Ba sådär lixom

Oj..

Bläddrade runt på universitetets bibliotekshemsida och hittade en intressant bok som jag köade/beställde,
och sen hittade jag en till. Och en till. Och en till..

Sen hade jag visst köat/beställt 23 böcker.
Wtf?!

I'm going. With tha flow ya know

Händer mycket och litet på en gång, men jag tror att det är precis så det är tänkt.
Det är inte meningen att vi ska förstå, vi ska bara surfa på vågorna.


Skriver av mig lite!

Kunskapsveckan fortsätter! Jag har fortfarande haft ett stort sug efter nya kunskaper, men har övergått från vetenskapliga nyheter och forskningsrapporter till en 760 sidors fet psykologibok nu!

Dra åt skogen alltså sikken intressant bok, den tar verkligen upp allt om allt och inget. Mycket at det jag hittills läst känner jag igen, men det byggs på och tillförs nya teorier och tankar kring allt det jag läser, vilket bara det är jävligt intressant. Men sen så ger den exempel på hur forskarna kommit fram till olika slutsatser, dvs de beskriver experimenten det genomfört. Och allting som hände mellan 1850talet och fram till så sent som 1980 talet är så.. fascinerande. De hade inte samma begränsningar som vi har idag, de etiska riktlinjerna har förändrats och sätter stopp för mycket idag. Det är ju ungefär lika sjukt som Dr. Mengele om ni minns honom? Hitlers expeimentelle och samvetsbefriade doktor. Han psykopatisk gjorde experiment på människor, utan någon som helst medkänsla för vad han egentligen utsatte de stackars människorna för. De experimenten man kan läsa om i den här boken jag läser nu, där beskriver dem ett gäng olika experiment som gjorts på djur- för att förstå oss människor bättre. Och det är ju inte alls i samma psykopatiska anda som Mengele gjorde sina försök, men fortfarande inte etiskt korrekt. Tack och lov så forskas det ju inte på djur idag på samma hänsynslösa sätt som förr, men det är ju ändå mycket intressant att se vad för konstiga idéer fick och undersökningar de gjorde för att förstå fenomen som vi idag inte reflekterar över, för att vi känt till det så länge.

Har läst mycket om Freud nu och hans idéer om det mänskliga beteendet, fastnade i fördjupningarna om de olika försvarsmekanismer vi människor har, hur de uppkommer och hur man gör sig medveten om dem och kan hindra sig själv från att faktiskt låta sig agera på dem.

Enligt freud finns det 11 olika försvarsmekanismer, och det jag intresserade mig för var att se vilka försvarsmekanismer jag själv använder flitigast. Och vad sambandet av det säger mig - om mig själv?

Jävligt intressant.


Sen så läste jag väldigt intressanta kapitel om skillnaderna osv kring behavourismen, kognitivismen och Freuds psykoanalytiska teorier. För som det ser ut nu så har jag haft ganska mycket kunskap om de olika teorierna, men inte vetat vad som hör till vad och på vilken sida jag själv står, vad jag själv håller med om.

Hur vi människor styrs av lust- och/eller olustskänslor, och hur vi lär oss om vår egen lust. Med lust så menar dem inte sexlusten, utan lusten i allmänhet - allt som gör dig gladare, lyckligare, mer harmonisk eller tillfreds. Och hur vår motivation ser ut, drivs du av lust? eller undvikande av olust? Och vad kan var mest hälsosamt? Varför?

Kan inte låta bli att gnugga geniknölarna lite till.
Författarna beskriver också hur fobier uppstår och hur man blir av med dem. Vad som skapar våra rädslor, hur vi lär oss att vara rädda och vad rädslorna kan leda till. Vilka associationer vi skapar till det vi tycker om respektive det vi inte tycker om, och sen hur våra associationer i sin tur kan få oss deppiga trots att det är tillsynes "oskyldiga" ting. Det som är så fascinerande med våra rädslor, är att vi alla drivs av dem så mycket mer än vi vet om. Just på grund av "det längre steget" som jag nyss beskrev. Dvs att vi är inte bara rädd för den fysiska spindeln, vi är också rädd för stället där vi såg spindeln, liknande ställen där det kan finnas spindlar, och sen kan det fortsätta så långt att vi påverkas av vår spindelrädsla redan då vi går in i ett rum med samma beslysning och färger som där du sist såg spindeln. Då kan man få en obehagskänsla som man inte kan sätta finget på, en känsla av att man bör undvika någonting, utan att veta eller komma ihåg varför. Detta var ett extremt exempel. Men som de skriver i boken (Psykologins grunder, av Karl Larsson, s 71)

