Två typer, tillvägagångssätt att lagra kunskap

Hade en intressant konversation med en av mina roomies igår, där vi kom in på filosofiska tankar och efter ett tag kunde sätta ord på de aspekterna där vi är väldigt olika. Det faktum att han är mer av en logiker och jag mer av en filosof. Och i min tolkning av logiker i den bemärkelsen är att en logiker söker svar, medan en filosof inte bryr sig lika mycket om svaren utan snarare ser kunskap genom att finna fler frågor.

Varje fråga är ett frö, det skapar en association i våra tankebanor och den associationen kan dyka upp i helt olika kunskapsområden. Ett exempel som jag drog var att när jag promenerar hem en helt vanlig dag så kan jag fundera på helt oväsentliga grejer längs vägen. Filosofiska saker. Varför är träden grönare på den här platsen i jämförelse med den andra platsen? Varför är det mer fiskmåsar här och småfåglar där? Varför står bilarna placerade på höger sida? -Kan det vara för att det är fler  människor hemma på höger sida? Och varför skulle det vara så? Kan det vara för att det är fler villor där, och att de som bor i villor oftare har 9-5 jobb, och eftersom klockan är just över 5 så har de flesta hunnit komma hem?

Och skillnaden mellan logiker och filosof i det sammanhanget är att jag nöjer mig med att ha placerat en association i mina tankebanor, en magkänsla att sätta i min ryggsäck av magkänslor, dvs min intuition. Medan logikern söker svaren, för att kunna veta exakt och nå ett slut på frågeställningen. Logikern fördjupar sig hellre i en av dessa frågeställningar och söker envist efter svaret tills han funnit det, istället för filosofen som hinner ställa sjuhundraåttiofem frågor och nöja sig med antaganden som svar.

Skillnaden i det långa loppet och utvecklingen av kompetens ligger ju då i att om mitt antagande är fel, och det visar sig senare, så kan jag inte plocka upp min association igen och göra den ogjord, utan den kommer då att påverka alla andra ”problem” som jag relaterat associationen till. Dvs att en jävla massa saker i framtiden kommer att påverkas av detta, jag kommer att få lösa en mängd problem på nytt eftersom att mitt svar inte från början var tydligt, utan bara ett antagande. Det gör då att om jag exempelvis går omkring och tror att vatten inte kan bli is, och har skapat en massa associationer runt det och tror mig ha löst en massa problem med det den ekvationen, så kommer jag sedan då jag får veta att vatten VISST kan bli is, att ha en massa felaktiga antaganden i mitt bakhuvud.

Skillnaden är att logikern lagrar svar, i sitt minne.
Medan filosofen lagrar antaganden, som sedan kopplas ihop med andra sammanhang.

Jag, som filosof, kan inte plocka upp svaret från mitt minne och ändra svaren i alla andra ekvationer, eftersom allting är antaganden som jag ”lagrat” i min intuition, min bank av ofullständiga kunskaper som skapat samband -> associationer.

Logikern, kan till skillnad från filosofen, inte nöja sig med att ”nästan” ha klarar ut ett problem. Han vill veta svaret och är snarare beredd att fördjupa sig på området för att få klarhet över lösningen, (än att som filosofen nöja sig med bredden av att ha tänkt en massa nya tankar och skapat en massa nya sammanhang som kan kopplas ihop med annat i framtiden).

____
Det som var så lustigt också, var att i slutet av alltihop, så tyckte jag (filosofen) att vi var färdig med vår luddiga och abstrakta diskussion, medan han (logikern) kände att svaret fortfarande var lite oklart och sammanhangslöst, att vi kunde diskutera vidare.

Logikern vill hellre ha klarhet över när denna kunskap kan vara användbar, så han då enkelt kan plocka fram den från sitt minne när han behöver den. Medan filosofen litar på att kunskapen kommer dyka upp av sig själv som en magkänsla då en situation kan dra nytta av den.

Min egen slutsats är också att en logiker, med sin explicita kunskap, förmodligen uppfattas som smartare, preseterar bättre på quiz'ar, mattetävlingar och andra sammanhang då man behöver kunskap SNABBT. Logikern har lättare att sätta ord på sin kunskap, minnas var den kom ifrån och därmed har han också lättare att styrka den. Logikern är också tidsbesparande, har enkelt för att sortera vad som är och inte är relevant för olika sammanhang.

Medan filosofen å andra sidan, med sin inplicita kunskap, har en större bredd och finner samband mellan områden där andra bara ser förvirring. Därmed är filosofen, möjligvis, en mer kreativ problemlösare, villig att tänka fritt och testa sig fram, medan logikern antingen kan (och är jävligt säker på sin sak) eller inte kan och låter bli att testa. Filosofen tar också längre tid på sig att "få fram" kunskapen och sätta ord på den, och kan inte lika lätt berätta var den kommer ifrån, då det ofta ter sig som en magkänsla bland andra magkänslor.


Vem är du som läsare?
- Filosof eller logiker?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0