världens längsta inlägg om mitt yrke, och ändå bara en liten del av den bok jag lika gärna kunnat skriva

Det har varit mycket snack i skolan nu på sistone om vad alla i klassen kan tänka sig att jobba som utöver frisöryrket. Sanningen är att det är många i klassen som bestämt sig för att inte köra vidare på den banan vi kört i nu 3 år. Nya ideér som ingenjör, hälsovägledare, PR-agent, mäklare osv har dykt upp.

Och om jag själv ställt mig frågan vad jag kan tänka mig att jobba som om inte som frisör? Jo, självklart.

Har börjat med att fundera över vad jag är intresserad av, och det är på alla sätt och vis att få skapa. Jag vill syssla med förändring, både på det yttre och det inre planet.

Och vad är viktigt på min arbetsplats?
  • Ansvarfullt, jag vill känna mig viktig i det ämnet jag jobbar inom.
  • Socialt, jag skulle aldrig kunna jobba som egen företagare utan anställda,
eller inne på ett kontor utan fikaraster med arbetskollegor.
  • Varierat, jag vill inte göra samma sak dag in och dag ut i alla mina år.
Jag skulle lessna på en gång och känna mig grymt missnöjd med mitt jobb.
  • Kreativt, jag måste få tänka och komma fram till nya ideér, testa olika teorier och se dem ge nya intressanta resultat.
- Pengar är helt ointressant så länge jag ändå kan leva och trivas med min vardag. Hellre ett jobb jag älskar med en värdelös lön än ett aptråkigt jobb med svinbra lön.
Och mina intressen då?
Ja det jag pendlat fram och tillbaka med under åren är: Att jobba med hår, att fota och redigera, att skriva (gärna att påverka genom mitt skrivande dessutom), naglar, inredning och makeovers i hemmet...

Slutsatsen?

Den är hemlig, faktiskt. Men det är en kombo av alla mina favoritsysslor, som jag tillsammans med min syster råkade komma på i ett helt annat sammanhang för många många månader sedan.

Men som ni oundvikligen ser så stämmer jobbkriterierna jag har väldigt, väldigt bra överens med frisöryrekt.

Jag som frisör bär allt ansvar för att min kund ska bli nöjd, det ansvaret tar jag genom att ställa rätt frågor, välja rätt färger, rätt produkter, använda rätt tekniker och klippa rätt former.

Det är dessutom väldigt socialt eftersom det innebär ständig kontakt med andra människor. Jag får chans att ta del av andra människor livshistorier samtidigt som jag ibland har tillfällen att berätta delar om min egen, man utbyter hela tiden ideér och tankar, lär av andras erfarenheter eller får tips till egna lösningar på intriger eller problem i vardagen genom att lyssna när kunderna berättar om något ur deras liv. Ja, det är riktigt socialt om man vill det, och dessutom har vi chans att till viss del styra samtalen till sånt som är aktuellt, relevant, intressant osv utifrån dagens humör eller liknande. Och ett givet plus är sen såklart att ha härliga kollegor att dela fikarasterna med mellan bokningarna !

Och det är dessutom mer varierat än vad många tror. Allt handlar bara om att VÄLJA, att välja att lära sig nya tekniker eller jobba på andra sätt än man vant sig vid. Kanske ibland inte ta de enkla vägarna utan istället använda en teknik man känner sig osäker på, bara för att fortsätta växa inom yrket, bredda sina kunskaper och dessutom ge varierade resultat. Det värsta som finns är ju de salonger där man direkt kan se på människor att de klippt sig där, det visar inte direkt att frisören varit kreativ och engagerad. Nej det handlar om att ständigt söka inspiration och använda den i yrket varje dag.

