Bali-moment som fyllde mig med lycka för en livstid.

Har inte lärt mig hur man laddar upp videoklipp här ännu,
men har ni möjlighet borde ni VERKLIGEN lyssna på klippet jag la upp få facebook nyss! :)


Mötte upp Pusan ikväll, ukulele-killen som jag och Maria träffade på stranden i förrgår. Han bjöd med mig till strandhänget han och hans kompisar hade. Helt fantastisk jävla stämning alltså, jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande. Någon använde de tomma glasflaskorna som trummor, sen hade vi ukulele och vanlig gitarr, fingerknäppar, och såklart - 10 olika individuella reaggestämmor. Sen improviserades det bara på, och skapades underbar musik.

Och alla bjöd på det man hade,
någon hade cola, en annan hade rom och en tredje hade öl, arak eller whiskey.
Så underbar gemenskap! -v-

Ni vet som vi gör på klubbarna hemma, då man på dansgolvet gör en ring och turas om att dansa i mitten? Lite så var detta, fast alla bara hoppade in självmant i texten med det dom var duktig på eller ville bidra med. Alla skrattade och var glada och uppmuntrade varandra. Efterrsom de sjöng med hjärtat och så kan det inte låta falskt eller fel, bara annorlunda, och det är ju lite det som är tanken. Fuck skaburbian eller bobban marley.. Detta var någonting helt annat. Jag ler med hela mitt hjärta och själ när jag tänker på det.

Om det är detta balineserna gör om kvällarna så kan jag verkligen förstå att de är ett lyckligt folk. För sångens gemenskap, med vågorna i bakgrunden - det är allt man behöver för att glömma allt annat. Alla måste de kämpa för att få bröd för dagen och allt de äter är ris. Står på stränderna hela dagarna och försöker sälja surflektioner till turister och kämpar för att få ihop kronorna. Men stunder som denna, då alla bidrar med det de har.. Då spelar ingenting annat någon roll längre. Glädje, bara glädje, leenden, skratt och sång. Skål och dans ...och feeeel aaaaalright!

 

Jag skulle kunna stanna på denna ö för evigt.
Jag vill stanna på denna ö för evigt <3

Kutas klubbatmosfär

 
 
 
 
Ute och klubbade igår. Först till reaggeabaren, sen gick vi till ett ställe vi trodde var för bra för att vara sant - vilket de också var. Och sen vidare till nån mysko club som hade ett oundeground dansgolv, där man dansade i en källare.

Stället som var för bra för att vara sant hade gett ut flyers hela eftermiddagen och utlovat freeflow av redbull vodka och öl mellan 22-23.. Men när vi kom in i den gigantiska labyrinten med 8 clubbar under ett och samma tak så påstod bartendern på tredje åningen att open-bar-erbjudandet var på första våningen, och väl nere på försts våningen så påstod dom att det var på andra våningen  - och sådär höll det på. När vi sen hade sprungit upp och ner flera gånger, och klockan nästan hade hunnit bli 23, så kom vi till den bar där det fanns massor av folk i köer runt baren. Här måste det vara, tänkte vi. Men då såg jag någonting jag aldrig tidigare sett. Sex bartenders bara satt där inne, mitt i den runda barytan och avslappnat och obrytt bara glodde ut på alla fylltrattar som försökte få kontakt. Någon satt i lugn och ro och åt sin sena middag, en annan rökte sin sigarett med benen korsade, de andra bara glodde. Sket i oss. Sket i alla "excuse me" och "Hellooooooo!". Bara satt där, struntde i de säkert 50 kunderna som ville beställa drinkar. iftade med sina bullshitflyers och inväntade det där freeflowet som aldrig kom.

Falsk marknadsföring och ett teamwork av pokerfaces och lögner. Skygarden var den största bullshitklubben jag varit med om. Efter att jag och maria aggat upp varandra så gick vi fram till de lite mer seriöst klädda som jobbade där, och skällde ut dom. Blev förbannat. Jätteförbannad. Nästan utskickade. Två galna europeer var vi, minst sagt.

På väg ut genom den stora exitskylten i glatt passerade, så viftade än en gång de lättklädda tjejerna sina flyers och ropade "Free drinks!", varpå jag tar flyern och visar mitt allra odrägligaste jag. Tejejn som viftade med flyern var säkert helt ovetande om allt drama som pågick på insidan, men det tänkte jag inte på då. Då tog jag bara flyern och rev den itu 2 cm från hennes ansikte. "Its bullshit, yeah, FUCKING BULLSHIT!"

