- time after time

Johodu, känslostormar. Och även om det stormar lugnt så är det så mycket känslor, så mycket känslor att jag stundvis inte vet vars jag ska ta vägen. Jag har under julen fått ett överexpanderat lager av kärlek. Som jag vill sprida, visa, skicka vidare. Men jag vet inte hur eller var jag ska börja.

Skrev till en gammal vän idag, tänkt mycket på honom och hur han har det, men det första jag tänker på är hur jag bankade och slog i väggen som en psykad jävla satkärring i påskas någon gång. Och det har gnagt lite i mig att lämna det med bråk, hatar att vara oense med folk. Mår fan psykiskt jävla dåligt av det. Jag vill inte behöva tänka på gammalt groll.

Är det någonting jag blivit ytterst medveten om sista månaden främst så är det just hur oförutsägbart livet är. Vi vet aldrig när någonting händer och vem det kommer hända.
Något så simpelt som ett filbyte på motorvägen, kan vara slutet på ett liv.
Kanske ditt.. kanske någon annans.
Och det kan ske NÄR SOM HELST, VAR SOM HELST, oberoende av allt gott vi önskar och vill våra medmänniskor.

Jag och mina vänner var med om en sjukt obehaglig grej här för någon vecka sen, som verkligen fick mig att hajja till. Ibland glömmer vi bort hur skört livet egentligen är. Vi kan inte likna livet vid ett tjockt rep som sakta remsas upp med tiden,-  Det är egentligen en tunn lina som kan GÅ AV precis när som helst.

När man snackar om att "ta för givet" så finns där mycket vi kan ta för givet, allt ifrån menlösa ting till den fysiska förmågan, egenskaper, pengar, tjänster och människor.
...Människor.
Inte bara våra närmaste, dvs vår familj, släkt och vänner. De andra också.
Grannen som du haft i 14 år, hon den där trevliga kassörskan på ica, mammas syster, din kompis förälder, din barndomsvän, den som du tänkt ta upp kontakten med men aldrig tagit tag i...

Allting kan vara annorlunda imorgon.

Och det är en så fruktansvärt läskig tanke. Men tyvärr är det ju så verkligheten är.
Det tåls att upprepas gång på gång på gång hur viktigt det är att inte ta någon för givet, eller någonting.
Uppskatta alltid allting till MAX.
Känns faktiskt som mitt livsmotto eller heliga budord då jag tänker efter.

Tänk vad fantastiskt att kunna klia sig på ryggen mellan skulderbladen då det kliar, eller att kunna ducka när någonting kommer flygandes, att kunna vara ute och jogga i barrskogens härliga doft, eller bara en sån enkel grej som att kunna välja när man vill skita.
Det är inte självklart att du kommer kunna göra det imorgon eller nästa år.

Villan eller lägenheten där du har allt du samlat på dig genom livet, allting kan brinna upp imorgon.
Din förmåga att lita på folk kan raseras på ett ögonblick. Den där gamla pallen som farfar gjorde innan han dog, kan bli förstörd. Hårddisken med bilder från förr, kan tappas i golvet av din lillkusin när som helst. De där pengarna du har på sparkontot kan länsas av den du minst anade och du står där som en fattighjon. Ingenting är garanterat. Allt kan vara annorlunda imorgon.

Se till att ha levt det liv du skulle kunna stå för ifall omständigheterna såg annorlunda ut imorgon. Om du skulle vakna upp förlamad imorgon; vad skulle du då vara förbannad på dig själv över? Vilka chanser hade du aldrig förlåtit dig själv för att du inte tog? Vad hade du blickat tillbaka på som du skjutit fram och därmed nu aldrig får en chans att uppleva?

