Dagens sanning

Jag önskar att alla människor kunde lista ut vad som finns bakom deras drivkraft,
så dem inte kommer på det om 20 år då det kan vara försent.

Lev ditt liv för din egen skull, ingen annans.

 

.

Jag är en stark och självständig tjej. Förmodligen den starkaste och mest självständiga jag känner.
Ibland önskar jag att jag hade en famn att krypa upp i.
Att jag tillät någon att ta hand om mig, hålla om mig och aldrig sluta, även om jag säger att jag är okej.
För även om jag är okej, så känns det ändå så bra att vara i någons famn ju.
 
Fiiifan vad deppigt det lät. Det är inte så jag menar.
Jag menar bara att även den största är liten, och även den starkaste är svag.


-

Har haft på mig mina pyjamasbyxor så mycket nu i veckan att jag nästan börjat tycka att de är snygga ...
Och de är röd/vit/blå rutiga.

Damn it, I need to get out more.

vardagsmeditation

Vi människor går omkring och är stressade hela tiden.
Vi är mitt uppe i våra egna tankar, försöker organisera, strukturera och planera vår vardag, våra liv.
Vi prioriterar vår tid efter det som vi tror är viktigast, men glömmer lätt bort oss själva.
Vi glömmer bort det lugn och den harmoni vi egentligen vill åt.

När vi gjort det vi "ska", när vi åstadkommit det vi strävat efter,
Då sköljer ett lugn över oss, en känsla av välbehag och harmoni.

Jag lärde mig för några år sedan,
att lugnet inte är någonting vi behöver eftersträva, kämpa, prestera för att nå.
Vi måste bara tillåta det. Och det är det som tycks vara så svårt.
 

Så stanna upp.
Strejka.

 
Tillåt dig att ta en paus från din stress,
och låt lugnet och harmonin komma Innan och Under, inte bara Efter du "förtjänat" det.
 

Säg Fuck it,
ta ett bad, lyssna på lugn musik, ligg och filosofera, titta ut genom fönstret, ta en promenad..
Gör någonting där du egentligen inte alls GÖR någonting.
Slappna av och bara uppskatta dig själv och din omgivning för en liten stund eller två.

- Använd din tid väl, men underskatta inte att göra ingenting.-

int alls nå självgó


Två typer, tillvägagångssätt att lagra kunskap

Hade en intressant konversation med en av mina roomies igår, där vi kom in på filosofiska tankar och efter ett tag kunde sätta ord på de aspekterna där vi är väldigt olika. Det faktum att han är mer av en logiker och jag mer av en filosof. Och i min tolkning av logiker i den bemärkelsen är att en logiker söker svar, medan en filosof inte bryr sig lika mycket om svaren utan snarare ser kunskap genom att finna fler frågor.

Varje fråga är ett frö, det skapar en association i våra tankebanor och den associationen kan dyka upp i helt olika kunskapsområden. Ett exempel som jag drog var att när jag promenerar hem en helt vanlig dag så kan jag fundera på helt oväsentliga grejer längs vägen. Filosofiska saker. Varför är träden grönare på den här platsen i jämförelse med den andra platsen? Varför är det mer fiskmåsar här och småfåglar där? Varför står bilarna placerade på höger sida? -Kan det vara för att det är fler  människor hemma på höger sida? Och varför skulle det vara så? Kan det vara för att det är fler villor där, och att de som bor i villor oftare har 9-5 jobb, och eftersom klockan är just över 5 så har de flesta hunnit komma hem?

Och skillnaden mellan logiker och filosof i det sammanhanget är att jag nöjer mig med att ha placerat en association i mina tankebanor, en magkänsla att sätta i min ryggsäck av magkänslor, dvs min intuition. Medan logikern söker svaren, för att kunna veta exakt och nå ett slut på frågeställningen. Logikern fördjupar sig hellre i en av dessa frågeställningar och söker envist efter svaret tills han funnit det, istället för filosofen som hinner ställa sjuhundraåttiofem frågor och nöja sig med antaganden som svar.

