Livet gav mig ännu en lektion i tacksamhet

Ja nog fan har jag lärt mig ett och annat de här dagarna alltså!
Herregud alltså! Inte bara praktiska saker och hur det fungerar på just min arbetsplats,
för hela branschen är ju ny för mig så det har verkligen varit genomgång i ALLT. Huvudet bara snurrar.

Allt ifrån var nycklarna finns, till alla sifferkoder, bilarnas specifika parkeringsplatser, adresser och gatunummer - och vägen dit, och vad vårdtagarna där heter. Sen vad jag ska göra hos dom, och HUR man gör det.

Men det jag framför allt har lärt mig, är vilka hjältar och hjältinnor vi har som jobbar inom vård och omsorg. Jag kan ärligt och uppriktigt säga att jag har underskattat dessa människors arbetsinsatser nå så enormt. Hatten av för er alltså, jävlarimig!

Jag har ju varit sugen ganska länge på att testa andra branscher, med nya yrken och rutiner osv, för att helt enkelt se vad som passar mig och var jag trivs bäst. Och hur ska man veta om man inte provar?

Nu har jag då provat att jobba inom hemtjänsten... i en kommun där jag kan 2 gatunamn. Tro mig, det är inte lätt! Hehehe. Ni som känner mig vet ju att mitt lokalsinne inte direkt är att skryta med..  och vill ni ha er ett gott skratt så kan ni ju föreställa er mig, snurrandes i en kommunbil, i en stad jag bott i mindre än två månader. HAHAHA Jag menar, om jag är född och uppväxt i Boden och knappt hittar till aldersjön eller sävast.. tänk då motsvarigheten, fast i en annan stad - det är ju bara en tidsfråga innan jag kört vilse!
Som tur är har jag bara behövt köra själv 1 sväng, och då var det tillbakaväg och typ 1 mils körning eller nå. Och det gick trots mina förutsättningar mycket bra, jag tog mig till min destination!



Mycket information har alltså processats genom mina hjärnhalvor de senaste 48 timmarna, men av allt jag lärt mig så är det insikten som väger tyngst. Tänka sig att även jag som har många människor i min närhet som har jobbat inom vård och omsorg, ÄNDÅ inte har fattat vilket jäkla jobb det är. Och tänk då chefer världen över som rullar tummarna, pressar tidsscheman, byter folk och blablabla, bara fokuserar på miljonerna och inte människorna.. Dom har ju uppenbarligen ingen praktisk erfarenhet, och har dom det så är den fan glömd. Att man inte har nån form av allmän tjänstgöring då man slänger in sveriges alla akademiker på praktikplatser 1-2 dagar om året där de verkligen själv får se vad deras miljoner går till.. eller inte går till.

Nej gud det är mycket tankar som snurrar alltså!

Fyfan alltså, hur kan det finnas högt uppsatta människor som pillar navelludd på sina kontor och klagar över låg lön? Eller klagar över huvudtaget?
Vad billigt det hade blivit för företagen om de hade kastat in dessa människor i en annan bransch bara för en dag eller två, då hade folk kommit tillbaka till sina arbetsplatser med ödmjuk tacksamhet och cheferna skulle få in betydligt färre klagomål, 100% säkert!

Nu har de här dagarna inte varit så hemska som det kanske låter på mig, det är den stora insikten som sjunker in bara. Hur skrämmade det är att det finns så mycket jag inte vetat, och så mycket så många andra inte vet eller kommer få veta.

Alla kollegor verkar jätte trevliga, dom hälsar och småpratar, vill en väl osv.  Men för min egen del visade det sig att jag inte riktigt är gjord för den mentala och fysiska stressen yrket handlar om, och hur den påverkar själva arbetet. Schemana är grymt stressiga, även för någon som är van. Och så kommer jag där utan erfarenhet what so ever.. och ja, den svenska vårdens sanning och allt som hör till är lite too much för mig tror jag.

Man måste ha förmåga att stänga ute empatikänslan men ändå inte göra människor till objekt. Och det kan inte jag. Och ärligt talat så vill jag inte behöva göra det heller, men för att kunna jobba med en viss typ av vårdtagare så måste man ju det.

Hur som helst så fick jag ju ge mig själv en mental bitchslap då jag gjorde god knows what idag, lixom här står jag och... gör sånt som hör till... då jag egentligen är en utbildad frisör? Vad hände? Vilken frisk människa gör det valet? Ring, ring.. wakeup call!

Visst, att jobba som frisör och hålla på med hår och färg är roligt, jag tycker det är kul. Men är det en passion, och räcker den isf för att jobba 8h per dag med det?  Njaaaoooeeeääää.. det vet jag inte. Ett intresse är det alla gånger, men inte en livsstil för mig är det nog inte. Men det har slagit mig att det kanske är mina värderingar kring frisöryrket som blivit lite vrickade.. Helhjärtat eller inte alls, så har jag satsat och på den grunden har jag byggt mina värderingar. Antingen så ska man äääälska att vara frisör, ryka av passion och längta till nästa arbetsdag, aldrig känna sig kreativitets-lös, alltid se bra ut och vara pigg och social, sen också må fysiskt dåligt om man inte får hålla på med det. Och kan man inte känna och vara så 24/7 så är man ingen frisör, ingen bra iallafall.

Men hur sunt är det? Och hur jävla sant är det?
Vem fan går till jobbet klockan 8 på morgonen och känner så? varje dag?
Frisör är ju som vilket annat yrke som helst, sen om man tycker det är vrålawesome varje dag så är ju det ett perfekt scenario, men så är ju inte verkligenheten för någon. Vet inte riktigt hur sjuttsiken jag fått de tankarna..

Jaa, mycket jobbfunderingar har det varit på sistone. Vet ine vad jag vill göra av de förutsättningarna jag har nu. Det jag vill jobba med har jag inte utbildning för än, så då får man väl hanka sig fram med något halvdant eller testa på så mycket olika jobb som möjligt tills det är dags för studier. Nu kan jag checka av hemtjänst och vård av gamla, precis som telefonförsäljare, kioskbiträde, festivaljobbare, frisör och att jobba på växthus. Ja jag har en jävla spridd erfarenhet kan man ju lugnt säga, men jag älskar det. Love it, love it, love it. För av varje arbetsplats har jag kunnat ta med kunskap om vad jag tyckte om där och vad jag inte tyckte om, och det gör att jag med större säkerhet kan välja rätt yrke för just mig, dvs inte nöja mig för fort men inte heller sträva efter för mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0