- Seeeeeen, så hittade vi en annan club som var rätt cool, det måste ha varit den mest långsmala klubben som finns. Man gick in, hög dunkande musik och röd neon, sen gick man bara rakt fram och passerade snart två glasdörrar och kom sedan in i en helt ny atmosfär med annan dunkande musik och blått neon. GIck man sen upp en våning så var den en lyxig white room känsla och jävligt väl luftkonditionerat. Där mötte vi två australienare, med de fanimig mest perfekta biceps jag settt. Ja, faktiskt så fantastiskt välformade att jag var tungen att nämna det här. Efter lite biljardspelande och ännu några drinkar, så var det dags för underground dansgolvet, vilket var precis så cool som det låter.

Trött och förbannat svettig vandrar jag sen tillbaka till mitt hotell.

Beachhäng

Bananapancake till frukost, promenad till stranden, hyra surfbräda, surfa på awesomea vågor, lite mer awesomea och sen plötsligt monstervågor, fick en dunderjävla smäll av brädan och flög typ 3 meter bakåt. Saltvatten i hela systemet, sand i de allra mest obekväma ställena.. och ett stukat eller brutet nyckelben. Eller en axelstukning. Eller båda. Not really sure!

 
Sen träffade jag denna sköna brud, Maria, från Tyskland! Vi hade det skittrevligt och ska mötas upp ikväll för att göra stan osäker,
sen inatt när raeggebaren öppnar så är det där vi kommer befinna oss. Åzum!



Och denne sköne lirare, Pusan, här från bali, jobbar som surflärare på stranden. Fett skön snubbe som spelade lovesongs till mig på sin rosa ukulele haha. Och massa bob marley klassiker! Han hänger också med till reaggebaren ikväll, där han hör hemma! ;)
 

Lite bilder från i förrgår

Dans i regn, hemmafest, shots från döskallekaraff, nyazeeländare, motorcykel, matkrig, nota på 1 000 000 rupier, underbar stämning. I DONT EVER WANNA LEAVE THIS ISLAND...

 





surfar på en våg, en glädjevåg. Både hypotetist och bokstavligt!

Fick en orolig kommentar av min syster igår, som hade tolkat, eller misstolkat det tidigare inlägget. Och om någon annan också har det så vill jag bara förtydliga att det var massor av positiva, roliga grejer som hände. Sånt som inte alls går att beskriva med ord, det skulle bara vara att förmildra allting och det vill jag inte. Det var en awesome kväll helt enkelt :)
 

Bilder kommer senare, nu ska jag dricka mitt kaffe och äta mina bananapancakes.
Idag regnar det inte, så efter frukosten ska jag ner till stranden och ge mig på vågorna i min nya bikini! <3
seeeya peeps!

dancing in the rain

Gårdagen och natten får förbli ett tomrum här i bloggen. Jag tänker inte ens försöka att sätta ord på det, för mycket hände på för kort tid. Jag skulle kunna skriva en novell om det. Om vad som hände på mindre än tolv timmar. En bok, en hel, tjock bok om bara de tolv timmarna.

Fan vad livet kan vara oförutsägbart säger jag bara, och låter det bli min sista rad.

staden glittrar

Idag har det regnat. Hela förmiddagen och halva eftermiddagen.
Det skulle ha kunnat vara en trist semsterdag, eftersom vädret på en semester faktiskt ju är rätt avgörande. Men jag bara njöt när jag släpade på min onödigt tunga resväska, då strålande sol förmodligen hade fått mig att svimma om jag försökt mig på den promenaden då. Istället lät jag med glädje varje regndroppe få träffa mig och min blommiga resväska. Linnet fick klibba fast, kjolen blev för tung för att fladdra och flipflopsen fick likt små barn plaska i pölarna jag mötte längs vägen.

När jag fick veta att jag missat min vänstersväng och gått nästan en halvkilometer för långt, så drog jag en djup suck. Sen öppnade jag min nöd-öl som jag hade i handväskan, tände en cigarett och satte mig på ett blött trappsteg. Det gick såklart inte länge innan det kom hundratjugofem försäljare samtidigt som försökte få mig att betala för transport. Men jag är livrädd för dedär vesporna och undviker gärna den galna trafiken i sammahang då jag inte kan knäppa ett bälte.. Så med ett trevligt no thanks, eller hundratjugofem no thanks, så bytte jag helt enkelt trappsteg till en annan trappa några meter längre bort. Där satt jag för mig själv, helt lycklig i regnet och drack min bintang.

