En favorit


Don't promise when you're happy. Don't reply when you're angry. Don't decide when you're sad.

Varje dag är sig olik, och inte utifrån sett utan inifrån.
Jag skulle vilja säga att det är mitt humör som är skiftande från dag till dag, men det stämmer inte.
Det är min syn på livet.
Vissa dagar är jag superkreativ, vill bara göra saker, träffa människor, röra på mig och få igång ett fullt fungerande liv med turbulens som tar udden av min överaktiva hjärna.
Sen vissa dagar så känner jag mig som en fånge på guantanamo bay, fast i mitt eget huvud. Och det är en accepterande livsåskådning, jag vet att det inte går att rymma eller fly och att det inte kommer bli bättre eller sämre, det är bara mina tillfälliga tankar som kommer göra livet värdefullt ibland. Men det är tankar. Tomma, ihåliga tankar som inte alls har någon effekt på världen, bara på mig och hur jag ser den.

Jag har alltid haft sånna här berg och dahl bane mönster, men i en arbetslös tillvaro och bara mig själv som chef, som ställer alla krav och måsten.. då blir det plötsligt så jääävla uppenbara skillnader på mina dagar. Förr har ju alltid skolan eller jobb varit inplanerade måsten som jag tagit mig till vare sig jag haft lust eller inte, ja jag har inte haft svängrum att agera på mina känslor.

Jag behöver struktur och rutin, till viss del. Är det för mycket av det så blir min kreativitet och viljeförmåga minimal, om inte utdöd. Men för mycket frihet däremot, frihet utan struktur, då blir jag ju fan handlingsförlamad.

Jag kommer ju på mina egna lösningar till mina problem, och ett sätt har nu varit att skriva ner de viktiga grejerna jag ska göra varje dag på ett veckoschema. Och då blir det ju gjort. Exempelvis så försöker jag söka ett jobb om dagen, för att sen inte tänka alls på jobb under helgerna. Och det har funkat bra, mycket bra faktiskt. Det har hänt att det kommit en dag när jag inte känt för att ens gå utanför dörren, bara stått på min franska balong och tagit en cigarett och sen nöjt mig med den lilla upplevelsen av livet utanför min bubbla. Men det är okey, jag följer mitt flow och låter mig vara instängd när jag känner för att vara instängd, sen kompenserar jag med att söka två jobb nästa dag och är ute extra länge.

Man måste nog hitta sina egna sätt för att fungera, samma mönster fungerar inte för alla. Vissa människor är till exempel beroende av att ha hela vardagen strukturerad i ett tids schema med exakt utsatta tider för varje aktivitet, medan andra bara mår fysiskt jävla dåligt av att ha någonting nedskrivet. Jag är mitt emellan, behöver lite rutiner och förutsägbarhet. Men sen behöver jag massor med tid för impulsiva handlingar, känner mig kvävd om jag har så mycket att göra att jag inte får en lugn lucka för mig själv till att sitta och skriva, eller ta en promenad… eller ta två gigantiska plastsvärd och fara till åhlensplan och fäktas med en kompis kl 4 på morgonen.

Ett strukturerat schema med utrymme för ändring och skiftande humör.
Det passar mig som allra bäst.

Ensam är stark


Kreativitet som bubblar, idéer avfyras som raketer, affärsplaner, framtidsplaner, förändring eller nya sysselsättningar.
Ja, det går på högvarv här i mitt huvud. Och det mesta skrivs ner.
För just nu är jag i en situation då jag redan har ett mål i sikte, och har inte tid, rum och resurser att fullborda alla mina drömmar, men någon gång kommer jag att ha det. Vem vet vad min lilla idébank kan föra med sig då?

Jag tror på min egen förmåga, jag vet med stort V att jag kan uppnå precis vad jag vill, kan genomföra och lyckas med precis allt jag drömmer om. Så länge jag vet exakt vad det är och satsar helhjärtat så tar min vilja mig precis dit jag vill. Det är en inre trygghet, någonting jag är otroligt glad över att ha. Ett av alla mina livsmål är bland annat att föra vidare den visheten, att få andra att ta del av sin egen storhet också. För vem som helst kan faktiskt uppnå vad som helst. Anledningen till att inte alla gör det är att dom inte vet att dom kan, dom tror inte på det.


Jag litar på mig själv, - och ska jag vara ärligt så är det nog den enda jag litar på också.

