Don't promise when you're happy. Don't reply when you're angry. Don't decide when you're sad.

Varje dag är sig olik, och inte utifrån sett utan inifrån.
Jag skulle vilja säga att det är mitt humör som är skiftande från dag till dag, men det stämmer inte.
Det är min syn på livet.
Vissa dagar är jag superkreativ, vill bara göra saker, träffa människor, röra på mig och få igång ett fullt fungerande liv med turbulens som tar udden av min överaktiva hjärna.
Sen vissa dagar så känner jag mig som en fånge på guantanamo bay, fast i mitt eget huvud. Och det är en accepterande livsåskådning, jag vet att det inte går att rymma eller fly och att det inte kommer bli bättre eller sämre, det är bara mina tillfälliga tankar som kommer göra livet värdefullt ibland. Men det är tankar. Tomma, ihåliga tankar som inte alls har någon effekt på världen, bara på mig och hur jag ser den.

Jag har alltid haft sånna här berg och dahl bane mönster, men i en arbetslös tillvaro och bara mig själv som chef, som ställer alla krav och måsten.. då blir det plötsligt så jääävla uppenbara skillnader på mina dagar. Förr har ju alltid skolan eller jobb varit inplanerade måsten som jag tagit mig till vare sig jag haft lust eller inte, ja jag har inte haft svängrum att agera på mina känslor.

Jag behöver struktur och rutin, till viss del. Är det för mycket av det så blir min kreativitet och viljeförmåga minimal, om inte utdöd. Men för mycket frihet däremot, frihet utan struktur, då blir jag ju fan handlingsförlamad.

Jag kommer ju på mina egna lösningar till mina problem, och ett sätt har nu varit att skriva ner de viktiga grejerna jag ska göra varje dag på ett veckoschema. Och då blir det ju gjort. Exempelvis så försöker jag söka ett jobb om dagen, för att sen inte tänka alls på jobb under helgerna. Och det har funkat bra, mycket bra faktiskt. Det har hänt att det kommit en dag när jag inte känt för att ens gå utanför dörren, bara stått på min franska balong och tagit en cigarett och sen nöjt mig med den lilla upplevelsen av livet utanför min bubbla. Men det är okey, jag följer mitt flow och låter mig vara instängd när jag känner för att vara instängd, sen kompenserar jag med att söka två jobb nästa dag och är ute extra länge.

Man måste nog hitta sina egna sätt för att fungera, samma mönster fungerar inte för alla. Vissa människor är till exempel beroende av att ha hela vardagen strukturerad i ett tids schema med exakt utsatta tider för varje aktivitet, medan andra bara mår fysiskt jävla dåligt av att ha någonting nedskrivet. Jag är mitt emellan, behöver lite rutiner och förutsägbarhet. Men sen behöver jag massor med tid för impulsiva handlingar, känner mig kvävd om jag har så mycket att göra att jag inte får en lugn lucka för mig själv till att sitta och skriva, eller ta en promenad… eller ta två gigantiska plastsvärd och fara till åhlensplan och fäktas med en kompis kl 4 på morgonen.

Ett strukturerat schema med utrymme för ändring och skiftande humör.
Det passar mig som allra bäst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0