Jag gör som indoneserna gör. Trots motgångar, orättvisor eller otur, så ler jag.
Det verkar ju fungera för dem. Och vet ni vad, det funkar för en västerlänning som mig med.

I find it kind of strange..

..att dom satt upp denna tavla på en restaurang där så många äter nudlar.

 

2013-06-27

Hade ännu en alldeles underbar dag igår.
Började den med ett litet poolhäng, några sidor ur en ny bok och en kall smirnoff.
Sen en dusch, en timmes massage och lite manikyr. Så jääääävla niiiice.

Och efter en liten powernap var det bärs-sprättar-dags, så jag drog igång musiken så högt att de som bor i de närliggande minivillorna säkert lärt sig ett och annat svenskt ord från magnus ugglas texter.
 

Då mörkret sen hade fallit så gick vi (jag, carolyn & tristan) till en nattmarknad som lonelyplanet hade tipsat om. Rätt coolt ställe, väldigt diskret placerat, med ett flertal små kök som serverade diverse olika rätter till priser som även lokalbefolkningen har råd med. Det syntes, för det var knappt några turister där och åt överhuvudtaget.

Jag käkade grodlår! Vilken upplevelse haha. Som ni ser på bilden här nedan så kunde man verkligen se att det var just grodlår jag åt, då till och med fötterna var kvar. Så coolt. Haha. Om än hela rätten mest smakade vitlök och kryddig marinad, så var det förbannat gott alltså. Konsistensen var som en blandning av kokt kycking och fisk. Recommend it!




Efter nattkäket gick vi in och köpte lite kall bira och satte oss på Kuta beach och tittade ut mot de stora vågorna som nästan sköljde ända upp till oss. Ett av de bästa ögonblicken här. Just amazing..





ba trivs lixxxom


I could lay out here forever..


Glida runt i de sackosäcks-liknande flytringarna och filosofera, ja jag vet inte om jag någonsin skulle kunna tröttna på det. Idag låg jag med mina pilotbrillor på och tittade mot den klarblå himmeln där två drakar (kites) flög omkring, först trodde jag att de bara försökte hålla dem i luften och se hur högt de kunde komma, samtidigt som de undvek det stora, röda tornet som stack upp från nowhere.. Men sen förstod jag att de ju jagar varandra. Jag drog mig till minnes och kom ihåg en film vi såg i skolan, röd drake, tror jag den hette. En mycket djup, sorglig men vacker, film. Där var själva charmen med drakflygningen att man på ett smidigt sätt skulle glida med sin drake över den andres lina och på så sätt kapa den, så den andra draken störtar ner och vinnaren är kvar i luften. Det var detta dessa två drakar på den klarblå himlen höll på med. Tävling. Vem vinner, vem förlorar? Jag kom mig mig själv med att tyst heja på den mindre, snabbare, röda draken.. Och vilken som i slutändan vann har jag ingen aning om. Min uppmärksamhet hann falla på någonting annat.

 
 
 
 
Fyra ensamflygande fåglar, på andra sidan skyn. De såg ut att alla ha sina egna karaktärsdrag och tog sig individuellt frammåt med sina vingar små, men ändå så tydligt tillsammans i sin grupp. När en av fåglarna som tenderade att flyga längre ifrån de andra med jämna mellanrum, flög iväg eller stannade kvar och missade att de andra flugit sin väg.. Ja, då kom en av de andra tre och hämtade upp den, förde den till flocken, lät den flyga i mitten ett tag. En annan av fåglarna såg till att hålla sig i par, försökte te sig till antingen den bortflugna eller den fågeln som bara flöt omkring på himlen utan en vindpust, utan ansträngning, utan tanke, bara flöt den där så harmoniskt. Sen var det den fjärde fågeln, den höll inte lika träffsäker kurs som de andra, istället vinglade den omkring lite hit och lite dit, men den höll sig ändå till de andra, och titt som tätt fick även denna fågel glida iväg och hämta den där distraherade fågeln som fastnat i sin egna kurs eller glömt bort att hålla kurs över huvudtaget.

Dessa fyra fåglar fick mig att le. Dessa fyra fåglar fick mig att tänka på Helsingborg.
Ingen hemlängtan, ingen sorg, bara ett lyckligt leende.




 

Kedins II & Warung indonesia, känner du någon som ska till Bali så är det dessa ställen de måste till!