Finns oerhört mycket att skriva om den meningen, men just nu, när jag sätter byggstenarna för hur hela mitt liv ska se ut, så kunde jag inte vara mer tacksam över att jag bara litar på mig själv, för det betyder att jag lämnar alla beslut till endast mig och att jag med trygghet kan fatta de rätta valen. Jag är inte beroende av någon, och jag tror inte det kan finnas någonting mer sunt för en 19 åring.

Jag kommer aldrig titta tillbaka när jag är 45 och tänka att "jävlar, varför gjorde jag inte det där" eller "varför valde jag inte att studera där" eller "varför begränsade jag mig själv, valde att köra samma rutin, eller sög mig fast som en igel på den där killen -istället för att..."

Svaren på mina "varför gjorde jag inte" kommer förmodligen att vara: För att jag inte visste.

För handen på hjärtat, det finns ingenting jag vet om som jag VILL nu, men väljer att trycka undan och inte låtsas om. Ingenting som jag offrar för någon annan, eller tror att jag inte kan uppnå.

Det finns alltså ingenting för mig att titta tillbaka på sen och ångra att jag inte gjorde.
Och det är en jävligt befriande känsla.

Foton har alltid varit min grej (;

Beställde hem en jäklas massa foton från fantasitska fujifilm häromdan också,
bland annat lite motiverande och tankeställande bilder jag älskar :) Köksdörren fick bli objektet för kreativitet idag!




... och eftersom toan är det enda logiska stället där man har någon minut att faktiskt stirra i en vägg,
så satte jag de andra mer tankeskapande budorden på den dörren :) Haha.. Någonting jag alltid velat ha!




lägenhetspics

Pysslade ju halva natten och gjorde om mina gardiner, så här blev resultatet :)

Innan


Efter


Jag blev jättenöjd med resultatet :) Hade inte gjort nån superfix för bilden direkt, men you get the feeling :)


Passade dessutom på att sy en ny kappa till köket där en provisorisk duk fått agera gardin tidigare!


Såhär såg köket ut tidigare, då bordet osv inte var målat, mattan saknades och duken fortf agerade gardin!


Ska passa på att visa hur andra sidan av köket ser ut också :)



Älskar att pyssla på med allt och inget :) När kreativiteten flödar finns inga hinder.
Blev ju galen andra veckan här i lägenhten på alla tomma väggarna och fick bryt och skapade en egen kreation under några enstaka maniska minuter och hängde upp nå tavlor osv i betonghålen som var kvar sen den förra ägaren! Tål inte tomma väggar (!!!)



Då såg det först ut sådär, sen med mina kreativa minuter (plus gardin osv såklart) så blev det så här!


Antar att påbyggnade och förnyelsen av grejer aldrig tar slut, och det måste jag nog säga är det allra bästa med egert place! Man kan grejja på i evigheter med alla möjligheter som finns  :)


kreativitet i nerverna

Ikväll ska jag starta ett nytt litet projekt,
förhoppningsvis blir det klart någongång i natt eller imorgon!

Ska göra om mina gardiner totalt!
Tanken är att skapa en kappa och sen sätta ett mörkare helsvart tyg bakom det mönstrade genomskilninga som händgr där nu. Tror att det blir awesome! Skapar lite djup och en mysigare känsla till vardagsrumshörnan :)





Sen hoppas jag ju på att få tag i en betongborr den här veckan så jag kan få sätta upp mitt rumsavskiljande, svarta tygstycke! Kommer bli freakin awesome ju :) Sen kommer jag nog med tiden hänga upp lite foton direkt på tyget och kanske blir det också en hörna med post-it-lappar, dvs en liten hörna med ideér på papper :) Hihi, såå naaajs !

Hur kunde en text om dammsugning bli så här lång?

Idag fick jag äntligen tummen ur röven och for och köpe mig en dammsugare!
Till och från har köksgolvet och hallen varit outhärdligt skitigt.. och då har jag hämtat den allmänna sopen på min våning och sopat bort det värsta. Heheh.. Men började kännas lite väl skabbit, så då fick jag nog och gick ner till affärn och pröjsade 500 riksdaler för att kunna rengöra golven med min alldeles egna dammsugare! Passade på att köpa lite rengöringsmedel och golvmopp dessutom!

Så nu har jag haft OCD hela eftermiddagen och städat som en galning,
hela lägenheten är minsann kliniskt jävla ren nu!



