Vackrare landskap får man söka länge för att hitta

Bye Bye Bali

Nu har jag anlänt till en av de tre som öarna som kallas Gili-öarna. Jag befinner mig på Trawangang, vilket i vanliga fall är party-ön. Igår var första dagen av ramadan, den muslimska faste-månaden, vilket innebär att den muslimdominerande ön har ett betydligt lägre tempo. Har till och med sett skyltar om "silent disco" .. Vet inte vad det innebär än eftersom jag anlände hit i morse, efter en mycket, mycket, lång och facsinerande resa.

Började klockan 7 i går morse, då the shufflebus kom och hämtade upp mig på hotellet, sen efter en drygtimmes bilåkning med nå shyssta fransmän och en ung holländsk volontär, så var i framme i Padang bai. Där skiljdes vi åt, och jag gick för att stiga på min färja. Nästan inga turister åker den the public ferry, de flesta tar de snabba båtarna som går på 1 timme, direkt till Gilli. Men jag bryr mig inte om  tid, då jag har massvis av den, och ville hellre uppleva hur lokalbefolkningen gör då de tar sig melllan öarna här i Indonesien. Och my god, om jag är glad att jag gjorde det!

Träffade 2 danska tjejer och en tjej som bodde på samma hotell som mig en gång i Kuta, så vi höll ihop under hela den 6 timmars långa färjeturen. Vi hade fett med flyt alltså. Efter att vi snackat med kaptenen så fick vi flytta in våra grejer hos dem, och då upptäckte någon av dem att man genom en liten stege och en lucka i taket kunde klättra upp till taket av båten. Och wow, min kära vänner och läsare, wooow. Jag trodde hela resedagen skulle bli rätt dryg. Men det var fucking himmelrike när vi fick sitta på taket och sola hela den 6 timmars långa resan.

Taket var bara en enda stor vit ytamed lite sluttning åt solhållet. Man kunde gå barfota på det utan att bränna fötterna och man kunde ligga på rygg och steka. Det fanns inga räcken, men det var okej för man var rätt stabil då man låg ner. Och om det kom stora vågor kunde man bara hålla i sig i någonting ju.

Så jag kopplade i mp3:n, slog igång enyas meditativa musik och bara mediterade mig geno hela resan. De som inte själv varit och rest i dessa vackra lansskap kan verkligen inte föreställa sig så vackert det är att åka på den blåa lagunen och passera små och stora öar med lummiga berg i olika höjder och färger. Se de fantastiska stränderna och hur den vita stranden går ihop med de turkosa vattnet. Det var så jävla amazing.
Jag, båtens vita yta, de blå vattnet, och den blå himlen. Färgerna liksom samarbetade för att skapa den mest fantastiska och sagolika vy jag skådat.

(Sitter på ett mysigt internetcafé vid den vackra strandkanten i skrivande stund, och försöker ihärdigt att ladda upp en, bara eeeeeen, bild.. men det är totalt omöjligt med uppkopplingen.. får de om detta inlägg äns går att publicera.)

När vi var framme på den stora grann-ön Lombok, så visade det sig att vi blir tungna stanna i Sengigi över natten innan vi kan ta oss vidare till Gili-ön Trawangan. Detta med tanke på ramadan och de lugna tempot, de går inga båtar till giliöarna då mörkret kommit, för då är det dags för befolkningen att bryta fastan. Så det var ju bara att acceptera.

Jag och Kristine och Annika från Danmark checkade in i en jävligt fin bungalow i närheten. Där inne hittade vi det största husdjuret någon av oss hittills haft. En ödla såklart, sånna finns det massvis av här. Men vanligtvis är de små och ganska söta. Denna var några decimeter lång och höll till mellan pinnarna i bambutaket. Det var okej, de är ju inte farliga eller så, men facsinerande.

Vi gick och käkade på ett mysigt uteställe vi hittade. De hade byggt om en pick-up bil till ett litet kök, och sedan satt upp tält och grejer där man kunde sitta. Älskar de kreatia sinnena de har här. Portabla kök av alla möjliga varianter har jag hunnit se. På cykel, på moped, på huvudet, och nu på ett bilflak. Faktiskt inte sett någon restaurangbåt ännu, men jag befinner mig ju på giliöarna så det dröjer nog inte länge nu ;)

Stränderna här är helt fantastiska, kan inte minnas att jag någonsin vandrat på så behaglig och vacker sand. Kanske gjorde jag det då jag var på phi-phi öarna i Thailand då jag var 10, men det minns jag isåfall inte. Så detta klår helt enkelt alla andra ständer jag vandrat på. Vilket i stora drag är Bournemouth beach, Kuta beach på Bali och stränderna runt om i Alanya. Sanden här är ingenting i stil med dem.


Men jag måste nog chilla från solen i någon dag för jag lyckades såklart bränna ansiktet rätt rejält då jag solade så många timmar på färjan. Hela nyllet är illrött och det känns som att jag kommer gå sönder om jag ler för stort :D

Kommentarer
Postat av: Syster yster

Fröken Röd :o) <3

2013-07-11 @ 20:01:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0