"Genom generalisering lär jag mig att inte bara undvika just den buskvegetation där jag blev biten
-utan all buskvegetation"

Dessa rädslor kan vara spår från vår barndom, ligga i undangömda minnen vi inte kommer åt, och de kan påverka oss genom hela våra vuxna liv. Ibland till det bättre, men tyvärr oftast till det sämre. Och det handlar inte bara om traumatiska upplevelser som misshandlar eller sexuella övergrepp exempelvis utan kan även handla om små saker, Ordet "fy" är tillexempel någonting som ger oss negativa associationer, sen dess att vi som små lärt oss att det kan komma konsekvenser efter att vi hört de ordet. Kanske att vi blev av med lördagsgodiset eller fick en klapp på handen. Poängen är iallafalla att dessa associationer, som triggar våra rädslor -finns så inbakat i vårt språk och hur vi reagerar olika på olika ord, på olika konversationers intentioner, olika meningars egentliga innebörd osv. Men även de små sakerna som våra "OCD's" , vilket vi alla har i någon utsträckning. (ocd, står för någoting-compulsive-disorder, och betyder  iprincip tvångstankar, tillsynes meningslösa saker vi gör bara för att "det känns bäst".  Och många gånger är dessa utlösta på grund av att vi någon gång lärt oss att de gör nytta. Exempelvis så har min pappa en OCD när det gäller diskmaskinen, och tycker att det är suuuuuuuperviktigt att allting ska ligga korrekt, prydligt och millimeternoggrant uppstaplat på bestickhyllan. Detta är någonting som egentligen inte fyller någon tillsynes funktion, eftersom att besticken såklart blir rena ändå. Men förstår man detta med människan läromönster, hur vi styrs av lust och olust, och drivs av våra rädslor, så kan man också sätta denna diskmaskinsOCD i ett sånt perspektiv! Varför är det så viktigt? Jo, då är det bara att låta hjärnan spinna vidare på så många möjliga scenarion som det bara går, och acceptera att vad det än är som gör att han måste lägga besticken på ett visst sätt, så finns där någonstans en förklaring till varför. Någonstans i historien, som varken jag eller han kanske kan komma på. Men beteenden kommer inte från ingenstans, någonstans grundar de sig. Och när man förstår psykologin runt människans beteenden, så är det också så mycket lättare att acceptera folks olikheter. Acceptera att man inte måste förstå, men det någon gör, gör den av en anledning. En anledning som för den individen känns bra, även om den inte vet vad anledningen är alla gånger. Och det är okej!

När jag gjorde denna upptäckt, eller när jag kunde ta till mig allt det här, och fick den där aha-upplevelsen under 2009 som jag så länge hade sökt efter, så fick det mig också att få ett ännu större intresse för just olikheter. Hur kommer det sig att människor som är jättelik mig i sättet och tankarna,- gör helt annorlunda val?
Det får mig direkt att tänka: Vad är det den personen vet, som jag ännu inte vet? Eller vad är det för kunskap jag samlat på mig, som den personen ännu inte tagit del av?

Och i grund och botten gör jag detta för att utvecklas, vilket är och alltid har varit min ständiga strävan.



___

Okej.
Nu är det nog dags att sätta ett hänglås på psykologiboken för ett par dagar framöver.
Märker att jag, precis som vanligt då jag har mina boklusperioder, börjar bli helt manisk och överexalterad.
Och jag är tveksam på om det kan va sunt, hahaha.