För ni som inte vet, så är dammsugning den värsta sysslan jag vet!
Står hellre och rengör ett avlopp eller skurar toan än att springa omkring med en jävla dammsugare och bli förbannad på allt som är i vägen överallt!  ..Utan tvekan är det därför jag väntat nästan en hel månad innan jag slutligen la ut mina egna pengar på det jag hatar mest!

Å andra sidan fick jag ju uppleva en helt ny känsla då det gällde dammsugning iag! Det gick ju skitbra, och jag var INTE förbannad då jag var klar! (Har aldrig hänt förr!)  Jag drar slutsatsen att det är för att jag sakta men säkert sett lägenhetsgolven bli smutsigare och smutsigare, och när gränsen var nådd så nästan längtade jag ju efter att städa dom! Dessutom är man väl mer försiktig med grejerna då det är ens egna. Jag menar, nu är ju alla ytorna i lägenheten mina, alla lister och jobbiga trösklar också, sen var dammsugaren nyköpt, och allt annat i möbelväg är ju också mitt, till skillnad från hemma i villan då man skulle ge sig på att dammsuga, då bara skrotet i ens rum var det man kände ansvar för. Nej nu minsann fick jag inget frispel och dammade dom irriterande stolarna i väggen eller fortsatte dra i dammsugaren fast jag visste att sladden var så lång den kunde bli osv. Nej nu var jag försiktig, och kände att varje rengjord kvadratmeter var en lättnad :) Hahaha.

Som jag har förstått så verkar det ändå vara rätt vanligt att dammsugning är den värsta städningsysslan för dom flesta. Upplever ni läsare också att erat tålamod sätts på sin spets vid just dammsugning?

old hopes, brand new - Refreshments

Sen spenderade jag min fredagskväll i köket framför symaskinen, med Refreshments glada musik på lägenhetsvolym. Efter att ha sytt ihop hela tygstycket som blev nästan 10 meter lånngt och 2,5 meter brett, så mös jag ner mig i min goa säng och såg första och andra filmen med Harold and Kumar. Ganska awesome fredagkväll faktiskt!

Edit
Inte fan visste jag att det var ryggmärgsbeteende att hantera en sysmaskin! Det är ju precis som att lära sig cykla, när man väl kan det så kommer det av sig själv.. Och jag som hade varit lite nervös för att syslöjdslektionerna fallit i glömska, but hell no!





(gaaaaaanska mycket tyg)

Friday, friday!

Skrivet igår vid 13 tiden.

Sitter här i en ganska fin lite park i Härnösand, med vårsolen som lyser på mig och en cigarett i munjipan medan jag låter fingrarna få glida lätt över tangenterna. Jag hade tänkt sätta mig vid hamnkanten först, inta den där buddapositionen jag så ofta gör och ha laptopen i mitt knä, men då såg jag här i förbifarten denna park som faktiskt hade bänkar med bord. Målinriktat började jag promenera hitåt och intog min plats.
Brorsan är påväg hitåt och tillsammans ska vi snart gå till BigBoy och smälla i oss nå burgare. Inte helt fel fredagsaktivitet!

Vill berätta om de slumpartade händelserna från tidigare idag, ganska otroligt faktiskt.
Det började med jobbsökningen på hemköp där jag träffsäkert skakade hand med butikschefen och fick goda komplimanger om mitt norrländska ursprung. Efter att ha vandrat omkring lite till i staden och rekognoserat inför framtida jobbsökande så såg jag en pysselaffär som väckte min uppmärksamhet. Behövde ju få tag i en sysmaskin till att äntligen få påbörja min rumsavdelande gardin. Väl därinne frågar jag det fräna butiksbiträdet om huruvida hon vet var man kan hyra en maskin. ”Jag har massvis av symaskiner som ligger och skräpar, du kan ju låna en av mig!” Vi hämtar maskinen och diskuterar fraktmedtod, påse eller hem och hämta väska? Var bor du någonstans frågar hon mig, varpå jag svarar artillerigatan. Hon erbjuder sig därefter att köra maskinen hem till sig efter jobbet, då hon också bor på artillerigatan. Perfekt! Hyra symaskin, gratis, och fraktad nästan till dörrn!
Linda säger hon, känner du kanske henne?
Linda.. Höglund? Frågar jag, varpå jag får ett ” ja precis” som svar. Ja säger jag, vad komiskt att du nämner hennes namn, då det råkar vara den enda personen jag kan namnet på här i Härnösand. Det är hennes gamla lägenhet jag flyttat in i!”
Slumpen slutar inte där, för sen då jag går ut från affären glad i hågen över symaskinen jag snart ska få hemleverad, så ser jag Linda stå ute på andra sidan gatan! Jag går dit och pratar glatt med henne en stund, säger att hon är varmt välkommen upp på en kopp kaffe när helst hon känner! Och med ”komma upp” så menar jag det bokstavligt, då hon faktiskt flyttade 2 trappor ned från lägenheten jag bor i :) haha.