Dessa är alla mycket centrala frågor i mitt liv.. Live each moment like if it's your last.
Okej, inte ordagrant kanske. Men just att uppskatta lyckan, harmonin, känlsan, sinnenron, kärleken, glädjen, samtalen, människorna osv till 100% då det sker.
Jag jämför väldigt ofta min tillvaro här och nu, men en tillvaro jag någon gång haft. Skillnader eller likheter som får mig att känna uppskattning eller nostalgi. Jag jämför norrland med skåne, england med sverige och så vidare. Många gånger så försöker jag se och uppskatta sånt jag nu ser som standard och "normalt", exempelvis lysknappar, det är någonting fullständigt normalt, men som inte alls var lika vanligt i england. Och det är en sån där lustig vardagsdetalj jag uppskattar mer än en vanlig svensson tror jag. Eller som att jag varje dag innan snön kom till skåne, tog ett djuuupt andetag på morgonen och bara älskade att vi fortfarande hade sensommar medan träden hemma i norr hade tappat sina löv för länge sen.

Försök att se allt du inte ser, att känna varenda uns av alla känslor, att uppskatta all vardagslyx du förut inte haft... Ja, alltså. Fan. Jag är en livsnjutare! Det krävs inte mycket för att jag ska kunna nöja mig.
Ge mig ett skrivhäfte och en nice ställe att sitta på, det finns alltid en massa andra saker att njuta av också. Dofter, färger, rörelser.. Tar man in varje ögonblick med 100% känsla så är det verkligen oändligt av saker att vara tacksam över och känna kärlek och glädje för.





 

Realitycheck


-

Okej, jag imploderade av ilska igår. Har låtit det svalna nu, inte bestämt hur jag ska göra. Men när jag lugnat ner mig så ska detta upp till ytan igen, tänker inte lämna några konflikter med locket på. Ska det explodera så får det fan göra det NU.

Hur som!

Hade en awesome utekväll med tjejerna igår <3


where IS the line?

Det är så jävla fel.
Bara för att du är familj så blir du gång på gång ursäktad för någonting jag aldrig hade förlåtit en vän för. Hur kommer det sig att blodsband kommer med så mycket mer överseende och acceptans?
När fan är det nog? När drar man gränsen där gränser aldrig dragits?

Det är inte okej.
INTE OKEJ.

Jag plockar av dig titeln, jag plockar av dig din krona.
Du är värd precis vad du visar, mer respekt än så kommer du aldrig mer att få.
Enough is enough.



Dagen deal

Det finns en gata här i världen som heter Awesome St, och jag har just skakat hand med jasmine på att jag någon gång kommer att bo där., NÅGON GÅNG !

-






Tornet

Vad kommer jag att lära mig av alltihop?
Åså dyker tornet upp, det mest komplicerade kortet i leken.

Så spännande..

-

Kört runt i de gamla villakvarteren här på erikslund, bara brummat och omkring med bra musik och filosoferat. Underbart. Tänk så tiden går, alldeles nyss var vi ju små vilsna tonåringar på väg ut i en värld vi inte kände till. Så mycket som hänt under åren, och det är fascinerande hur vi alla förmodligen har upplevt världen olika. Tiden på korpenskolan börjar vara många år sedan.. Det känns som en annan livsstid, men ändå som igår.


Connected heart to heart


-

Dan för dopparedan, justeja.
Uppesittarkväll med syskonen, underbara jultradition <3

Gud så mysigt det är att ha kommit hit.
For till jägar direkt igår, träffade min söte far som varit så go och gjordt pepparstek till min hemkomst haha.
Gulle han!
Sen var ju brorsan och jasmine här, så vi har suttit uppe och surrat halva natten.
Trots den bitande kylan utomhus så har villan har aldrig varit fylld av varmare stämning -v-


Det blir inga långa ciggpauser i den här kan kan jag lova!


Kolla jokkmokk (mitten!), helt jävla sinnes ju!!
Vi far definitivt inte till stugan denna helg :D


Snötäcket ligger tryggt över alla tak och trädkronor


De fantastiska rökstövlarna!


Underbara storebror :)

121222

Vilken tanketrensande resa detta varit. 20 stadiga timmar med tid att fördriva.
Vad gör jag, jo såklart det jag gör bäst! Filosoferar :)

Blivit en del skrivande, men mest bara sorterat mina tankar och lyssnat på musik.


Fick dessutom åka buss de sista 50 milen..
Trivs otippat bra på bussar alltså, måste ju vara av att ha pendlat i 3 år, och sen dessutom stått ut med de långa resorna mellan Boden och Härnösand :) Bussresor betyder lugn skön musik, eller aphög metallica, och bara fundera på allt och ingenting.