-

Your pocket full of dreams
Your mind in a daze
Keep on chasing rainbows
Fly high
Leave the past behind




If I'm a stranger to myself
Then I better gotta stay away
Even better gotta get away, get away
Time to pick my poison

Feel the devil sitting in my neck
Straight ahead into the unknown
Oh father I forgive you for I
Don't know what I'm doing

It's only human nature
To keep away from pain
Take a train to ecstasy oh
Ride on, ride on

Kunde inte sagt det bättre själv

"Men Madde.. Ditt övertänkande har alltid varit din starkaste sida, och din svagaste."


My friends sure knows me.
 

en vardagsparentes

Jag och min roomie hade en diskussion om att klia sig på pungen, och huvuvida det var en fråga om etik eller moral.. och så rappar husse "Jag vet inte om det är etik eller moral.. men när jag drar upp den så blir min tjej oral"

Hahahhah.

so true


Medmänsklighet svennar.. medmänsklighet. SKÄRPNING!

Baksidan av välfärdssamhället och de höga skatterna, blir att begrepp som humanitet, filantropi och medmänsklighet tonas ut mer och mer.
Vi som individer fråntar oss ansvaret att hjälpa de utsatta på gatorna, den fattige grannen, de bekanta med svårigheter av olika slag. Vi lämnar istället över ansvaret till staten och förväntar oss att de, med våra surt förvärvade skattepengar, ska åtgärda problemen.
Att skänka en tia, eller varför inte en hundralapp, till gatumusikanten med slitna kläder, det är ingenting vi västerlänningar längre gör.
En gång i tiden så var vi mer godhjärtade, vi tog ansvar för våra medmänniskor och hjälpte på de sätt vi kunde. Hade vi inte pengar att skänka, så kanske vi kunde hjälpa med mat. Ge en brödbit till den fattige uteliggaren, eller bjuda på storkok under julhelgen.
Idag skänker vi knappt pengar till välgörenhetsorganisationer längre. Vi passerar gatumusikanterna och vi höjer inte ögonbrynen åt de hemlösa.
Istället låtsas vi inte om problemet, vi blundar för sanningen, och tänker att den alkoholiserade medelåldersmannen som ligger medvetslös under solens strålar har själv valt sitt liv. Han har valt att dricka bort sin inkomst, sin familj, sin bostad. Även sin stolthet, sin motivation och sin värdighet. Vi glömmer att de stackars borttappade lösdrivarna också är människor, precis som du och jag. De behöver någon som höjer på ögonbrynet. De behöver någon som räcker ut en hand eller ger den uttorkade en vattenflaska. Ett öra att prata till eller ett par ögon som kan bemöta besvikelsen i blicken.
Besvikelsen över att livet uppenbarligen inte blev det de som små pojkar eller flickor drömde om. Aldrig hade de planerat att bli en av de där ensamma, smutsiga folket som glider omkring dag för dag utan mål och drömmar. De hade också ambition en gång i tiden. De hade också en vilja och en drivkraft. De är människor ju, och vi har alla en högre makt inom oss som för oss framåt i livet och får oss att fortsätta utvecklas och lära. Vi kan kalla det förnuft. Vi har ALLA ett förnuft någonstans.
Men vad hände med dessa lösdrivare? Hur blev det så illa? Hur kom det sig att de plötsligt en dag fann sig själv inne i värmen på stationen för att de inte hade någonstans att gå? Hur kunde de tappa allt? De hade också ett liv en gång ju. Hur kunde det bli så annorlunda? Hur kunde det gå så fel?

Ja det är förmodligen frågor de ställer sig själv varje dag. Frågor som vi glömmer bort, frågor vi inte låtsas om. Men sanningen är att någonstans inne i den där föråldrade mannen som ligger och dreglar av heroinets bedövande effekter, ja någonstans i honom finns barnet han en gång var, kvar.  Vi alla visar under nuet bara en del av den vi är. Vår historia står inte skrivet någonstans, och finns det inte anledning så bryr vi oss knappt om den. Men just när de gäller de hemlösa så är historian det som är viktigt att se. Att tänka på.
För de ville aldrig hamna på gatan. Och de är inte lata idioter som suger samhället på dess pengar. De är människor, som trampat snett och inte fått den hjälp de behövde då de var mottagliga för den.