Skillnaden i det långa loppet och utvecklingen av kompetens ligger ju då i att om mitt antagande är fel, och det visar sig senare, så kan jag inte plocka upp min association igen och göra den ogjord, utan den kommer då att påverka alla andra ”problem” som jag relaterat associationen till. Dvs att en jävla massa saker i framtiden kommer att påverkas av detta, jag kommer att få lösa en mängd problem på nytt eftersom att mitt svar inte från början var tydligt, utan bara ett antagande. Det gör då att om jag exempelvis går omkring och tror att vatten inte kan bli is, och har skapat en massa associationer runt det och tror mig ha löst en massa problem med det den ekvationen, så kommer jag sedan då jag får veta att vatten VISST kan bli is, att ha en massa felaktiga antaganden i mitt bakhuvud.

Skillnaden är att logikern lagrar svar, i sitt minne.
Medan filosofen lagrar antaganden, som sedan kopplas ihop med andra sammanhang.

Jag, som filosof, kan inte plocka upp svaret från mitt minne och ändra svaren i alla andra ekvationer, eftersom allting är antaganden som jag ”lagrat” i min intuition, min bank av ofullständiga kunskaper som skapat samband -> associationer.

Logikern, kan till skillnad från filosofen, inte nöja sig med att ”nästan” ha klarar ut ett problem. Han vill veta svaret och är snarare beredd att fördjupa sig på området för att få klarhet över lösningen, (än att som filosofen nöja sig med bredden av att ha tänkt en massa nya tankar och skapat en massa nya sammanhang som kan kopplas ihop med annat i framtiden).

____
Det som var så lustigt också, var att i slutet av alltihop, så tyckte jag (filosofen) att vi var färdig med vår luddiga och abstrakta diskussion, medan han (logikern) kände att svaret fortfarande var lite oklart och sammanhangslöst, att vi kunde diskutera vidare.

Logikern vill hellre ha klarhet över när denna kunskap kan vara användbar, så han då enkelt kan plocka fram den från sitt minne när han behöver den. Medan filosofen litar på att kunskapen kommer dyka upp av sig själv som en magkänsla då en situation kan dra nytta av den.

Min egen slutsats är också att en logiker, med sin explicita kunskap, förmodligen uppfattas som smartare, preseterar bättre på quiz'ar, mattetävlingar och andra sammanhang då man behöver kunskap SNABBT. Logikern har lättare att sätta ord på sin kunskap, minnas var den kom ifrån och därmed har han också lättare att styrka den. Logikern är också tidsbesparande, har enkelt för att sortera vad som är och inte är relevant för olika sammanhang.

Medan filosofen å andra sidan, med sin inplicita kunskap, har en större bredd och finner samband mellan områden där andra bara ser förvirring. Därmed är filosofen, möjligvis, en mer kreativ problemlösare, villig att tänka fritt och testa sig fram, medan logikern antingen kan (och är jävligt säker på sin sak) eller inte kan och låter bli att testa. Filosofen tar också längre tid på sig att "få fram" kunskapen och sätta ord på den, och kan inte lika lätt berätta var den kommer ifrån, då det ofta ter sig som en magkänsla bland andra magkänslor.


Vem är du som läsare?
- Filosof eller logiker?

-


.

Mitt humör är inte ok.


Är det inte PMS eller stresskaos, så är det nystart på p-piller..
En hel jävla månad har varit berg- och dalbana alltså. Blir så jääääääävla less på mig själv.

-


kvällsfunderingar - Vem är JAG? Vem är DU? - och har vi egentligen någon koll?

Jag har inte en jävla aning om vem jag är.

ÄR, vad fan är det?

Jag ÄR kvinna. Jag ÄR 20 år gammal. Jag ÄR enochsextionågonting lång.

Allt annat då, som "faktiskt" definerar någonting?

Jag ÄR omtänksam. Jag ÄR lat.
Jag ÄR nyfiken, envis, långsint, människotolerant, accepterande, öppensinnad, positiv, negativ, förvirrande, seriös, otålig, pratglad, nyfiken, besserwisser, stressig.... blablabla...

Jag är allt det där - Ibland.
Och ibland inte.

Om jag definerar mig själv utifrån mina intressen och sånt jag tycker är intressant då?
Skapar det en ärligare bild av vem jag är?

Jag tycker om kunskap, att lära mig, att förstå, att undersöka.
Att umgås, göra flummiga saker, diskutera, laga mat, vara ute i naturen, se dokumentärer, lyssna på musik, göra ingenting, skriva, skapa, måla, bygga, resa, sola (OCH SÅ VIDARE.....)

