hatiku hancur

Nu har jag kommit hem. Landat.

Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle bli så emotionellt att lämna indonesien. 
Tårarna bara rann ner för mina kinder då jag gick genom gaten för att boarda mitt plan.

Innan resan så trodde jag att jag efter 8 veckor i ett u-land förmodligen skulle längta hem till sveriges lyx igen.. Men oj så fel jag hade på den punkten. Jag lärde känna så fina människor där borta, och trivdes så bra i deras kultur att det känns som att jag måste ha blivit född på fel plats här i världen. Har aldrig känt mig mer som hemma än vad jag gjorde där. Men istället för att sakna så försöker jag se frammåt och längta, för tillbaka kommer jag!


Första fastabrytningen med grabbarna på banana leaf.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0