorde ett litet stopp på kyrkogården och besökte farfars gravplats en stund, annars var det mest bara att lugnt köra omkring här i Boden och prata om allt här i livet. En riktigt välbehövd syskonkväll skulle jag vilja kalla det, och det var länge sedan sist. Kändes himla bra att få umgås med min storebror -v-

Lukten av sommar


Hur beskriver man den? Eller säger den sig självt?
Nyklippt gräs en solig förmiddag eller den blöta asfalten en eftermiddag under sensommaren, eller rent av kvällsluften då det är fuktigt och ruggigt utomhus men luften känns friskare än någonsin.

Sommardoften finns inte i singular, den har för många olika varianter beroende på tid, väder och den omringande miljön.
Vilket som, så är det de vackraste jag vet trots att det inte är någonting jag med ögonen ser.

Just ikväll under skrivande stund så befinner jag mig i total sinnesro. Harmoni.
Jag sitter ute i den friska kvällsluften, på min altan, med all belysning släckt och mörkret från sensommaren som omfamnar mig. Visserligen finns här en tänd liten värmelampa på väggen som ger ett behagligt dovt sken i gulguldiga färger, men utöver det så är det bara dataskärmen som genererar ljus. Temuggen och fimpburken har jag till höger om mig. Och friheten att kunna sitta ner med min bärbara i knät och skriva ned mina tankar i tänkandets stund, det är fantastiskt, det är underbart. Det är det absolut bästa jag vet.

det gäller att se helheten

Jag har fortfarande prestationsångest, inte i närheten av vad jag hade förr, men jag kämpar absolut fortfarande med den. Och det är förmodligen enda anledningen för att jag orkar med det hjärndöda jobbet på sillen, just för att det är prestationslöst.. jag kunde inte ha brytt mig mindre i om jag säljer en, tjungo eller ingen telefon på en hel dag där.

På salongen däremot bryr jag mig om varje kund och vill ha perfekt resultat på varje klippning eller färg, där nöjer jag mig inte med halvers eller ok, jag ska vara 100% nöjd och representera varje frisyr jag skapat med stolthet. Och därför - för att jag bryr mig i mitt yrke, för att det är viktigt för mig, så är jag alltid lite nervös innan jag ska till jobbet. Vilken salong det än är, vare sig det är praktik eller jobb. Bara för att det finns krav, krav på prestation, höga krav från mig själv.

Jag förstår säljarna på sillen som jobbat länge. Man skapar sin egen verklighet, och nöjer man sig med att jobba där och hittar drivkraften i sig att verkligen ge allt och sälja, sälja, sälja - då blir det ju kul. Helt klart. Men ligger ens ambitioner, intressen eller engagemang på annat håll så blir det helt enkelt aldrig roligt, så är det bara. Men jag tror dock att de flesta som jobbar där känner samma som mig, att det kan vara skönt med kravlösheten.

Eller så är det bara för att jag vet att jag ändå flyttar om mindre än en månad som kravlösheten är så påtaglig, lixom jag bryr mig inte i om jag får anställningsbevis en vecka till eller månaden ut, det är inte relevant pga flytten. Och eftersom jag inte bryr mig så känner jag inget större behov av att göra bra ifrån mig, därav inte heller någon prestationsångest.

Men, prestationsångest för att man bryr sig är bra. Så signalerna min hjärna sänder mig kvällen innan jag ska till salong vare sig det är jobb eller praktik, är bara signaler på att mitt yrke fortfarande värderas högt för mig, att det är viktigt för mig.

!



nothing but a cold beer in the sun

Igår så for jag tove och markus till Hundsjö efter silentium för att gratta micka som fyllde 20. Där bjöds det på tårta och vin och mycket glada skratt, sen efter det så for vi till bränna och träffade lite folk och satt där i kvälls solen och pratade på.

och efterfesten hölls som vanligt på sommarnätterna hos anton och jenny, som perfekt nog bara bor ett kvarter ifrån mig! Där skojjade vi på och fortsatte dricka in till halv fem på morgonen, sen var det dags för mig att masa mig hem :) Riktigt jävla sköjj kväll!

