The answer for all of my questions.

När jag i torsdagsnatt drog min resväska från tågstationen och hem till lägenheten så fanns det en överväldigande känsla av stabilitet och trygghet i mitt inre som jag aldrig förut haft. Precis som om jag för första gången vandrade längs gatorna med vetskap om vem jag är. Vad min själ brinner för, vad just mitt syfte i livet är. Varför jag finns här på jorden och vad jag vill åstadkomma under min tid. Ja det kändes som om hela mitt pussel äntligen var på plats. Och benen bar min kropp på ett sätt jag aldrig förut känt.

Jag har sökt och sökt i flera år. Ser man på bilder från den tidiga tonårstiden och fram till idag, så ser man hur vilsen jag varit. Hur fullt upp jag har haft i att hitta mig själv. För var jag än varit, hur jag än sett ut och vilka människor jag än haft i kring mig så har jag aldrig riktigt känt mig som hemma. Det har alltid känts som om det måste finnas en plats där ute någonstans som passar mig bättre. Och den platsen har jag ivrigt sökt. Ständigt bytt umgängen och miljö, letat överallt. I raggarkulturen, knarkarkvarten, biblioteken, frisörvärlden, universitetet.. Och nu tror jag mig ha hittat den.

Det är det enkla livet jag vill ha. Där de andras värdepunkter i livet överensstämmer med mina. Där man pratar om sådant som får människor att skratta. Där man är tacksam på djupet, inte som de artiga engelsmännen, utan verkligen på djupet tacksam. Där omtanken och teamkänslan till sina medmänniskor lyser igenom varje handling. Där enkel problemlösning och kreativitet är en del av vardagen. Där ingen vet allt, men alla vet något. Där kärlek, lojalitet och gemenskap är byggstenarna i varje relation. Där människor har ärliga leenden. Där alla sitter lika konstigt som jag. Där det är ett gott tecken att rapa efter maten. Där man inte komplicerar någonting i onödan. Där man tar vad man har och gör det man kan. Där återvinning är en tumregel. Där det inte finns några onödiga normer utan värdegrund. Där man äter med händerna. Där främlingar är vänner man inte pratat med än. Där man ärligt och odramatiskt framför eventuell kritik rakt ut. Där tempot är lugnt och miljön harmonisk. Där man låter saker få ta sin tid. Där man aldrig tänker för mycket. Där man inte stressar i onödan. Där the good feeling är större prioritet än någonting annat. Där meditation är ett så naturligt inslag i vardagen att det till och med är okej att sova på jobbet. Där butikscheferna lämnar sina stånd obevakade om nätterna för att ingen ändå stjäl. Där de fattiga ger till de ännu fattigare. Där barnen glatt och självklart delar den sista kakan med varandra. Där människor sopar ytor de inte själva äger. Där man inte klagar. Där inga svordomar finns. Där man tar varje dag som den kommer. Där man dansar i regn och promenerar barfota.  Där naturen är viktigare än teknologin och andras lycka är egen lycka.

DÄR kände jag mig som hemma.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0