Tänk bara utifrån dig själv. Har aldrig du haft en svacka då livet känts alldeles för krävande, som om det är för mycket att hantera på en gång och du vill bara lägga dig på golvet och grina en stund? Kanske ta ledigt från jobbet i några dagar och bara gömma dig under täcket, i väntan på ny energi och motivation?

Ja tänk om detta är vad som hände den där mannen på stan en gång i tiden. Tänk om livet bara blev för ohanterligt och turen aldrig kom i hans väg? Tänk om skillnaderna ligger i en krossad barndom med missbrukande föräldrar eller sexövergrepp de tigit en hel livstid om?
Tänk sen om den här mannen, till skillnad från du som läser, inte hade samma förnuft? Inte hade den där inre rösten som berättade vad man kan och inte kan göra? Tänk om hans förnuft inte var starkt nog att övertyga honom att gå till jobbet, att tvätta sina kläder och att ta en dusch på morgonen? Tänk om hans kapacitet som människa inte räckte nog långt för att klara de där banala sakerna som vi andra tar för givet att alla ska göra, utan att klaga eller ifrågasätta?
Är det då rätt att låta denna människa ”skylla sig själv”? Bör vi inte se det som att det blivit en miss i systemet någonstans. Tänk om den här mannen var en odiagnostiserad manodepressiv person, en helt oskyldig individ, som inte visste att han behövde hjälp eftersom att ingen brytt sig om det? Ja, tänk om den här mannen hade haft en mamma och en pappa som brydde sig när han var liten, som tog honom till sjukhuset då han verkade inåtvänd och deprimerad? Tänk om han då hade fått sin diagnos, sin medicin och sitt samhällsrättiga stöd som han behövde? Tänk om han då aldrig hade haft den där svackan då han låste in sig i lägenheten och sket i att gå till jobbet? Då kanske han hade haft jobbet kvar idag. Då kanske han hade haft råd att betala sin hyra och handla sin mat. Han hade haft råd att försörja sin familj och ork att hålla förnuftet vid liv. Då kanske han aldrig hade varit där han är idag. Han kanske aldrig skulle ha varit hemlös, ensam, smutsig och motivationslös?

Du vet inte om det här är historien bakom uteliggaren som plockar burkarna du med bristande hänsyn till miljön kastat i sopkorgen för brännbart. Du vet ingenting om personens historia eller varför hon eller han befinner sig där. Du har därför ingen rätt att döma, eller gå förbi oberörd. Det är ditt jobb som människa, medmänniska, att höja på ögonbrynet. Att skänka, om inte en krona så åtminstone en tanke eller en bön. Allting förutom ingenting.

Sanningen är att vi alla syndar, vi gör det bara på olika sätt och kommer undan medan vissa inte gör det. Det kan handla om skyddsnät, resurser, kontakter eller våra föräldrars sparkapital till oss.
Vi föds alla med olika möjligheter i livet, och det är värt att komma ihåg.

Det kunde vart jag. Det kunde vart min syster eller bror. Min bästa vän eller min gamla lärare.
Det kunde vart vem som helst. Poängen är att när det skiter sig, så ska det fan uppmärksammas. Det ska fan höjas på ögonbrynen och det ska komma reaktioner. Hjälp ska finnas att få.
Om det inte finns hjälp vid det utlösande tillfället, så ska det fan finnas hjälp då människan själv känt sig stark nog att orka söka den. Att bemöta dessa människor nonchalant och skicka dessa stackare vidare från myndighet till myndighet, är att sparka på den som redan ligger.
När en försjunken missbrukare är redo för hjälp, eller den hemlöse mannen är redo att ta tag i sitt liv, ja just den där sekunden då gnistan plötsligt syns i ögonen på dem.
DÄR OCH DÅ ska det finnas någon som lyssnar, någon som opartiskt finns till hands. Det ska finnas hjälp att få. Kosta vad det kosta vill, men ingen ska behöva ha den där gnistan utbrunnen.
För det är då vi tappar liv. Det är då överdoser dyker upp och människor hoppar framför tåg.

