Thank god för VARDAGSPROBLEM

Ibland är det sjukt nyttigt att titta tillbaka och snabbt jämföra livet nu och då.
Men som sagt, Bara ibland.



29/11-2009

Jag glömmer bort att jag inte är ”alla andra” och att jag inte levt samma liv och har samma erfarenheter som ”alla andra”. - och jag har såklart mina egna utformade åsiker på grund av vad jag varit med om, precis som alla andra har sina. Och eftersom upplevelser är det som formar oss människor och påverkar oss till 100%, så tycker vi olika beroende på hur skilda upplevelser vi har.

Jag trodde aldrig att jag skulle vara med och vittna det jag gjort, att jag skulle få se det jag faktiskt sett. Det som tidigare gav mig rysningar, är mer eller mindre vardag nu. Det känns som att det här ytliga i världen inte passar mig, jag ids inte sitta och diskutera ovesäntliga saker, då jag har annat att tänka på. Jag har mina anledningar till att energin jag hade för ett halvår sedan, inte finns kvar. Det har helt enkelt hänt väldigt mycket som jag konstant går och funderar på. Sånt som kändes stort förut, som jag märker känns stort för dom flesta, är inte riktigt det längre.

 

 

7/1 2010

Jag ville sätta ett gott exempel, inte skämma ut mig.

 

Dom kommer inte att motsäga sin teori, dom kommer inte att kliva över till mig sida.

Dom kommer inte att se mig som det goda exemplet jag är. Dom kommer skämmas över mig.

 

Och jag kommer att vilja be dom fara åt helvete.

 

 

Nu när helvetets dörrar kommer att öppna sig.. Hur reagerar jag då?

Jag är skör som glas just nu, ingen vet det bättre än jag själv.

Och hur kommer jag reagera då dom tittat mig i ögonen med besvikelsen dom inbillar sig?

Fan vad förbannad jag kommer vara. Jag vet ju det. Men mina diskussioner kommer aldrig någonsin att ta mig någon vart.

 

Jag borde dra igen käften och titta i golvet.

 

Jag måste låta mig själv bli trampad på.

 

 

 

Men att låtsas skämmas ÄR att skämmas.
Jag har vägrat hittills, men sätter nu blicken i golvet.


Därför -

Varsågod att stampa på mig. Jag förlåter er.


Jag skäms över mig själv för att jag måste låtsas, för att jag inte kan vara jag längre. Inte ens här hemma. Jag tycker att det är patetiskt av mig. Men jag har gett upp hoppet om er. Trångsynta jävla IDIOTER är ni, och ni tror av hela era hjärtan att det är JAG som är dum?

 

 

När man har rätt och vet att man har det, men blir behandlad som om man vore den enda som inte förstod att man har fel. Det gick knappt att skriva i ord, men känslan förstår jag iaf.

Jag är trött och har inte ätit på två dagar. Min hjärna behöver inte ens fungera.

 

 

Nu sätts min framtid i händerna på slumpen.

Ni kommer att förstöra mig och allt jag kämpat för om ni fortsätter vara såhär trångsynta. FÖRSTÖRA  MIG.

 

Det kommer att göra mig ledsen att dom personerna som älskar mig inte kan svälja sin stolthet och acceptera att dom haft fel. Att dom istället kommer att se ner på mig och behandla mig som om att jag inte har någon rätt att säga någotning alls, och det jag väl säger kommer dom inte lyssna på.

 

 

Det värsta av allt är att jag måste förlåta dom. Ha överseende.

Man kan inte ta åt sig av dom som har för lite kunskap och helt enkelt är för dumma för att förstå. Det viktigaste är att man själv är medveten om vad som är rätt och fel, sant och falskt.

Sen att jag kommer vara tvungen att leva en lögn och konstant stå mitt i krigszonen, gör ju bara att jag själv far illa.
DET däremot var det visst ingen som brydde sig i förutom jag.

 

Jag står själv på andra sidan slagfältet med kunskap som vapen.
Vad är ni om inte bara en stor folkmassa med stöd från varandra?

 

Ensam är stark. Det uttrycket har jag länge funderat över.

Jag vet redan nu att ni kommer att bryta ner mig. Och jag kan intet annat än förlåta i förväg. Det är inte erat fel att ni föddes likt majoriteten av västvärldens befolkning. Tråkiga, gråa människor som följer den röda raka linjen utan att så mycket som ens fundera över vad som finns åt varken höger eller vänster. Aldrig tänker kritiskt, empatiskt eller objektivt försöker se det från någon annans sida. Det är inte erat fel att ni är skapt så. Jag accepterar det och anpassar mig genom att ta er på mycket mindre allvar.

 

Varför ta åt sig från någon som inte vet vad dom pratar om?

Finns ingenting vettigt i det.

_______
18/1-2010

Ikväll känner jag någonting för första gången.
Jag känner att jag rent av ångrar alltihop.
Jag känner mig egoistisk och vidrig när jag tänker på det dessutom.

Jag ångrar att jag fick veta allt jag fått veta. Jag ångrar att jag fått se allting från den här vinkeln. Jag ångrar att jag valde att blanda mig i. Jag ångrar att jag lärde känna er så pass mycket att det sen skulle göra så här jävla ont att se på. Ja fyfan, dra mig baklänges så jävla mycket jag ångrar allting. Inte en chans att alla dom bra stunderna kan leva upp till hur jävla jobbigt det är nu. Det är inte värt det i slutändan.

Det var så mycket enklare innan. Även om saker och ting kändes jobbigt förut så var dom aldrig såhär jobbiga. För då kunde jag göra någonting åt det, jag hade makten att förändra det jag inte tyckte om. Här står jag bara och har inte makt till någonting.

kunskap, som jag brukar välja som ord till det hela. Ja, det är en förbannelse.


Det jag känner ikväll är att jag ångrar allt. Jag önskar att jag kunde backa bandet och hållt mig utanför. Jag önskar att jag aldrig fått veta.

För hade jag inte vetat så hade det inte gjort ont och nu är jag så jävla less på att gå omkring och må dåligt över någonting jag inte kan förändra.


___________________________________




MEN VET NI VAD?

Livet löste sig, så som det tillslut alltid gör! v


Tro mig, mina erfarenheter genom åren har så sjukt många gånger gett mig anledning till att lita på framtiden. Ibland kan tillfälliga problem ÄTA UPP EN som människa, och man tror att man aldrig någonsin kommer komma över det. But guess what? När man tittar på sitt liv vid ett senare tillfälle så kan man ibland inte känna igen den människa man en gång varit, och de sammanhangen man ibland funnits i.

Livet är lustigt på det viset.

 

 


Kommentarer
Postat av: Yster syster

<3

2012-05-31 @ 21:55:24
URL: http://blogg.coachfredrika.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0