Har hittat det bästa budgethotellet i Kuta, im pretty sure! Haha.
Pool, frukost, nice och inhängnat med vacker grönska och poolen som utsikt. 125000 IRP.
Det är typ 70-80 spänn!

 
Och det är mitt i smeten, bara 2 min till en jättepoppis restaurang som serverar indonesisk mat, till nästan gratispriser. De har en cool buffé som känns safe att äta från, där man pekar på allt som ser gott ut och betalar bara för det man valt. Vilket blir typ 10-25 kronor, och allt man pekar på är gott.
Igår åt jag skaldjursbiffar, typ potatis med en blandning av havets bästa och kryddhyllans mest träffsäkra kryddor.  Kycklinglår i olika såser, krossadfe nötter, currygrytor och chilikött. Hur man än blandar tuggorna så smakar det genomtänkt och övermäktigt gott. Japp, utan överdrift, precis så bra är det.

Det här är Mel från Melbourne som jag träffade på backpacker villas, det var denna erfarne bali-resenären som visade mig det billiga hotellet och den fantastiske restaurangen. Som sänd från himlen!


Jag bokade dock två nätter i förväg på backpacker villas, som kostade lite mer, typ 180 per dag. Men jag stannar gärna där i två nätter för att sen komma tillbaka hit. För där har de wifi så jag kan sitta vid poolkanten under mitt parasoll och plugga, ja jag kan faktiskt ligga i poolen och plugga med datorn på sidan om om jag vill. Det är rätt nice. Typ jävligt nice.
Sen kan jag njuta av det fina boendet från insidan också, stanna inne om kvällarna i mitt rum med air condition och skriva, eller läsa på mer om Bali och försöka filura lite på hur jag ska planera min tripp. För jag kommer inte göra så som jag gjort nu, hatta runt mellan olika boenden från dag till dag.
Nu ska jag bo där i 2 dagar och fokusera på plugget så jag känner att jag har kontroll på det, och sen ska jag tillbaka till detta, billigare boendet, och stanna i några fler dagar. Kanske 5.
För det är supernära till allt jag vill åt, just nu.
Pool, billiga restauranger, billig shopping och nära till stranden. Så då kan jag skriva om morgnarna, surfa om dagarna och gå ut på en öl om kvällarna. Perfekt.

midnight wonders

Tonerna från en gitarr börjar plötsligt och mycket oväntat fylla atmosfären. Ingen gitarr ses, och den enda människan där är en kvinna lika ensam och upptagen som mig, på andra sidan terassen. Hon har lång strandklänning på sig som fladdrar då fläkten passerar henne i sin 180 graders snurr. Hon sitter med sin ipad och ler för sig själv med jämna mellanrum. Jag känner igen känslan. Jag gör förmodligen likadant där jag sitter. Som då jag skrev mailet till pappa och skämtsamt berättade att jag njutit av min faoritmaträtt här i syd, spaghetti bolognese… som givetvis inte alls är specifikt indonesisk eller så, men det råkar vara den enda maträtten jag åt under de tre veckorna vi spenderade i thailand för 10 år sedan. Jag tror att pappa log lika mycket för sig själv när han läste det som jag gjorde då jag skrev det.

Men tonerna från den där gitarren då, var kom de ifrån? Och hur kommer det sig att denna varma goa känsla fyller mig så fort jag hör en gitarr? Som ett litet pirr i absolut hela kroppen. Och allt det jag ihärdigt försöker läsa och förstå i min pdf fil makes no sence helt plötsligt. Raderna lixom suddas ut, och jag läser men jag förstår ingenting. Jag hör bara gitarren och den lugna, mystiskt viskande sången.

surfing with canadians


 

 

För första gången i mitt snart 21åriga liv så testade jag surfa, fiiiifan vad roligt det var! Känns kul somfan att ha hittat ett intresse att ägna sig åt under dessa veckor. Seriöst, det var ju hur nice som helst!

Hur mycket jag än försöker så kan jag inte komma ihåg vad hon heter, jag tror med stort T att det var Nathalie, och Tristan, två sköna människor från canada. Hon forskar inom socialpsykologi/kriminologi och snubben hennes pluggar till doctor, och de är båda två helt sköna day-by-day människor som råkar bo granne med mig här på mitt hostel.

Vi träffades igårkväll och tänkte att vi tillsammans skulle utforska reaggebaren som ligger här i närheten, men alla somnade innan klockan äns va NÄSTAN kväll, totalt utmattade av hettan. haha! Men då haffade de mig vid poolen i morse och frågade om jag ville hänga med ned till beachen och surfa.

