Klapp på axeln.

Att leva som man lär, eller hålla fast vid sina värderingar och se till att handla därefter. Det är inte alltid så lätt som det låter. Men att hela tiden vara uppmärksam och försöka hålla sitt inre regelverk uppdaterat är desto viktigare.

Jag får ständigt nya läxor i förlåtelse kan jag tycka, förstår inte varför livet kastar fler sådana läxor i min väg. Är jag fortfarande för stolt för att krypa? För hård för att visa det mjuka? För "ego" för att värdera relationer mer än mina egna värderingar?

Who knows.. Men det är någonting jag jobbar på ständigt iallfall. Att vara ärlig, ödmjuk och lojal.. Främst mot mig själv, men också mot andra.

Oftast är det kanske dumt att tona ner/sopa under mattan/dölja/avlägsna sina egna värderingar, för det är väl kring dem vi utgör oss till de invidvider vi är? Men man får inte undanröja att det faktiskt ibland är mer sunt att sopa en egen värdering, speciellet om den skulle göra mer skada än nytta i ett specifikt sammanhang.

I mina värderingar om stolthet/värdighet/självskattning kommer alltid mina värderingar om vänskap före.
Dock inte alltid i rätt tid eller sammanhang..

Men det finns ett fint citat som säger mer än hela mitt blogginlägg gör.

"Apologizing - Does not always mean that you are wrong and the other person are right.
It just means that you value your relationship more than your ego."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0