Vad uppskattar jag?
Sånt som är vackert och ger mig ett leende eller "inner peace", kan va vyer, foton, gamla människor som håller handen. Allt som betyder någonting för mig eller någon annan, är vackert på sitt sätt och det uppskattar jag.
Men det kan vara andra saker också -Lukten av nyklippt gräs. Smaken sura godisar. Solnedgångar. Känslan av stickade kläder mot min hy.

Men allt detta är ju någonting jag tycker, tänker och känner JUST NU.
Det behöver inte vara likadant imorgon. Eller nästa vecka, nästa år, nästa decennie..
Ett "jag" är föränderligt, och jag hinner inte äns med mitt eget.. så ibland kan jag också fundera på hur bra jag egentligen känner mina näras?

Ibland kan jag känna att jag måste definera mig själv helt utifrån ett specifikt sammanhang, annars är det omöjligt.


Jag menar, hur kan jag VETA vem jag är, då det är någonting som förändras hela tiden, både i tid och rum långsiktigt och kortsiktigt. Jag, här och nu, i helsingborg, januari 2013, är ju helt äljest från "jag här och nu" då jag bodde i engand 2011. Och jag här och nu, liggandes ensam på mitt rum, klarvaken och kreativ, är helt annorlunda från hur jag förmodligen är imorgon på skolan kl 08.15.

Så hur definerar man då vem man är, och är det ens någonting man kan göra?
Någonting man behöver göra?

Jag har genomgått det där "tonårliga" identitetssökandet, superintensivt, enda sen jag var ett litet barn
-Och jag har fortfarande inte en susning.
För mina intressen skiftar, och intressena för mig till nya platser, och nya platser medför att jag träffar nya människor, och nya människor formar mig på nya sätt, och dessa nya sätt blir ju en del av den jag är -just då.

Och är det inte så vi alla människor fungerar?

Och betyder inte det då att ju mer man rör på sig här i världen, desto mer förvirrad bör man bli när det gäller identiteten? Så, är tricket att inte fundera på vem man är, förrän man "hunnit bli någon", lixom blivit 50 bast och settled down for real med villa, barn, bil, hus osv. Är det inte förrän då som man egentligen börjar ha en susning?

-


-


tripped, but never fell

Det var ett puckat val och fick också en puckad konsekvens, såklart.
Men att tänka på det ännu mer kan inte utveckla mig på något sätt,
så det är bara att finna sig i den nya situationen och göra det bästa av den. Traska på, låta livet gå vidare.

Kvällstimmarna nalkas, och natten är ung.
Tankarna hinner snurra många varv innan de slutligen finner sitt lugn.

Det är inte det att någonting känns stressigt eller jobbigt. Det är bara en jävla massa val som jag stått passiv till rätt länge som kommer upp till ytan nu, och att inte välja är också ett val.. Frågan är om det är de valen jag vill göra?
Nej, det börjar bli dags att ta tag i saker och ting igen. Vet bara inte riktigt vad det är jag vill just nu.

 

Stannar upp, tänker till.




Då och då så lär man sig en läxa som skiljer sig lite från den mängden läxor vardagen vanligen slänger i ens väg.

tomorrow never knows

Nej, jag gick inte i ide efter förra inlägget, jag har inte baaaara legat inne och läst !

Jasmine kom hit någon gång i förra veckan, (brorsanas flickvän), så då har vi haft lite girltime här på lilla kalles deluxe. Tampongbråk var ju någonting så när unikt här, haha.. inte van vid att någon snor mina tamponger haha. Är ju ingenting som händer då man bor i ett hus med dudes. Nej, skämt åsido, haha. Men rätt kul ändå att sen när Manne kom hit, så har vi alltså varit två PMSbruttor och 4 killar här i kollektivet haha. Jasmine är ju rätt kul ändå som blir så mammig och omtänksam med sin pms. Inte otålig och enkelspårig som mig Hhahah!

Har varit i köpenhamn och turistat med både jasmine och manne i två omgångar. Är så mysigt att bara ta färjan över och åka lite tåg, sen vara i danmarks huvudstad.
 
Har blivit lite shopping på väla, turistande i helsingborg och sen lite fest nu igår. Annars har vi mest myst på här hemma och umgåtts med varandra. Har varit jättehärligt att ha dem här!

RSS 2.0