Sen efter att jag precis skrivit det jag påörjade i parken så kommer Manne,
vi ändrar våra planer om hamburgare och kilar till närmsta pizzeria och köper takeaway pizzor istället!




where I'll settle for now

Vackra härnösand, jaa jag älskar verkligen denna stad.

Och det bästa av allt är ju att jag flyttade hit då allt var snötäckt och nu sakta men säkert får se staden tina fram. Förstå vad spännande alltså! Allt är lite grått och tråkigt i början, sen börjar gräsmattorna komma fram, hamens klippkanter, parkerna, ängarna.. Blommorna slår ut och solens strålar reflekteras hela tiden från havet som tycks ses från alla delar av Härnösand. Det kommer vara brutal glädje att se sommarn spira i den här staden! Brutal.

Sen så har härnösand en busslinje som är gratis, centrumlinjen, men det går inte bara genom centrum, man kan säga att det går igenom hela härnösands inre kärna. Den träffar inte riktigt mina kvarter, men promenerar jag ner till ica maxi (5-10 min) så tar jag mig nästan överallt med denna buss, som dessutom går var 15:de minut! Fast å andra sidan behöver man inte åka så mycket buss här, och att äga en bil är bara lyx, för på något flummigt sätt jag inte riktigt förstått än, så tycks det vara gångavstånd till allt!

Tänkte publicera lite bilder som jag har tagit från staden än så länge.
Har inte fotat någonting inne i stan, bara en liten del av min promenad dit :)











Sen här så ska ni få lite bilder av hur den s.k "helvetesbacken" upp till mitt lägenhetshus ser ut! :)





..sen kan man pusta ut lite, och därefter bestiga den lilla helvetesbacken
(som tack och lov tinar mer och mer för varje dag!)



När man bestigit den backen så har man den här utsikten över Härnösands ena halva





Sen när man promenerat mina 3 trappor i byggnaden, då har man från mitt vardagsrumsfönster den här utsikten











What your life really is

Just sett en nästan två timmars lång dokumentär om återhämtningsprocessen för 4 individer som har legat i koma.

Det är sjukligt jävla jobbigt att titta på den typen av program, men jag tror ändå på något sätt att det är nyttigt för själen att göra det ibland. Man blir påmind om hur otacksam man själv egentligen är. Jag har 2 fullt fungerande ben, som jag kan gå med dessutom, och sen har jag två fullt fungerande armar - och en hjärna som kan se till att allt ihop fungerar. Jag kan cykla, promenera, köra bil, köra skoter, sparka, jaa till och med surfa om jag skulle träna lite på det. Jag kan alltså ta mig fram själv, tänka själv och uttrycka mig med tal, skrift och bild.

Ändå kan jag ibland gosa in mig i en självömkan och tycka synd om mig själv som har lite ont i knät till och från sen jag vred om det i slalombacken, jag kan tycka synd om mig själv för att jag alltid får den där helvetiska halsflussen istället för vanliga förkylningar, att jag har finnar och lite extra fläsk om mage och lår. Ja ibland kan jag till och med tycka det är synd att mina ögonbryn inte vill växa till en vacker naturlig form, eller att jag har så håriga armar.

Och det är så skrattretande bekymmer efter en sån här dokumentär.
Man får en high five av realisation och ger sitt psyke en rensning.

Med jämna mellanrum behöver vi människor påminna oss om hur OFATTBART JÄVLA VRÅLAWESOME VI HAR DET, och att ingenting, iiiiiiiingenting, räcker som motargument.
____

Har själv en personlig teori om att det är rätt knasigt att vi människor i väst årligen lägger tusenlappar på att ta sköna charter semestrar till varma läckra länder där vi har råd att leva lyx, och sen kommer tillbaka till vår kalla lilla håla i sverige där vi ska tillbringa 51 veckor igen innan vi får uppleva den där lyxkänslan igen och njuta av livet..