Det är vårt jobb som medmänniskor att fånga gnistan då vi ser den, och göra allt vad vi förmår för att hålla den vid liv. Med baktanken i huvudet om att det kunde varit du, din bror eller din egen pappa.


-

Mitt intressecentra expanderar, eller exploderar.. vi får väl se!

Har känt en mystiskt ökande energi sista tiden, och behöver någonting att använda den till. Kreativiteten ligger dessutom på pluspoäng och tankarna sprudlar åt alla håll. Känner att jag vill hitta något nytt att snöa in på eller någon ny sysselsättning att pyssla med.

Igår och idag har jag försökt använda min energi och kreativitet till ett större allmänbildande. Älskar ny kunskap, och speciellt sådan där onödig fakta som man egentligen aldrig har någon nytta av. But who knows, någon gång kanske det kan vara nödvändigt att veta att en speciell snigel från medelhavet har tänder som innehåller världens starkaste biomineral, magnetit, och att det kan komma att bli världens hittills mest framgångsrika material för solcellernas utveckling?

Eller att den enda lagen som finns angående den svenska kungens immunitet, är att han bara kan bara avsättas om han byter religion? Dvs att han skulle kunna vara grovt kriminell, men ändå tillåtas vara kung!?
Eller att bitch betyder tik på svenska, som i hundhona?
Eller att autism numera kan anses vara en diagnos som kan botas eller mildras med terapi?
Eller att Alzheimers forskarna i quebeck har forskat fram någonting som kan komma att bli vaccin i framtiden?
Eller att det numera finns 3Dskrivare som kan "skriva ut" cdskivor med musik?
Eller att sist sverige hade en vapenamnesti var 2007 och då fick regeringen in 14 000 oregistrerade vapen och vapendelar, samt 14 ton ammunition. Och att nästa vapenamnesti kommer under perioden mars-maj i år?
Eller att SSAB i Luleå tillverkar ca 4 MILJONER ton råjärn per år? Och att de dessutom står för det största koldioxidutsläppet i hela sverige?

Ja... finns ju massvis av saker att fylla ut huvudet med. Känns nice att använda tiden till någonting produktivt också.
Får se vad det blir för andra påhitt den här veckan, känner på mig att det blir nått kreativt projekt, antingen fixa iordning mitt rum, eller göra en fet tavla av en gammal dörr, snickra ihop något eller bygga nått mystiskt konstverk. Någonting blir det då garanderat, för kreativiteten flödar.

lite onödig information

alltid kul ;)

Läste om en studie som gjorts på 22 olika länder, där dom undersöker sambandet mellan populationens mjölkdrickande och antalet nobel-pristagare. Haha.

"Sweden has the most Nobel laureates per 10 million of its population (33). Although, it hosts the Nobel committee, which some might argue could introduce an element of bias; it also consumes the most milk per head of the population, getting through 340kg every year."

http://www.sciencedaily.com/releases/2013/01/130114192704.htm

just sayin'


I'm done analyzing now, I think we're better off just enjoying the view from where we are.

Even though the confusing thing in the middle suddenly became clear,
It's still a pretty picture, you know,



It doesn't have to be complicated :)
 

ett snötäckt helsingborg

 
 
 

Vägkorsningar.

Stenen i min bröstkorg är borta nu. Vakuumkänslan jag haft i magen under flera veckor är försvunnen.
Jag känner mig fri som luft samtidigt som det känns som om något kapat mina vingar.
Jag kan inte flyga. Känner ingen längtan efter luften heller. Horisonten är flyttad. Solskenet ändrade färg.
Molnens skepnader förändrades drastiskt och vågorna på vattnet stillades.

Jag gjorde någonting jag aldrig tidigare gjort.
Grävde igen min vallgrav, sågade murarna och släppte mina vapen.
Blottade min själ.

Igår var jag naken framför sanningens vitöga.



