Skriver av mig lite!

Kunskapsveckan fortsätter! Jag har fortfarande haft ett stort sug efter nya kunskaper, men har övergått från vetenskapliga nyheter och forskningsrapporter till en 760 sidors fet psykologibok nu!

Dra åt skogen alltså sikken intressant bok, den tar verkligen upp allt om allt och inget. Mycket at det jag hittills läst känner jag igen, men det byggs på och tillförs nya teorier och tankar kring allt det jag läser, vilket bara det är jävligt intressant. Men sen så ger den exempel på hur forskarna kommit fram till olika slutsatser, dvs de beskriver experimenten det genomfört. Och allting som hände mellan 1850talet och fram till så sent som 1980 talet är så.. fascinerande. De hade inte samma begränsningar som vi har idag, de etiska riktlinjerna har förändrats och sätter stopp för mycket idag. Det är ju ungefär lika sjukt som Dr. Mengele om ni minns honom? Hitlers expeimentelle och samvetsbefriade doktor. Han psykopatisk gjorde experiment på människor, utan någon som helst medkänsla för vad han egentligen utsatte de stackars människorna för. De experimenten man kan läsa om i den här boken jag läser nu, där beskriver dem ett gäng olika experiment som gjorts på djur- för att förstå oss människor bättre. Och det är ju inte alls i samma psykopatiska anda som Mengele gjorde sina försök, men fortfarande inte etiskt korrekt. Tack och lov så forskas det ju inte på djur idag på samma hänsynslösa sätt som förr, men det är ju ändå mycket intressant att se vad för konstiga idéer fick och undersökningar de gjorde för att förstå fenomen som vi idag inte reflekterar över, för att vi känt till det så länge.

Har läst mycket om Freud nu och hans idéer om det mänskliga beteendet, fastnade i fördjupningarna om de olika försvarsmekanismer vi människor har, hur de uppkommer och hur man gör sig medveten om dem och kan hindra sig själv från att faktiskt låta sig agera på dem.

Enligt freud finns det 11 olika försvarsmekanismer, och det jag intresserade mig för var att se vilka försvarsmekanismer jag själv använder flitigast. Och vad sambandet av det säger mig - om mig själv?

Jävligt intressant.


Sen så läste jag väldigt intressanta kapitel om skillnaderna osv kring behavourismen, kognitivismen och Freuds psykoanalytiska teorier. För som det ser ut nu så har jag haft ganska mycket kunskap om de olika teorierna, men inte vetat vad som hör till vad och på vilken sida jag själv står, vad jag själv håller med om.

Hur vi människor styrs av lust- och/eller olustskänslor, och hur vi lär oss om vår egen lust. Med lust så menar dem inte sexlusten, utan lusten i allmänhet - allt som gör dig gladare, lyckligare, mer harmonisk eller tillfreds. Och hur vår motivation ser ut, drivs du av lust? eller undvikande av olust? Och vad kan var mest hälsosamt? Varför?

Kan inte låta bli att gnugga geniknölarna lite till.
Författarna beskriver också hur fobier uppstår och hur man blir av med dem. Vad som skapar våra rädslor, hur vi lär oss att vara rädda och vad rädslorna kan leda till. Vilka associationer vi skapar till det vi tycker om respektive det vi inte tycker om, och sen hur våra associationer i sin tur kan få oss deppiga trots att det är tillsynes "oskyldiga" ting. Det som är så fascinerande med våra rädslor, är att vi alla drivs av dem så mycket mer än vi vet om. Just på grund av "det längre steget" som jag nyss beskrev. Dvs att vi är inte bara rädd för den fysiska spindeln, vi är också rädd för stället där vi såg spindeln, liknande ställen där det kan finnas spindlar, och sen kan det fortsätta så långt att vi påverkas av vår spindelrädsla redan då vi går in i ett rum med samma beslysning och färger som där du sist såg spindeln. Då kan man få en obehagskänsla som man inte kan sätta finget på, en känsla av att man bör undvika någonting, utan att veta eller komma ihåg varför. Detta var ett extremt exempel. Men som de skriver i boken (Psykologins grunder, av Karl Larsson, s 71)

"Genom generalisering lär jag mig att inte bara undvika just den buskvegetation där jag blev biten
-utan all buskvegetation"

Dessa rädslor kan vara spår från vår barndom, ligga i undangömda minnen vi inte kommer åt, och de kan påverka oss genom hela våra vuxna liv. Ibland till det bättre, men tyvärr oftast till det sämre. Och det handlar inte bara om traumatiska upplevelser som misshandlar eller sexuella övergrepp exempelvis utan kan även handla om små saker, Ordet "fy" är tillexempel någonting som ger oss negativa associationer, sen dess att vi som små lärt oss att det kan komma konsekvenser efter att vi hört de ordet. Kanske att vi blev av med lördagsgodiset eller fick en klapp på handen. Poängen är iallafalla att dessa associationer, som triggar våra rädslor -finns så inbakat i vårt språk och hur vi reagerar olika på olika ord, på olika konversationers intentioner, olika meningars egentliga innebörd osv. Men även de små sakerna som våra "OCD's" , vilket vi alla har i någon utsträckning. (ocd, står för någoting-compulsive-disorder, och betyder  iprincip tvångstankar, tillsynes meningslösa saker vi gör bara för att "det känns bäst".  Och många gånger är dessa utlösta på grund av att vi någon gång lärt oss att de gör nytta. Exempelvis så har min pappa en OCD när det gäller diskmaskinen, och tycker att det är suuuuuuuperviktigt att allting ska ligga korrekt, prydligt och millimeternoggrant uppstaplat på bestickhyllan. Detta är någonting som egentligen inte fyller någon tillsynes funktion, eftersom att besticken såklart blir rena ändå. Men förstår man detta med människan läromönster, hur vi styrs av lust och olust, och drivs av våra rädslor, så kan man också sätta denna diskmaskinsOCD i ett sånt perspektiv! Varför är det så viktigt? Jo, då är det bara att låta hjärnan spinna vidare på så många möjliga scenarion som det bara går, och acceptera att vad det än är som gör att han måste lägga besticken på ett visst sätt, så finns där någonstans en förklaring till varför. Någonstans i historien, som varken jag eller han kanske kan komma på. Men beteenden kommer inte från ingenstans, någonstans grundar de sig. Och när man förstår psykologin runt människans beteenden, så är det också så mycket lättare att acceptera folks olikheter. Acceptera att man inte måste förstå, men det någon gör, gör den av en anledning. En anledning som för den individen känns bra, även om den inte vet vad anledningen är alla gånger. Och det är okej!

När jag gjorde denna upptäckt, eller när jag kunde ta till mig allt det här, och fick den där aha-upplevelsen under 2009 som jag så länge hade sökt efter, så fick det mig också att få ett ännu större intresse för just olikheter. Hur kommer det sig att människor som är jättelik mig i sättet och tankarna,- gör helt annorlunda val?
Det får mig direkt att tänka: Vad är det den personen vet, som jag ännu inte vet? Eller vad är det för kunskap jag samlat på mig, som den personen ännu inte tagit del av?

Och i grund och botten gör jag detta för att utvecklas, vilket är och alltid har varit min ständiga strävan.



___

Okej.
Nu är det nog dags att sätta ett hänglås på psykologiboken för ett par dagar framöver.
Märker att jag, precis som vanligt då jag har mina boklusperioder, börjar bli helt manisk och överexalterad.
Och jag är tveksam på om det kan va sunt, hahaha.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0