Jag la min underbart härliga bok åt sidan och klev upp ur poolen, klart somfan jag skulle med och surfa!
 
 

happily unknowing?

Jag hör ljud i min trädgård som jag aldrig tidigare hört. Kan inte kategorisera in det alls. Låter som strypt fågel blandat med kvackande anka och väsande katt. Kvällsmörkret låter mig inte heller ta reda på vad det kan vara..

day time



First steps, Indonesia

Där sitter hon, ute på den mysiga terassen i den inhängnade trädgården som tillhör hon och hennes kanadensiska hostelgrannar. Mörkret har fallit, myggen är framme och den härliga sinnesron hon befinner sig i känns som en kollektiv upplevelse hon delar med hela omgivningen. Det är säkert en massa klubbar igång där folk supit sig redlösa vid denna timme och dansar vilt eller högljutt skrålar till Montrealmatchen på tv. Men det märks inte inne i den lugna inhängnade trädgården.

Efter en jetlag och inte en allt för härlig upplevelse av ön de här två första dagarna så måste jag nu säga att allting känns jävligt bra.
Kvällen när jag kom, efter en totalt 30+ timmars resa, så bemöttes jag av ett Bali i kvällsmörker, med en chockartad klibbig värme, kaotisk trafk, och en känsla av oro och otrygghet. Trots mörkret och de läskiga gränderna till mitt guesthouse så tog jag mig en walkabout till stranden för att komma till ro, men lyckades inte.

Andra dagen var mycket bättre, då vaknade jag tidigt och promenerade till stranden. Där tog jag av mig mina kokande, illaluktande skor och gick ned mot havet. Missberäknade vågen litegrann och lät vattnet skölja över min fladdrande kjol. Men vad gör det, den torkar ju. Fötterna grävde ned sig i sanden, och vattnet gick till knäna. Bara där så gick nog min kroppstemperatur ned från 120 till stadiga 37 grader. Och vinden, den fräscha brisen.. Det var ett magiskt ögonblick. Magiskt.

Jag promenerade upp till en kvinna som låg ensam och solade på sin filt, frågade om jag kunde slå mig ned. Linda hette hon, en underbar tjej från holland som också var utbildad frisör. Och efter att vi pratat hårvård i siffror och frisörtermer, så delade vi våra uppfattningar om fattigdomen och försäljarna på gatorna.
Ett, två, tre och timmarna gick fort. Nästippen brände, huvudet blev tungt och kroppen nästan vinglade fram till närmsta kiosk som sålde vatten. Vi skiljdes åt efter att ha bytt nummer, och jag promenerade tillbaka längs gränderna till mitt förfärliga guesthouse. Solsting första dagen på beachen, nästan givet ju. Sov 13 timmar, om inte mer. Drack mängder med vatten. Och vaknade helt utvilad och i ett mycket bättre tillstånd... kl 05 på morgonen.

Bokade nytt boende.
Och nu sitter jag här, på min terass, i den inhängnade trädgården som jag delar med mina kanadensiska grannar.


Hela förmiddagen och några timmar till låg jag i poolen och flöt runt och filosoferade. Lyssnade på musik. Läste min underbara bok. ...Bara log mot solen. Denna underbara sol. -v-

resfeber.se

Mörkret börjar falla, om 1,5 h närmar sig midnatt och det är då dags att ta väskan och rulla ned mot knutpunkten för att hoppa på tåget mot köpenhamn! Sen byter jag i frankfurt och hongkong för att sen äntligen landa på Bali under torsdagen!

Whraah är nervös för packningen, som vanligt. Är så jävla bäst på att rymma hur mycket som helst in mina väskor, problemet är bara att de väääger för mycket! Daaamn, 20kg för 8 veckor på andra sidan klotet, det är fan svårt alltså.

Min packningsfilosofi var från början att packa en liten ryggsäck med det allra nödvändigaste, typ medicin, dator och ett ombyte eller två, sen köpa resten där.. Men någonstans under vägens gång så bytte jag ut den filosofin och nu har jag kanske packat aldeles för mycket.

Äsch vafan skit samma.. orkar inte stressa upp mig så här precis innan. Det blir nog bra!