Förresten så hände världens flummigaste grej på första tågsträckan igår, vi satt 4 stycken i olika åldrar i vagnen och pratade precis som om vi alla vara gamla polare som stötte ihop typ. Haha störskönt alltså. Sen så klickade jag och tjejen som satt bredvid mig jävligt bra, så vi höll ihop hela vägen till sthlm. Garvade åt en massa grejer som hann uppstå i vagnen innan politikern och den unge söte studenten klivit av.. Väntade på försenade tåg tillsammans och hade det allmänt trevligt!


Perspektiv från olika håll

Fan jag avundas de jävlarna som kan leva med stängda ögon och förneka de mest självklara sakerna för sig själva. Tänk vilken skyddbubbla man stänger in sig i. Det blir i och för sig en rätt liten bubbla, rymmer inte så hemskt mycket. Och så tråkigt det blir i längden... Men ibland. Bara ibland.. så skulle jag vilja ha en sådan bubbla.

Men tänk, kanske är det det som händer nu när jag kommer till Boden igen?
Kanske jag får se saker och ting från en annan vinkel?
Kanske saker och ting blir mer tydligt efter jul och nyår.

Kanske jag inte kommer drömma om en förnekelsebubbla längre?

Stupid for your löv

Försöker skriva, men he blir ingen text.
Nu ger jag upp och fortsätter med de bestyr som faktiskt var tänkt :)
Far ju ikväll!
Så ska fixa det sista med packningen, sen ska jag och hämta upp Amira och så ska vi till väla och handla julklappar :) Sen ska vi fixa och dona med hennes hår och surra några avslutande timmar innan vi skiljs åt för jullov! Perfekt avrudning på 2012 i Helsningborg!

Nu mina vänner så ska jag bege mig.
Engelsmän, bodensare, härnösandare och helsingborgare!

Take care allihopa.

-

Just in case it wasn't already clear..


Konstruerat språk, konstruerad förståelse, konstruerade individer... En socialt konstruerad värld.

Det är så fascinerande hur lätt vi bildar oss en uppfattning av våra medmänniskor, och trots att bilden motbevisas gång på gång så lever sterotyperna och förväntningarna kvar. Och beroende på hur vi bemöter människor, så skapar vi dem också. Vi försöker hela tiden bekräfta den förutfattade bilden vi hunnit måla upp och tänker inte så mycket på det som tyder på motsatsen.

Vi går omkring och tror att vi känner varandra, fast vi egentligen lever i våra egna socialkonstruerade världar. Vår objektiva verkligenhet tar vi inte som objektiv, vi tar den som sanning. Vår egen sanning.
Sen glömemr vi lätt att varenda människa vi känner, också lever i en socialt konstruerad, individuell dimension. Med sin egna sanning.

Även om vi tror att vi förstår varandra genom att prata och beskriva, så betyder svenska språkets ord så otroligt olika för oss alla, att vi omöjligt målar upp samma scenarion i våra huvuden trots att vi pratar om samma sak. Alla ord vi använder oss av är olika laddade för olika individer. Och vi vet aldrig helt säkert hur någon annan tolkar det vi säger.

Ett exempel är från förra veckan då jag tänkte uppdatera min status med "Mitt nya rum luktar raggarbil."
.. Sen slog det mig att jag förmodligen är rätt ensam om att se raggarbilslukten som någonting jättemysigt och härligt, och att många inte hade uppfattat det som någonting positivt laddat. Många har säkert dåliga erfarenheter av raggarbilar och då reperesenterar ju den lukten såklart en helt annan känsla än den gör för mig.
Meningen kunde alltså tolkas och misstolkas på så många olika vis att det är oändligt. Och så är det med hela det svenska språket.

Ett annat exempel är ordet "sjukhus", som kan jag tänka mig är oerhört varierat laddat mellan olika individer. Någon som haft en döende mor eller far, eller varit med om traumatiska sjukhusvistelser själv.. de kommer ju att direkt koppla ordet till de känslorna deras tidigare erfarenheter av ordet bär med sig.
Medan sjukhus kanske för mig är ganska neutralt laddat eftersom jag inte har någon större erfarenhet av sjukhus ur en negativ bemärkelse.