Kreativt är det somsagt alltid, men mer eller mindre. För mig kommer det att vara mycket kreativt fram tills den dagen jag väljer ny karriär. Nu som relativt ny inom branchen (jaa.. 3 års utbildning, men ingen egentlig erfarenhet förutom praktik) så är det inte lika lätt att variera tekniker inom färg och klippsätt efersom vi alla fortfarande är i den fasen då vi jobbar upp takten på de teknikerna vi hittils lärt oss. Först måste man kunna basutbudet i sömnen för att sen verkligen kunna exprimentera mellan teknikerna. Jag behärskar ju exempelvis tekniken för att klippa hår med kniv, och bara det kan variera arbetet enormt. Men där jag känner mig mest kreativ är såklart färg. Färg är mitt ämne, jag älskar det. Och där planerar jag att växa, lära mig massvis av roliga tekniker, lära känna många färgsystem och alla genvägar och utvalda omvägar. Ja, för en vanlig färgapplicering är ju svår att förändra, man kan ju byta penslar eller switscha till applikatorflaska ibland, men själva penseltekniken ser ju likadan ut varje gång man applicerar i princip. Därför är det roligt med nya indelningar "mönster" under appliceringen för att få nya resultat, som kräver lite hjärnaktivitet dvs. Sånt kan man alltid fortsätta utveckla och lära sig mer om för att fortsätta jobba kreativt och varierat.




Nå men vad är då det negativa med att jobba som frisör?

Inget yrke saknar jobbiga bitar, det bara måste finnas för att jämna ut alltihop ju.
Det jag upplever som jobbigt inom våran branch varierar från dag till dag, men i helhet är det nog det faktum att jag inte kan stå och jobba om jag själv känner mig skabbig och ful. Jag måste lixom duscha på morgonen, välja ut hyffsade kläder och dessutom sminka mig, för att känna mig fräsh och peppad. Skulle du själv gå till en frisör i mjukisbrallor och gårdagens smink tillsammans med ett hår som under natten blivit till en stor dredlock? Nej, precis. Och sen har vi ju alla dagar då vi helst skulle låsa in oss och inte alls vill vara sociala. Som frisör fungerar det ju inte riktigt, vi kan ju inte välja om vi vill ha osociala eller supersociala dagar, vi måste ju åtminstone befinna oss därimellan och gärna mer åt det supersociala. Dessutom kan det i vissa sammanhang kännas jobbigt att inte få uttrycka sina egentliga åsikter, och speciellet då man har sina dåliga dagar då man känner sig lättretlig, som vid PMS exempelvis. Om en kund sitter och surrar om någonting ur deras liv och jag inte alls håller med kan jag ju inte utbrista "HAR DU INGEN SJÄLVINSIKT ALLS? DU ÄR JU DEN MEST EGOISTISKA MÄNNISKA JAG TRÄFFAT I MITT LIV, SÖK HJÄLP(!!!), FÖR I DITT FALL ÄR DET EN SJUKDOM"  .... ja nu är det ju väldigt, väldigt sällan man känner för att dra ett dampanfall likt det, men ändå.. ibland vill jag verkligen vara den som ger människan en käftsmäll för att dom ska öppna ögonen för saker och ting. Meeeen, det är ju en del av det jag nämnde ovan - att påverka och förändra även insidan hos människor. Och det har vi ju som frisörer till viss del en chans att göra, men aldrig på ett dramatiskt sätt eller på ett sätt som uppfattas som diskriminerande eller nedvärderande.

Och den typiska frågan: Men har du aldrig haft en kund som du absolut INTE vill klippa av personliga skäl?

Njaa, joo.. Men sanningen är ju att vi alltid växer genom möten med människor, och än så länge har det nog mer handlat om prestationsångest då jag känt att det är någon jag verkligen inte velat klippa eller färga. Rädsla för att det ska ta för lång tid, eller inte bli nog bra, eller att samtalen ska rinna ut och bli awkward och dött.
Men sanningen är att alla de kunderna jag haft, som jag kanske haft fördomar om innan eller som jag av andra anledningar bara velat skicka hem innan dom satt sig i stolen, ja efter alla de gångerna så har jag varit jättenöjd med mötet. Antingen så har fördomarna motbevisats eller så har det av någon annan anledning känts mycket bra. Så, numera försöker jag se positivt på de såkallade jobbiga inbokningarna.