Avantasia - Runaway train

Goodbye
Your pocket full of dreams
Your mind in a daze
Keep on chasing rainbows
Fly high


Library moment

I samma veva med att jag steg in så kom jag underfund med att bibliotek generellt är grymt underskattade i vårt land.
Det är ju en underbar plats, ja ibland nästan magisk. Varför ser inte folk det?
En plats mitt i stan (ofta) där det alltid är samma kollektivt lugna sinnesro.
Inga störelsemoment, inga jobbiga ljud. Bara människor i sina egna små bubblor.

Och här kom jag insmygandes genom entredörrarna, i min egna bubbla -Bali-bubblan.

Ja, för mentalt så är jag redan där.
Orkar faktiskt inte engagera mig i vad jag kan göra de sista dagarna i hbg,
istället så filurar jag och planerar på baliresan och vad jag vill och ska göra där.
Det är en fantastisk känsla. I ärlighetens namn kanske också den bästa känslan jag vet.

Tittar jag på min historia så finner jag ett tydligt livsmönster, och i det mönstret så mår jag som allra bäst då jag vet att jag ska iväg, då jag ska få försvinna från vardagen för ett tag, gärna en längre tid. Och då spelar det ingen roll om det gäller en vistelse i sommarstugans lugna oas, en flytt till England eller en långresa till Bali..
Denna underbara känsla av att fly allt vad mitt liv handlar om, för att få koppla av någon annanstans, långt ifrån min dagliga verklighet. Jag har funderat både frammåt och bakåt på vad detta tydliga mönster jag har beror på, dels för att få veta vad som med- eller omedvetet driver mig, och för att sen då jag vet det också kunna hejda mig själv då det behövs. Jag menar, jag vill ju faktiskt stanna i Skåne tills jag gjort klart mina studier.. och då blir det ju kanske inge bra om jag faller för en impuls att flytta till Madagaskar all of a sudden.

Så ja, det är nyttigt att titta tillbaka och genom historien lära sig om framtiden.
Och det är intressant. Jävligt intressant.

Focus.

Cause change is here.
Again.


Jag har varit sugen på att resa iväg nu under några månaders tid, men när nu sommaren kom, jag började jobba och nästan alla klasskompisar har farit till sina hemorter.. då vardagen kort sammanfattat började kännas lite grå. Sådär förutsägbar, äta-jobba-sova-skita-äta-jobba-sova-skita, haha, ja direkt den förutsägbara, lugna, trygga tillvaron slog mig så kom reselusten i tusenfald.
Iväg. Iväg. Iväg. Måste iväg. Nu, direkt, gärna nyss eller igår, måste booooort.

Så jag kollade upp resor till billiga länder där det för närvarande inte är monsunregn, hittade Indonesien som lockade. Bestämde mig för att säga upp mig från jobbet och bokade därefter flygbiljetter, skickade in visumansökan, fixade de vaccin jag behöver, planerade ekonomin.. osv. Allt inom loppet av 24 h.

And there I go.


Går allt som det är tänkt så anländer mitt visum måndag eller tisdag,
och flyget går på onsdag före fan på morgonen.

När jag kommer på någonting och väl bestämmer mig så går det undan! Människorna runt i kring mig hinner aldrig med, och jag har svårt att fatta hur jag själv hänger med i mina egna svängar. Fort somfan undanröjer jag allt i min väg och fixar fri sikt för det som jag har i fokus.

En gång gällde det en metallica konsert, en annan gång var det flytt till England som var aktuellt, eller flytt till Härnösand, eller som då jag packade bilen och körde hit till Helsingborg.

När jag har ett mål i sikte så hittar jag bara lösningar, ser inga problem och förhinder drabbar mig aldrig.
Då jag vet vad eller var jag vill - då tar jag dit, fort uta helvete.

Man skulle kunna kalla mig impulsiv.
Eller så är det mitt favoritcitat som talar - "If it's right, its easy"
För så är det för mig, att när någonting känns rätt, när jag verkligen vill uppnå någonting, så känns allt (teckna försäkringar, fylla i blanketter, skicka in papper, kolla valutakurser, göra bokningar, ta vaccin osv) plötsligt så enkelt eftersom att viljan finns.

Jag anser att det enda rätta här i livet är att följa sitt hjärta och sitt inre flow. Och när då en så stark vilja infinner sig, så kan det inte vara annat än rätt. Man måste inte alltid förstå, det är bara lyssna på vad de inre känslorna förmedlar, följa dem och lita på att resten (livet) löser sig.

Och tittar jag tillbaka på de gångna åren så har det alltid gjort just det, löst sig.


Nu är det dags igen!


 

RSS 2.0