tack och lov för den där poletten som trillade ned

Fick en reminder häromdagen om hur skönt nuläget egentligen är. 
Om jag tittar tillbaka över all skit jag varit inblandad i och hur många gånger jag önskat att folk inte skulle dra mig under samma streck som andra bara för att det är enklast så. Det är så jävla skönt nu att slippa all skit som jag var omringad i under högstadiet, eller snarare alla vardagsbekymmer på den tiden. Visst har man annan skit nu såklart, men nu är det MIN skit, och inte andras skit som påverkar mig.

nu nämnde jag ordet "skit" fem gånger under det där textstycket,
men det var verkligen mycket som kunde dras under den benämningen.


På min skola så var vi alltid i bråk med någon,
och fanns det ingen anledning till att va arg på någon så var det alltid någon som hittade på något som eggade upp allihopa. Och alla de patetiska gängbråken vi hade mellan högstadieskolorna.. suck. Ja, då kunde vi komma ett gäng på 10-20 pers till den andra skolan, sugen på adrenalinkickar eller taggade för rättvisa över skitsnack som sluppit ut. Oftast eller alltid så var det nog bara en eller två personer som egentligen hade något där att göra, <om det nu finns undantag för våld>, men resten av alla som följde med, var ju precis som jag bara nyfiken. Skulle det verkligen bli bråk? Det kunde man ju bara inte missa. Och lektionerna var ändå så långsamma så det var värt att skolka någon lektion hit och dit för att följa med och se. Hellre det än att missa ett riktigt slaggis och sen bara få höra om det senare. Nej, då följde jag alltid med istället.

Och jag minns där i slutet på 8:an att jag var sååå trött på alla som fortfarande satt fast i sin lilla bubbla där allt handlade om respekt. Var det nå tjaffs så skulle de alltid lösas med våld, eller att ha en häftig diskussion som förhoppningsvis skulle sluta i bråk. Aldrig vettiga samtal då man kunde lyssna på varandra och be om ursäkt. Alltid maktbehov som behövde stillas. Någon som var tvungen att trycka ned någon annan och sjukt nog vinna respekt hos de andra.

Det man också märkte var ju att det hela tiden handlade om skitsaker, sånt jag egentligen inte fattade att man ides bry sig om. Och att så små saker kunde avsluta alla sorters vänskaper. När jag i nian väl insett det så resulterade det i att jag helt slutade bry mig och bytte istället till att fokusera 100% på skolan och hellre hänga med de andra i min klass som hade liknande ambitioner och mer vett i skallen. Och vad hände sen?

Jo, (och jag skryter GÄRNA, för jag ÄR stolt över mig själv här) jag fick upp mina betyg till taket och kom in på frisör. FRISÖR av alla linjer. En awesome linje som många drömmer om men inte når upp till - dit tog jag mig. Och.. alla andra då?

Sure, jag har redan tagit skit för att jag var lite för stolt där i ettan när tagit mig in och skrev lite överdrivna saker kanske. Men sanningen är väl ändå att 70-80% av de andra inte tog sig in på någon linje och gick IV istället.

Jag lämnade precis i tid för att jobba upp betygen och jag har aldrig behövt ångra det.
Fick andra, mer genuina vänner och en fantastisk utbildning som jag avslutar iår med att ta studenten, plus att jag genom allt det fick chansen att lära känna alla de fina tjejerna i min klass.

Allt hade kunnat sluta så annorlunda, på ett sätt som jag antar att bara jag själv kan förutspå eftersom det inte finns någon annan som känner mig så bra som jag gör.  Men det blir en helt annan femma, och det finns ingen anledning för den att hamna här :)

Grejen är bara den att eftersom jag vet så annorlunda det hade kunnat vara,
så uppskattar jag hur det nu blivit -så jävla mycket mer.

Kommentarer
Postat av: Yster syster

Du är bäst och det är helt igenom superbra gjort och du har all anledning att vara stolt, bara så du vet det är jag ofantligt stolt över dig - men det är inget värt för dig om du inte är stolt över dig själv!!

2011-01-15 @ 21:53:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0