What your life really is

Just sett en nästan två timmars lång dokumentär om återhämtningsprocessen för 4 individer som har legat i koma.

Det är sjukligt jävla jobbigt att titta på den typen av program, men jag tror ändå på något sätt att det är nyttigt för själen att göra det ibland. Man blir påmind om hur otacksam man själv egentligen är. Jag har 2 fullt fungerande ben, som jag kan gå med dessutom, och sen har jag två fullt fungerande armar - och en hjärna som kan se till att allt ihop fungerar. Jag kan cykla, promenera, köra bil, köra skoter, sparka, jaa till och med surfa om jag skulle träna lite på det. Jag kan alltså ta mig fram själv, tänka själv och uttrycka mig med tal, skrift och bild.

Ändå kan jag ibland gosa in mig i en självömkan och tycka synd om mig själv som har lite ont i knät till och från sen jag vred om det i slalombacken, jag kan tycka synd om mig själv för att jag alltid får den där helvetiska halsflussen istället för vanliga förkylningar, att jag har finnar och lite extra fläsk om mage och lår. Ja ibland kan jag till och med tycka det är synd att mina ögonbryn inte vill växa till en vacker naturlig form, eller att jag har så håriga armar.

Och det är så skrattretande bekymmer efter en sån här dokumentär.
Man får en high five av realisation och ger sitt psyke en rensning.

Med jämna mellanrum behöver vi människor påminna oss om hur OFATTBART JÄVLA VRÅLAWESOME VI HAR DET, och att ingenting, iiiiiiiingenting, räcker som motargument.
____

Har själv en personlig teori om att det är rätt knasigt att vi människor i väst årligen lägger tusenlappar på att ta sköna charter semestrar till varma läckra länder där vi har råd att leva lyx, och sen kommer tillbaka till vår kalla lilla håla i sverige där vi ska tillbringa 51 veckor igen innan vi får uppleva den där lyxkänslan igen och njuta av livet..

Då det hade varit så sjukt mycket mer givande i längden att lägga de där tusenlapparna på att årligen fara på en helvetes semester till kapstaden, för att mötas av andra individers dagliga verklighet som vi här uppe i fina sverige inte riktigt kan leva oss in i. - sen fara tillbaka till svergie och leva resten av årets 51 veckor i ren och skär lyx och livsglädje. 

... bara en terori.

Kommentarer
Postat av: Yster syster

Älskar din slutkläm, tänk om det till och med vore obligatoriskt att plågas i helvetet 1 vecka per år - så skulle alla vara lycklig och tacksam resterande 51 veckorna :o)

2012-03-22 @ 20:51:49
URL: http://blogg.coachfredrika.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0