så det kan gå

Hittade en luffsig stig när jag var ute å gick med Ludde, tänkte att "åhh, det blir säkert kul för han eftersom han garanterat aldrig varit där tidigare", så vi gick ju in och kom ut på en öppen yta som såg svintråkig ut. Jag beslöt mig för att vända om och börja gå hemmåt istället...

Men ojdå, då hade ett tågfanskap parkerat in oss.



Då vände jag igen och fortsatte ut på den där öppna ytan och ut på nån väg där
och sen hips vips så var jag visst bakom järnvägsstationen.



"oooops!"



Blev visst en riktig långprommis för våran lilla vovve. Han frös så mycket om tassarna på hemvägen att han inte kunde stå still, då skiftade han mellan att lyfta höger framfot och vänster bakfot och sen tvärtom. Ganska söt ändå (:

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0