Nu stänger bibblo så jag måste kila!
Fler tankeställare kommer.... Garanterat.

Not nearly enough

Redan i somras då jag jobbade några dagar inom hemtjänsten så fick jag en inblick i hur vården i sverige ser ut idag. Jag blev skräckslagen, fan nästan paralyserad av sanningen. Är det detta som väntar min underbara farmor om några år?

Enorm brist på läkare, brist på utbildad personal, brist på motiverad personal, brist på tid och brist på pengar. STRESSSSSSSSSSSS. Ja, allt detta drabbar ju i högsta grad brukarna. Stressen som vårdpersonalen tar med sig till varje individs boende är påtaglig och den MÄRKS. Självklart känner gamlingarna av detta. De hinner inte få nog mycket social närhet och kontakt av vårdpersonalen för att kunna känna sig trygg och vågaöppna sig och prata ut. Tiden finns inte och de tar inte på sig att söka upp den typen av hjälp själv.
Själens liggsår är det fan inte en jävel som hinner lägga om på boendena eller inom hemtjänsten, tiden finns ju knappt till att lägga om de fysiska såren. Och personal som är utbilad fattas.

Härnösands hemtjänst slängde in mig, oerfaren jävla frisörtjej, till att lägga om ruttnade svarta sår. RUTTNADE SVARTA DECIMETERSTORA ILLALUKTANDE OCH FRUKTANSVÄRT SMÄRTSAMMA SÅR. Det fick JAG styra upp. JAG.
Hur jävla sinnessjukt är inte det? Ingen erfarenhet, ingen kurs, ingen läkemedelsinformation..
De bara litade på att jag som 19årig tjej på något vis skulle kunna fixa det.

Nu gjorde jag ju det bästa jobbet jag kunde såklart, men inte äns det är okej. Den brukaren jag hade, behövde läkarvård 24/7 egentligen, men fick bara ett snabbt läkarbesök en gång i veckan. Hon borde dessutom fått betydligt mycket mer smärtlindrande medicin (..så hon slapp ligga och SKRIKA som om jag försökte hugga av henne fötterna med yxa)

Ja, alltså det är ju min värsta mardröm att min farmor skulle bli utsatt för sådana hemskheter som Härnösands vård "erbjuder".

Vi behöver betydligt mycket fler insatser för de äldre, vi behöver MER vårdpersonal, STÖRRE budget, annorlunda tänk.. och motiverad personalstyrka. Kurser flera gånger om året.. ja.. Vi behöver så sjukt mycket mer än det vi idag har att erbjuda.

Vi behöver fler som kämpar för de som inte själv kan eller vågar!
KOM IGEN. STÅ UPP FÖR DIN FARMOR DU OCKSÅ.
Gör någonting. Påverka. Spread the word!


Ignorance is the worlds most dangerous element.


And when this day comes I hope I am still alive to see the dream we envision finally realized.
Yes one day I think we'll all recognize the government's a big pain infiltrated with lies.
And on this day we need to make a decision: we going to follow the blind or the people with vision?



Herregud. Snacka om metodik och målgrupp!

Vi har just haft den bästa föreläsningen sen jag började här. Och vet ni vad den handlade om?
ÄLDREVÅRD!

Tänk så otippat, att ett ämne som låter så långtråkigt och deppigt råkade va den bästa föreläsningen!
Peter Andersson som föreläsaren hette, var helt fantastisk. Han ägde hela salens uppmärksamhet som om det vore magnus betnér som stod där framme. Han lekte med stereotyper och den snevridna bilden vi har av äldre idag. Han var grov och brutal i sina skämt och skojjade hejvillt om de äldres sexliv.
Vilket var störtskönt, för han vävde på ett jävligt smidigt sätt in en massa fakta och statistik som visar på att vi har jätteknasiga föreställningar om hur gamla människor tänker. Han tog värderingsfrågorna till en ny nivå.
Belyste hur viktigt det är med närhet även för de äldre, och att vi lätt tänker att de inte har kvar ett sådant behov, trots att det egetnligen är rätt självklart att de också behöver närhet. Kanske på annorlunda sätt, men de behöver fortfarande närhet. Då tog han ett störtskönt exempel och frågade om vi skulle uppmuntra en romans på ett äldreboende. Och det skulle vi! Åså undrade han om vi skulle hjälpa dem att kunna utveckla en relation, dvshjälpa dem att sitta nära, eller kunna umgås tillsammans. Och det skulle vi! ...Sen frågade han om vi skulle kunna hjälpa dem att få ligga i samma säng. Och det var lite mer tveksamt, men det skulle vi!
Sen så drog han ett rätt brutalt skämt om att dra liften upp och ner, skulle vi ställa upp på det lixom?? hahaha. Och där fanns ju en tydlig gräns, och garvet från oss 75 studenter fyllde hela rummet och jag skrattade så det tårade sig i ögonen!