Och hur länge planerar jag att jobba som frisör?
Ingen aning, ingen som helst aning faktiskt. Så länge jag tycker det är roligt?
Skulle aldrig palla jobba under någon fittig chef eller så, det hade kunnat förstöra så enormt mycket tror jag och säkert kunna släcka den glöd jag nu känner. Men, känner jag mig själv hade jag nog dragit ganska fort från en sådan salong. Kan säga att min drömsalong att jobba på är en salong med glad och positiv energi där jag har alla chanser att fortsätta utvecklas och där det finns möjlighet att lära av varandra. Gärna en salong med en ball stil också, någonting konstigt och eget lixom. Så det är någonting i den stilen jag kommer ha som mall då jag söker jobb i England.

Trivs för övrigt jättebra på salongen jag är nu. Och det bästa med mina handledare sara och lisa är att dom är lekfulla och avdramatiserade hela den UBERseriösa bilden jag hade fått mig om hur man som frisör skulle bete sig. Visst finns fortfarande de bitarna kvar i mig, det märker man när jag jobbar. Jag blir som automatiskt väldigt proper och saklig, lixom pratar som ett faktaband ibland, jag drar tillbaka min personlighet några snäpp och visar inte ofta så mycket av vem jag ÄR. Men det har släppt betydligt sen jag började min praktik hos dom, och dessutom försvann min prestationsångest som jag hade enorma problem med i årskurs två. Överanalyserade allt och kände mig aldrig nöjd med någonting trots att det aldrig var någonting direkt fel med det jag gjort, jag var bara aldrig nöjd. Och hade jag en klippning som dragit ut på tiden så var mitt humör dåligt resten av dagen och jag kände mig så kass att jag borde blivit hemskickad och aldrig med välkomnad igen. Men med sara och lisas hjälp så lättade de där problemen redan de första veckorna där, lixom bara "ryck upp dig nu madde och släpp det där, det är bara en av miljontals klippningar, försök istället jobba snabbare på nästa kund! :)". Och när jag dessutom lärt känna dem så bra att jag känner mig trygg nog att ställa alla mina dumma frågor och lätta på hjärtat när jag känner mig dålig eller så, ja  att helt enkelt kunna prata med andra frisörer om själva frisöryrket och alla känslor därikring, DET har skapat en enorm trygghet. Helt ärligt ville jag hoppa av där någonstans under årskurs två för att min självkänsla var så jävla fastnålad i botten samtidigt som hela mitt liv mer eller mindre var upp och ner, så att jobba på min prestationsångest var absolut det viktigaste för mig för att över huvudtaget kunna fortsätta som frisör. Och vem vet, om jag inte hamnat på en salong som studio 53 med handledare jag kunde vädra mina tankar till, hade jag då idag varit intresserad av att bli frisör? Det vet man aldrig, men det är iallafall det jag är mest tacksam över när det gäller hela min utbildningstid. För man måste avdramatisera allt och inte se för hårt på saker och ting - annars tappar det sin glans och är inte alls roligt på samma sätt. Men nu ska jag stanna med skrivandet här innan jag spårar och låter allt för smörig.

Annat som känns intressant i kärriärsväg är bland annat lärare av något slag, kanske svenskalärare eller allra helst kanske psykologi/filosofi/livskunskaps-lärare, jobba med vindkraft, eller trampa lite i syrrans fotspår och bli någon typ av ungdomscoach på gymnasieskolor och föreläsa i inspirationsyften osv.. Ja det finns många vägar att gå, men hittils har jag inte kommit på någonting som slår frisöryrket och mina drömmar inom det, faktiskt.




Hur som helst, att nu fortsätta utvecklas på alla sätt och vis som tillhör branschen är ett av mina mål med Englandsresan. Och det gör jag speciellt genom att slippa den här elevstämpeln som jag hatar. Finns inge värre än kunder som ser ut att sitta på nålar för att dom tror att man som elev är inkompetent och när som helst jabbar upp maskinen och snaggar nacken på dem. Nej, jag längtar enormt efter en kundkrets som ger mig möjlighet att vara så kreativ som jag innerst inne är, som litar på mig och låter mig skapa det jag vet är bäst för dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0