Jag har alltid kört the safe way. Valt vägar med gömda u-svängar, eller rum med dolda bakdörrar.
Alltid haft flyktvägar redo. Alltid haft en plan.
Alltid låtit mig styras av förnuftet.

Men vägkorsningar likt denna har jag aldrig stått i tidigare.

Jag tittade åt höger.. Tittade åt vänster..
En tjock, tung, illusionell dimma låg över hela korsningen och det var omöjligt att avgöra vilken väg jag skulle ta.

Jag kunde gå rakt fram också.
Låta mig ledas av mina rädslor, och ensamt fortsätta promenera längs den otroligt långa gata jag sedan en tid tillbaka kände till.
Men jag kunde ju också chansa.
Kanske fanns åt nått av hållen gröna lummiga skogar,
sommarängar med blommor, bin, regnbågar och unicorns?

Det fanns inte skyltar mitt intellekt kunde tolka, så jag fick göra någonting jag aldrig gjort förut.
Låta hjärtat välja väg. Låta hjärtat få ta beslut.

Antingen kunde jag finna en mörk, och kanske komplicerad, återvändsgränd
eller så kunde jag finna den blomstrande sommarängen jag tyckte mig ana.

- Eller så hade jag kunnat fortsätta framåt och troligen aldrig fått veta.




Jag må va vingklippt för stunden,
men jag är en phoenix, och jag kommer så småningom att ta mig upp i luften igen.




helsingborg <3

 
 



-

Såhär ser en Januarimånad ut i Helsingborg. Himla trevligt!
 



Steg för en gångs skull upp i tid, så pass i tid att jag hann med att brygga morgonkaffe.
Sen var jag iväg till skolan, mötte upp gruppen på handledningen, och sen stack vi ut på vår observationsutflykt.

Solen har strålat idag, humöret likaså.
Jag och Oskar tog vara på dagen och gick till ett jättefint ställe här i närheten, drack kaffe och rökte i solen.
Fan så fint livet är alltså.

Älskar skåne. Älskar Helsingborg.



-


- why so terrified?

Jag förstår inte mig själv just nu.
Sen när är jag så här feg?


Kan ordbajsa hur mycket som helst i andra nervösa situationer, men i det här sammanhanget känns det som att orden stryper mig. När jag har som mest att säga, får jag inte ut någonting alls. Jag förstår inte. Hur kan det vara så svårt? Finns det ingen instruktionsbok?

-

Efter att först haft svårt att finna koncentrationen till att kunna plugga, så blev jag manisk istället.
Hemliga receptet var: Metal, dubstep och vrålhög volym. En jävla massa kaffe. Och att ta mig tid att kuta några hundra meter som om jag hade snuten bakom mig eller nå.
Den fysiska ansträngningen gjorde att stressnivån sänktes, och jag HANN MED att tänka mina egna tankar, istället för att bara tänka en miljon saker samtidigt och inte egentigen fatta nått. Kaffet gjorde att jag suttit och skakat av överskottsenergi, som kom ut i prouktivitet i form av skrivande... och dubstep/metal-musiken gjorde att det gick att behålla fokus och inte distraheras av någonting annat. Sudda ut bakgrundsljud och tysta virrvarret av tankar.

Ja.
Tänkte att det är lika bra att skriva ner det så jag kan komma tillbaka och se det hemliga receptet nästa gång jag har en 3veckorstenta att skriva på en dag :)

-

Försöker tentaplugga, men lyckas inte koncentrera mig.
Tankarna far iväg, till det där enegihålet som äter av mig nuförtiden.
Måste sluta tänka på de frågorna som inte har något svar än, och lämna det till tidens rättvisa istället. När det är dags att veta, så får jag veta. Tills dess vill jag bara kunna stänga in tankarna i en väl försluten burk och inte öppna locket förrän svaren mognat fram.

Jag behöver min energi, min koncentration och mitt samlade fokus på TENTAN SOM SKA VARA KLAR IMORN.
Damn it!
 
...


.

> That smile.
 