Så ja, han var brutal, men han fångade uppmärksamheten hos varenda jävel och fick oss alla mer motiverade än vi kunnat föreställa oss. Vad fantastiskt mycket det finns att utveckla inom äldrevården. Så hemskt mycket som skulle vara hyffsat enkelt att genomföra för att ge de äldre en drägligare standard, det hade kostat samhället och skattebetalarna mindre pengar, OCH avlastat för anhöriga... Och jag vill vara en del av det i framtiden.
Någon gång ska jag föra denna talan vidare. 

Och det börjar med min farmor nu när jag kommer hem till jul. -v-

- Helgen med stor H


-

Ännu en overload i uppskattning och kärlek! Seriöst, jag är så himla glad över de fina människorna jag har omkring mig här. Ikväll satt jag och husse inne på mitt rum och pratade om livet i flera timmar. Det är underbart att kunna sitta med en killkompis och reflektera över våra livsreflektioner tillsammans. Vi är lika djupa och lika förvirrande när vi väl kommer igång, men vi förstår varandra och kan diskutera på en störtskön men uberseriös nivå. Älskar det!
Sen kom oskar lite nyfiket in och så slutade det med en nattpromenad här i våra nya kvarter, och sen nattsuddande vid köksbordet ända tills.. ja nu.

Vi råkade helt enkelt vaka inatt för att vi kom in på alldeles för intressanta samtal för att kunna gå och sova.
Så awesome är vårt kollektiv.


don't let the devil ruin it all

Igår hade världens mysigaste halalfest, det vill säga nykter och killfritt!
Idag kör vi haram, hahha.

Lapin, minttu och kanelgroggar.
Amanda, Emmy och Disa är på ingång. Nu kör vi!

It was the one. It sure was.

Dags för ett nytt dokument.
Alla mina skrivdokument på datorn representerar olika tider av mitt liv, och de har alltid namn som hjälper till att beskriva känslan av hela den tidsperioden det handlar om.
Förra dokumentets namn var "This is the one". Det nya dokumentet heter "Mittemellantiden".
Och det är ingen annan än jag som skulle kunna veta vad någonting symboliserar. Så det är såklart kryptiskt.. Som det mesta av mitt skrivande.
Egentligen är det ju inte till för någon annan är mig själv och mitt framtida jag, typ. Sen att det kanske blir en bok i personlig utveckling någon dag eller så, det märker vi. Men just här och nu så skriver jag bara för min egen del, och släpper mest bara ut lite miljöbeskrivningar eller tankställare till bloggen. Men så har det typ alltid varit, ju.

"
..och jag kan inte avgöra om det faktiskt ÄR förvirrande eller om det är så att jag bara GÖR det förvirrande.
Den eviga frågan, hahah."

v

åh, tänk om en vecka är jag i Boden igen! Så skumt det känns att tiden flygit förbi så jäkla fort.
Kan inte fatt att jag varit här nu i nästan 4 månader utan att vara hem nå och träffa vänner och familj.

Så får jag ju träffa den här lille krabaten igen!!! <3



reflecting





Här kan jag sitta ihopkrupen på min fönsterbräda med ett anteckningsblock i knät och skriva i timmar. Tittar ut mot gatan och gatulampornas mysga belysning. Framför mig har jag mitt tända doftljus och min halv-vissna ananasplanta.

