Flummar runt på okända horisonter

Vissa morgnar är lustigare än andra. Idag hade jag fyra olika personer utanför min dörr och en healingsession innan jag hunnit dricka mitt morgonkaffe!

Mitt alram som jag ställer varje morgon för att inte råka sova bort dagarn, hade inte gått imorse. Istället vaknar jag upp från min mycket skumma dröm som utspelade sig i universitetsmiljö, till ett hårt knackande på min dörr. Det är första gången det händer, och då personalen kommer upp med frukosten så har de aldrig tidigare knackat, utan bara lagt den på balkongen. Jag slänger filten runt om mig och går till dörren och öppnar. Det är Kristi, kvinnan som jag hade ett långt samtal med igårkväll om chamankultureln, the secret, meditation och vårt inre flow. Hennes healer hade varit här på morgonen och han hade känt något då hon berättade om mig, så han ville komma hit och träffa mig. (Kristi bor 3 balkonger ifrån mig)
Efter den dagen jag hade igår och de känslorna jag upplvde, samt mitt ivriga skrivande om det till 4 på morgonen, så vore det inte konstigt om min energi kunde kännas i hela Ubud konstaterade jag lugnt och ville absolut att hon skulle skicka upp honom.

Jag och Yoko satte oss ned en stund och pratade, och allt jag egentligen ville vara att höra mer om healing, vad det innebär och hur det fungerar. Han berättade om de olika energierna vi har i kroppen och att hans healing gick ut på att avlägsna evntuella hinder som gjorde det svårare för kroppens energipunkten att kommunicera med varandra. Jag frågade om han tog betalt för dessa sessioner, men då han inte uttröck någon som helst försäljar-anda så ville jag gärna testa. Så jag slog mig ned med ryggen mot honom, mediterade en stund. Han satt på knä bakom mig och koncentrerade sig. Sedan började han trycka på diverse punkter på ryggen, och väldigt olikt en massör så lixom gjorde han någon typ av mänsklig akupunkturgrej med sina händer. Jävligt träffsäkert också, för varje punkt han inutiativt tröck på, reagerade starkt, precis som om han tröck på en nerv. Efter detta så gjorde han någonting vid axlarna, tinningarna och nacken. Allt på ett mycket träffsäkert sätt. Ingenting var särskilld behagligt, och i nacken så var det till och med smärtsamt. Men någontig hände. Jag säger inte att jag blivit frälst eller att jag förstår och tror på vad han gjort, men någonting hände. Jag tror fanimig helt seriöst att vad den än är som stockat mitt inre energiflöde från att flöda fritt mellan alla punkter till att fastna i den i hjärthöjden, blev released. Jag känner mig.. jämn. Som om hela kroppen och sinnet samarbetar. Ja, det är flummigt. Sånt här är alltid så flummigt och jag vill inte tro på det, men jag upplever ju någoting helt annat. Så jag förvirrar mig själv ngenom att slå igång huvudet. Men går jag på känslan så Ja, då tror jag nog på det. På energiflödet. På meditationen. På de psykologiska och fysiologiska faktorernas sammanflätande, på releasen det innebar.

Ja, det var mina allra första minuter denna morgon. Och innan jag visste ordet av, innan jag var färdig med varken yoko eller samtalet med min balkonggranne, så hann frukostkillen komma upp och min owner som skulle hjälpa mig att boka resa till gili. Så det blev många bollar i luften och många viktiga samtal samtidigt. Innan morgonkaffet somsagt.

Jag älskar detta, hur jag bara följer med vinden och låter dagarna bli precis som dem blir.
Låter dagarna fånga mig istället för att jag fångar dagarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0