You give, you get - not in the same way

Mitt största mål för 2013 är att bli bättre på att ge och ta emot kärlek. 

Vi har olika sätt att visa att vi tycker om dem som står oss nära.
Men fråga dig själv, hur visar du kärlek?
Hur visar din parner kärlek? Din vän? Din mamma? Din syster eller bror?


Cause' I'm just a coward sometimes.

Det finns vissa saker jag har jättelätt att prata om, som andra kanske inte äns känner sig bekväma med.
Men sen finns det vissa saker jag har svårt, om inte omöjligt, att få ur mig.

Så snälla hjälp mig.
Läs mig mellan raderna.

Allting finns skrivet i mina handlingar. I min blick.




Det spelar ingen roll vilka kläder jag har på mig,
hur mycket smink jag har eller hur superfixat och fejk mitt hår är.

Kollar du in i mina ögon så ser du min själ..
Där är jag alldeles naken och hela den yttre fasaden spelar ingen roll.

---

Här har jag suttit vid mitt kreativa databord och skrivit i flera timmar idag.


Det har varit en lugn och mysig bakisdag med bastu, fonduemiddag och filmhäng..
Fast mest skrivande tror jag :)

Råkade få ett helt sinnessjukt psykbryt då pappa och manne kommit i omgångar och stört mig, så när manne kom och sa nått svintrevligt och kul så råka jag ryta han i nyllet med min monsteröst, LÄÄÄGGGG AAAAAV GÅ HÄR IFRÅN, följt av 2 sekunders tystnad.. och sen insåg jag min totala överreaktion.
 
Hmm.. Jag och min skrivbubbla.
Tänk om jag kunde hänga upp en "do not disturb-skylt" på den..


- in the hands of time

Spenderade nyår hos linnea, min saknade pitevän :) Var så himla mysigt att ses igen!
Vi brukar partaja så jävla hårt tillsammans, men igår så myste vi på hemma hos henne och åt trerättersmiddag med sofia, krille och HJ. Ingen av oss är väl särskilt bekväm med finmiddagar, men det va nice och maten va awesome. Sen stack vi till bergviken på fest. Fick träffa både ellie och clara från frisörklassen, ååh så kärt återseende! Warms my heart -v-

Blev ett jättebra nyår för en gångs skull !



-

but time and again it dawns on me
it's the price we pay for liberty

2011 inspiration, 2012 uppskattning, 2013 ...... vad?

Förra årets "ord" var inspirarion. Det här årets ord är uppskattning.

Inspiration inför gesällprovet, inspiration inför projektatbetet, inspiration till studentresa, student och sommarjobb, englandsflytten, osv. Hela förra året var ett inspirationsinhämtande år! Därav så krönte jag inspiration till årets ord.


Ordet för 2012 är Uppskattning, eller Appreciation som det heter på Engelska. För sen jag kämpade som en liten jude för att ta mig till england, så lärde jag mig uppskatta världen på ett helt nytt sätt.

Och sen då?

Uppskattning av att komma tillbaka till sverige och den svenska standarden, det rena och fräscha sverige. Och uppskatta att träffa alla mina vänner och min familj efter att ha varit  borta från dem längre än någonsin. Sen kom hela vintern och kylan rev.. då längtade jag efter ett svensson liv med egen lägenhet, ett nice jobb och egen bil! Vad gör jag? Jo jag sticker till härnösand och bygger upp den tillvaron jag längtade efter! Fick jobbet jag trånade efter, en lägenhet jag totalälskade och den mercan jag längtat efter sen jag var 12. "Fick" ska jag inte säga, jag FIXADE, jag kämpade och jag var besluten, och jag skapade den tillvaron jag önskade.

Och sen då?

Tog en mellanlandning innan studierna och bodde en månad hemma i Boden, efter att än en gång varit borta från alla mina nära i flera månader. Då fick jag känna liknande uppskattning igen som efter england. Att få träffa alla människor jag längtat och saknat så mycket gjorde att jag uppskattade dem på ett nytt sätt igen. Samma med den härliga norrländska sommaren och alla sommaraktiviteter jag hann med.