Förutom "jag har aldrig" med alla de snusigt detaljrika historierna så var en av kvällen höjdpunkter då jag och markus cyklade till mig för att hämta mer öl. För att göra en grej av det så smög vi 13årochtjuvrökarstilen, dvs ljudlöst öppnade alla handtag, smög nedför trappen, förbi min snarkande pappa och ner i vinkällaren för att hämta bärs. Mina egna bärs för övrigt, men det blev en rolig utmaning och vi lyckades undvika att väcka farsgubben! höhö




my heroine

Jag har varit så sjukt asocial de här senaste veckorna, istället för att känna mig ledig på mina lediga timmar så har jag bara känt mig stressad precis som om jag haft fullt upp dagarna i ända. Sen då jag sitter i 5 timmar varje dag på silentium och rabblar samma grejer om och om igen, så är jag helt trött i hjärnan på kvällarna och känner inte alls för att fara och umgås med folk. Och på mornarna innan jobbet så stiger jag upp innan 10 varje dag, men kommer mig ändå inte iväg för att hitta på något. Blir en hel del tid spenderad hemma i villan med mor och far med andra ord. Måste försöka bättra mig, men vet inte i vilken ända jag ska börja riktigt. Vill börja med att beta av listan av grejer jag måste göra inför england, men samtidigt så tar den listan ju aldrig slut eftersom jag ständigt fyller på med punker så att säga. Så stressen kan jag inte riktigt bota, men om jag skulle börja göra lite mer "lediga" saker på min lediga tid så tror jag allt som allt att det skulle kännas bättre. Vet dock inte riktigt vad det skulle vara. Måste filura lite på det!

Kände för att skriva av mig lite och nu ser jag ju att klockan kilade iväg fortare än fort hela den senaste timmen.. Läggdags säger jag bara! Godnatt :)

helt insane

och för övrigt, här ska ni få se ett foto på min dagliga ångest:



Mitt hår går att sätta i en fucking svans! EN SVANS!!
Jag hatar det, det är långt, tjockt, risigt och ser ut som en jävla hjälm då det är utsläppt.
DESSUTOM TAR DET FÖRJÄVLA LÄNGE ATT FÖNA OM MORNARNA ..

Haha, känner mig så knäpp som själv är frisör och inte tycks kunna göra någonting år mitt eget ruffs! Men ingen av er har ju missat att jag lever på snål budget här, och jag har helt enkelt inte råd att klippa mig. Och eftersom jag bara jobbar helgerna på saxarna och träffar tjejerna där så sällan så känns det  inte OK av mig att fråga någon av dom ifall de har lust att hjälpa till utan att ta betalt. Men vi får se hur jag gör, jag tror inte jag står ut många dagar till så jag måste nog nappa någon hundring ur sparkassan och iallafall vara beredd att betala. Var väldigt, väääldigt nära att hugga in med saxen själv häromdan. Att bara få effilera ur det hade gjort så enorm skillnad.. Haha, nej jag måste få detta fixat, annars kommer jag försätta mig i någon svår situation genom att försöka klippa mig själv spegelvänt inne i badrummet, aj aj jag tror inte det hade gått så värst bra med mitt tålamod. Och vad skamset det skulle vara att behöva be om hjälp sen för att jag försökt klippa mig själv.. HAHAHAHA..




yummyy

Nu har det varit väldigt mycket om englandsflytten här i bloggen på sista tiden, så då snör jag in någonting helt annat här för att variera mig lite! haha..

Här är den smarriga lunchen jag gjorde idag :)
Pasta med hemmagjord pastasås,
ingridienserna är bland annat mjölk, mjöl, grädde, creme fraise,
färsk basilika, tomat, purjolök och mjukost med örtsmak.



detaljer

Budgeten fixad för 14 dagar

Flygresa med 2 x 23kg väskor = 2000 kr
Tåg Heathrow - Bournemouth = 300 kr

Vandrarhem 14 dagar x 200 = 1500 kr
Mat = 1500 kr = ca 100kr/dag
Transport (buss, tunnelbana) = 1500 kr = ca 100kr/dag

= 8.300 kr


För att få hyreskontrakt = 10.000 kr
Hyra (4000) + en förskotthyra (4000) + deposit (2000) = 10.000 kr.

Jag kommer att ha 20.000 kr vid avresa och sedan få in runt 5000 kr i slutet av september,
så min buffert totalt ligger på ca. 25.000 kr.


RSS 2.0