Älskar det. Bara älskar det.
Det är lika underbart som stubben i sierkavaretjärn, där jag satt i somras med benen i kors och använde de gigantiska gummistövlarna som stöd till skrivhäftet. Perfekt. Biran på högersidan, norrlands guld såklart, och jag hade den eviga sol-upp/nedgången framför mig. Trädens konturer var svarta och hela himlen och himlen som speglades på vattenytan, var rosa. Knallrosa. Ett av de vackraste norrländska moments i mitt liv.

Där satt jag och sammanfattade nuläget på mitt liv. Uppdaterade "dagboken" på de 10 månader jag inte skrivit i den. Sammanfattade Englandsflytten, hur det var där, hur det var när jag kom hem och hur det gick till då jag sen flyttade till Härliga Härnösand, och vad jag gjorde där. Sen avslutade jag hela kaptilet med meningen "...och nu sticker jag snart till södra sverige någonstans för att plugga på universitet. (!!!!!!???????!!)"


Oj vad nostalgisk jag blev,
Tänk så underbart det känns att titta tillbaka till ögonblicket på stubben, då hela mitt nya kapitel av livet var okänt. Vad som skulle stå på nästa blad var totalt omöjligt att veta. Jag visste inte vilket universitet jag skulle komma in på, och om allting skulle lösa sig så jag tog mig dit. Jag visste inte heller vilka människor jag skulle träffa, var jag skulle bo.. eller vad fan universitetsstudier egentligen innebar.

Och nu sitter jag här vid köksbordet här på "lilla kalle" och bor i ett svinchill kollektiv med underbara människor runt omkring mig och kickar tentorna med en klackspark. Ja, livet är så jävla gött. Precis så som jag litade på att det på något vis också skulle bli, där då jag satt på stubben med mina feta gummistövlar.

Jag tror personligen att det är där hemligheten ligger.
Att kunna lita på livet.
Att våga tro att det löser sig, att det blir bra, eller bättre. Eller sämre och sen bra igen! Och att det blir det av en anledning. Ja, vi måste våga lita på att det blir precis så som det är tänkt att bli, och att det inte är meningen att vi ska förstå det nu. Vi ska bara hänga med i svängarna och se hur långt vi kan surfa på livets vågor.
Låt det bara ta dig dit det är tänka att du ska komma, och ha så roligt som möjligt på vägen dit.

then you have got to set them free

Så många frågor men inga svar. Ibland blir jag nästan irriterad på mig själv, tänk om jag kunde lägga mitt fokus på någonting annat istället för att slösa energi så som jag gör nu, på att försöka lösa olösbara frågor.

__
Vill jag äns veta?
Kanske det ska vara ett mysterium?
Kanske svaret inte är moget ännu?
Vad skulle hända?
Vad hade svaret förändrat?
Under hur långt tid hade konsekvenserna av svaret kunnat  påverka mig?
Vad skulle jag svara på svaret?
- Och om jag ändå inte vet vad jag skulle svara, vad jag tycker.. vad spelar då allt analyserande för roll?

Kvällsfundering

SOCIAL TALANG ELLER MANIPULATIV

Var drar man den linjen måntro?

halal style partying

 
Jag har aldrig haft så roligt när jag dansat nykter tror jag. Underbart!
3 rätters middag hos mig, jag fixade förrätt och varmrätt, amira efterrätt, afeta snacks och julmust, linda dricka.
Åså fick vi oss en riktigt fancy fredagskväll tillsammans :) Kärlek till er -v-
 
 

!

Nå störtsköna snubbar i Lund fick en fantastisk idé och byggde en igloo som de flyttade ut till.
Underbart. Bara underbart.

http://www.sydsvenskan.se/lund/igloo-som-studentboende/

changing us

Ett stycke från en otroligt vacker låt av Brendan James

And right here on this old soil we hope for peace and we pray for joy
But like everybody else we’re still fighting with ourselves
Oh heaven can you hear us
Right now we are not sure
But I hope it will get better
These times we’re in together, they’re changing us forever


Och denna delen är också helt sjukt fin. Djup och härjad, men vacker.

