Spoken word

Poetry.
Spoken word poetry.

Det har varit ett snabbt tiltat dominospel som vänt på klossar jag inte visste fanns
Det ena ledde till det andra, och när den sista bitan i spelet föll, så hade jag hittat ännu en del av mig själv.
Välkommen, du stora intresse.

Jag såg dead poet society för några veckor sen, en djup film om poesins förmåga att måla kontraster med färg.
Sen började jag kika på TED talks och föll över the most beautiful piece of art jag hade sett, en dikt av Sarah Kay. En blandning av hiphop utan musik och teater utan påhittad pjäs. Det var en fantastisk blandning av kreativitet, allvar, äkthet och sårbarhet. En milkshake av ingridienser jag aldrig sett blandas till ett så fulländat recept.. eller koncept.

Det är konstigt och knäppt, och det fångar dig omedelbart.
Suger in dig i en värld du aldrig sett, en insida av någon annan.

Efter att ha blivit djupt facinerad av den här häftiga kombon av element jag tycker så mycket om separat,
så sökte jag upp fler fantastiska konstnärer.. författare.. skapare.. talare.. poeter med förmåga att sätta färg på kontrasterna. Och jag hittade alla möjliga stilar, en kategori tycks kännetecknas av oändliga subkategorier. Alla är unika, och skapar sin egen grej. Poesi är poesi, det kan inte bli fel, för mycket eller för lite. Det är poesi, det är ett uttryck för tanke och känsla och en möjlighet att måla en verbal bild. Det är SÅ jävla fränt. Jag är frälst.

Såg sedan Brené Brown prata om sin 12 åriga forskning om skam, och rädslan vi alla känner inför den. Att vi gömmer vår sårbarhet av rädsla att behöva känna skam. Det är inte bara oförståelse, förlöjligande, ånger och självhat som gömmer sig i listan av potentiella konsekvenser av att visa sig sårbar.. även totala lyckan och segern och stoltheten, öppenhet, lojalitet och äkthet. Skam är alltså den glasvägg vilken vi väljer en sida att leva vårt liv på. Beroende på hur vi ser på den möjliga skammen efter sårbarheten, så ser vi på våra liv. Lever vi våra liv. Känner vi oss, i våra liv.

Jag lutade mig tillbaka. Blundande.
Det är en viktig tanke att ta ställning till. Undersöka. Öppna upp.
När känner jag mig sårbar?

Och så skrev jag en dikt om ögon som ser rakt in i min själ.
Det blev den naknaste sanningen jag skrivit i mitt liv tror jag.
Jag öppnade dörrar till ett rum jag aldrig tidigare besökt.

Spoken word poetry, blev följden av denna sårbara bit av text jag skrivit. Och ett nytt intresse är nu fött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0