Då det hade varit så sjukt mycket mer givande i längden att lägga de där tusenlapparna på att årligen fara på en helvetes semester till kapstaden, för att mötas av andra individers dagliga verklighet som vi här uppe i fina sverige inte riktigt kan leva oss in i. - sen fara tillbaka till svergie och leva resten av årets 51 veckor i ren och skär lyx och livsglädje. 

... bara en terori.

Min åsikt om åsikter

Förr skrev jag mycket åsiktsbaserad texter,
det var tankeställare med grunderna: Jag vet, lyssna på mig!

Men sen hände någonting.

Jag var med om någonting som fick mig att inse att ingen vet någonting,
och för mig att ha en åsikt -och speciellt om jag har för tanke att föra den vidare- så måste jag ju veta vad jag pratar om. Det räcker inte med lite ludd i kanten, att veta ungefär, eller säga "men vet du vad, jag har läst jättemycket om det här, jag kan mitt område!" - ingenting likt det existerar ju!

Om du inte har all runt-i-kring-fakta, då kan du inte heller huvudområdet.


Om du tänker efter, att även om du tror att du vet så finns det alltid mer att lära, i just det området.
Och i min åsikt "vet" du inte förrän det inte finns mer att veta!


En vettig människa för en diskussion i form av; Jag upplever, Jag tror, Enligt mig, Enligt de jag pratat med, Jag har erfarat, Jag inbillar mig att, Jag undrar om inte..  OSV.

Ingen har rätt att säga "Så här är det!" - För ingen vet!

Härliga Härnösand

Tjioho! Har ju äntligen fått internet i lägenheten nu!
Hade tänkt lägga upp lite bilder snart så ni får se hur jag har det :)

Älskar än så länge den här staden!
Jag har nära till stan och nära till brorsan, dessutom har jag jättenära till Ica Maxi och coop. - Så maten är alltså billig och jag mår inte dåligt av att inte äga en bil  ;)

Och utsikten :') Älskar den! Jag bor uppe på en kulle (kan man väl säga?), så från mitt lägenhetsfönster ser man ut över vad som känns som hela härnösand! Eller iallafall hela ena halvan av det!

Någonting annat jag har tänkt på ät att det inte alls finns många långa enformiga gator här. Som när jag ska promenera in till stan eller så, då är det kullar och sluttningar, och stigar och klippor, sen kommer hamnen, och jaa ni hajjar, det är helt enkelt en väldigt ombytlig miljö, vilket är nice!

Nu hoppas jag bara på att få börja arbeta snart så jag får komma ut och lära känna lite folk! Blir lite lätt galen till och från på att inte känna nästan någon. Resulterar i att jag blir en sån där jobbig kund som surrar extra länge med dem i receptionen eller kassan, att jag hjälper äldre damer bära deras kassar, småpratar med alla främlingar jag får chansen till. Hehe. vilket å andra sidan kan vara rätt kul.. Men ändå! Behöver verkligen träffa nå folk :)

De säger ju att gymnasietiden är en speciell tid

AHHH Nostalgi! Saknar tiderna med mina underbara klasskamrater ju!






















































Tänker på er alla, ofta!
Önskar er det absolut bästa som livet har att ge -v-


nothing but wonderful

Hej!

Lägenheten är úuuunderbar,
älskar den!

Har nu flyttat in alla möbler, fixat i ordning och packat upp.
Mycket är kvar, men det är redan jättefint :)
Den var dock mycket större än vad jag hade förväntat mig, så det blev inte den där trånga mysiga känslan jag trodde det skulle bli med möblerna som jag hade köpt. Men det får sakta byggas på och så småningom om fylls det nog ut!

Har beställt internet idag (surfar på grannens atm.) så förväntas väl få det om en vecka eller så!
Kan ändå inte använda datorn förrän då heller, väntar nämligen på att min dataladdare shippas från England, men den bör också komma någon gång i nästa vecka!

Sen väntar jag även på en tv, trådlöst tangentbord och mus.. plus ett nytt ljud!
Och allting lär dyka upp någon gång under nästa vecka, Aaaaamazing!

Ha det gött allesammans, hörs när internet osv dyker upp!

RSS 2.0