We’ve come closer than we wanted, we’ve seen what we never should
And we will not be the same. We’ll never be the same, no.
Like steel we are so resilient, but too much and we’re weak as children.
We were not meant to be made witness to these scenes, no.

meditation

Jag satt i skräddarställning, lutad mot väggen och blickade ut mot innergårdens snötäckta yta. Solen hade just gått upp och morgonljuset var så efterlängtat att stunden kändes överdrivet mäktig. Allting var tyst och staden sov fortfarande.

-

Det är en viss charm med våra köksdörrar som öppnas med handtaget uppåt. Även med den trippade tavlan vi har i köket, den som uppmuntrar återvinning. Sen är det en otrolig charm över genidraget att hänga köksklockan i lampkroken måste jag säga. Lite udda och ganska så störtskönt. Det är vårt kollektiv det.
 
Kommer med bild snaeeert

.

Jag öppnade ögonen för någonting jag sett förut men blundat för.


santa, can u hear me?

Vafäään
Var är den där intellektuella killen med feta biceps och ett hjärta som slår för alla världens människor?
Eller piloten med british accent?
Eller han den sexige killen som försvarar sin kvinna?
Eller filosofen med sin gitarr?
Eller den unge Hetfield, fast med skägg?
Eller.. eller.. eller..


Vadå? Sa någon höga krav?

Okejdå.
Var är han som funderar på världen och varför den är som den är? Han som läser psykologi på sin fritid?
Han med ett mysigt leende och ögon som glittrar.


Var är han?

Barrrra sårrru vet!

Gå och lägga sig? Va?
VI HAR PRECIS FÅTT VÅR DUNDERUPPKOPPLING OCH KAN ÄNTLIGEN TANKA SOM IDIOTER OCH LYSSNA PÅ HUR MYCKET MUSIK SOM HELST PÅ SPOTIFY.

Sova gör jag imorn.
PUNKT

nattsfärens charm

Jag sitter på en vinglig ikeastol vid köksbordet denna måndagsmorgon och tittar ut mot det yrande snöovädret. I bakgrunden brummar kaffebryggaren, jag tror att det är fjärde gången nu sedan klockan passerade midnatt.

Det har varit en svin najs fältstudievecka på lasarettets kuratorsmottagning, följt av en händelserik och minnesvärd helg i Köpenhamn med Mike och Oskar.

Sov 12 timmar igår och vaknade 18.30, hade sovit som en stock och missat hela dagen, så för att få en normal dygnsrytm igen så vakade jag inatt.

Det är en viss charm med nattvak tycker jag. Sitta uppe och pyssla med allt och ingenting medan resten av världen tycks försvunnen. För min del blir det ofta en hel del skrivande, kaffe och cigaretter. Bra, mysig musik och långa djupa funderingar om livet. Ibland också en promenad, eller om somrarna så är cykelturen ett måste. Ja, älskade underbara nattsfär! Inatt var dessutom oskar vaken halva natten så då hade jag trevligt sällskap att nattsudda med, vilket ju är så mycket roligare.


BUBBIZZzZzZ. Our love for jesus <3


(kl. 06.10...)
Jag:
eiii emma!
 
EEEEIII!!
 
va gör du uppe den här tden din rackarunge??
 
Right back at ya ya ya!
Vaknade för en timme sedan och kände att jag var bajsnödig så efter det kunde jag inte somna om.. jävla bajs
dudå?
 
Jaha vad fasiken! Men så hurtigt att ha STIGIT upp! Vuxen creds för det!
Själv så försov jag mig och missade visst hela gårdagen. Ooops!
Vaknade 18.30 igår och har bara knatat på här i kollektivet sen dess
 
Haha, aj rackars! Men nå det var ju bara söndag igår! Som gamla jesus traditionerna säger så är det ju en vilodag. Han kan vara klok han den där jesus
 
hahaha
ja fifan den där snubben alltså, verkligen en klok rackare
06:01
Jo, en mycket klok man!
Ey

-

It's something that we don't talk about.


v

Älskar att sitta på café och skriva.
Som ni redan vet.


Snö i skåne

Jahapp, snön har kommit och verkar inte vilja försvinna.
Faktiskt så låter det på folk som om de lovat snö hel December.
Händer ALDRIG annars.. Kul.


*

"Kolla! Det sitter ett barn och tittar på oss i fönstret!"



....

Har lite flyttgrejer att ta itu med..

RSS 2.0