Och sen då?

Då stack jag till helsingborg med svinhöga förväntingar på studentlivet och på hur det skulle bli. Och vad händer? Jo, trots höga förväntingar så blir allting ännu lite bättre än så och jag uppskattar varje dag att bo i kollektiv, att ha så fri vardag som vi studenter har, att slippa ansvar som ett heltidsjobb innebär men ändå ha pengar varje månad. Alla nya människor, de nya rutinerna och vardagsdetaljerna. Hela alltihop, jag uppskattar det verkligen till 200 % varje dag.



Uppskattning- Årets ord!


___


Mitt 2012

Kort årssummering fick ni där uppe, kort årsutvärdering kommer här!

Tre gånger på ett år har jag alltså dragit upp mina rötter, tagit min vision, min dröm, och bara stuckit till en helt främmande plats där jag inte känt en jävel, och byggt upp ett liv.

2012 har varit mitt mest självständiga år någonsin. Har levt 3 helt olika liv och sen också mellanlandat i Boden, ett 4:e liv. Jag har verkligen växt och lärt mig att stå på egna ben och ta hand om mig själv. Klivit in i vuxenlivet och gjort mina första försök. Utvecklats på så många olika håll att det är omöjligt att sammanfatta.


___
Fotnot:
Om man flyttat runt som en idiot så har man också träffat så mycket nya människor att man blir snurrig, och man får upprepa saker om sig själv en miljon gånger. Hade velat höra hur många gånger jag nämnt mitt eget namn det här året.. "Madeleine Hansén, 19 år och från Boden/Sverige"

Den ständigt återkommande och  lika svåra frågan har hela året varit "Vad gör du på fritiden då?" 
ehhhh, vilken fritid menar du då? När jag jobbade som en jude, eller den när jag bodde i england, eller den då jag var arbetslös, eller den när jag var bosatt i Härnösand, eller under sommarmånaden här i boden? Hmmm.. Jag hade ju olika intressen, olika möjligheter, olika mycket fritid osv, på varje plats jag befunnit mig.
I härnösand var naturlivet, fiske och foto rätt centralt, i England var skrivandet, upptäcksfärder, frisördelen och festandet centralt, i boden var det sommargrejer som strandhäng, bus och vinpimpling och nu i helsingborg är det kanske musik, skrivande, fest och sociala sammanhang som är centrala..

Confusing... haha


BEST CHRISTMAS PRESENT EVER

"Fan vilken plastikopererad och äcklig dude.. lite lik han som sjunger i europe ju"

OH MY GOD!!!
Kan inte fatta att jag aldrig hört talas om att europe's sångare har kört solokarriär OCKSÅ.
Detta var den bästa julklappen ever!

TÄNK DIG OM DIN FAVORIT SKULLE SLÄPPA 10 ALBUM SAMTIDIGT, ungefär så känns det!

 
Fuck ABBA, IKEA, H&M, pitepalt och allt annat vi svenskar har att vara stolta över
Joey Tempest är vad vi borde hylla allra högst!




Så vacker låt! Bara älskar den -v-



Some people live all their lives in the past
No longer believe in, a love that can last.
Some people never let others come close
Even when they need them the most.


And some folks keep hiding behind a locked door
Others find comfort, in the hands of the lord.
Some people work all their lives to the bone
Suddenly they wake up alone.


Some folks get tired of turning their heads
Looking at love from a far
If you have someone lying there with you tonight
I hope you know how lucky you are


Now some people live on the edge till the end
Finding the bottle the closest of friends
They´ve lost that one love they thought was so true
And the courage to find someone new


And some people never quite learn how to give.
Never let go of their hearts.
If you have someone lying there, with you tonight.
I hope you know how lucky you are.


Some people find out the hard way,
Just what it means.
Living alone in this world
It ain´t what it seems - what it seems.


And we´re all getting tired of turning our heads,
Looking at love from a far.
If you have someone lying there with you tonight,
I hope you know how lucky you are.
If you have someone lying there with you tonight
I hope you know how lucky - - - you are.

RSS 2.0