a puppet in society

Spinner vidare på detta med normer, som ju är ett riktigt intressant begrepp. Det genomsyrar våra liv på ett, för den ovane, osynligt och icke ifrågasatt sätt. Men, varesig du är varse om normer och hur de påverkar dig och ditt liv, eller inte, så gör de just det. Påverkar.

Alla de små valen, och alla de stora. Allt ifrån vilka strumpor du tar på dig på morgonen, till hur du öppnar och stänger dörrar, ber om lov eller kastar din fimp. Normerna ser olika ut var vi befinner oss och skiftar otroligt mellan olika miljöer, tider och människorna på plats. Ibland möts vi till och med i en inbillad norm, och låter det förbli så. Vilket nog är den delen som jag fascineras mest av då vi talar om detta. Vi beter oss så som vi tror att vi borde, inte så som vi vill eller känner oss mest bekväma med. Visst är det knasigt?  Men i vissa sammanhang är det också viktigt, som på bio tillexempel, där normen ganska direkt säger åt oss att vara tysta, inte prata med grannarna (eller åtminstone inte för mycket. Att fråga om de kan ställa sig upp för att man vill gå förbi är okej) vi ska också äta det vi har med oss, inte kasta runt det på folk i publiken. Skratta får man göra, men inte för högt och inte för länge, och helst inte när de andra inte skrattar. Ja, det finns massor av normer som genomsyrar oss på en så enkel social samvaro som att vara på bio. Frågan är hur vi förhåller oss till dessa normer, och hur medvetet vi väljer att göra, eller inte göra, detta. Visst, att inte prata för högt eller för mycket med grannarna kan jag ställa upp på, samma med att inte kasta godis på mina medmänniskor. Men att skratta på rätt ställe ger jag fan i. Jag skrattar när jag vill.

För att jag är medveten om valet.


I jämförelse med de avslappnade klädnormerna på min högstadieskola uppe i Boden, så skiljde sig klädnormerna jättemycket då jag sen började frisörprogrammet på gymnasieskolan i Luleå. När jag sen började på universitetet här i Helsingborg så kan jag ju meddela att det finns specifika klädnormer även här. Generellt (och subejktivt sett) så skulle jag också vilja påstå att dessa skiljer sig väsentligt åt mellan de olika programmen. På samma sätt som frisörerna klädde sig annorlunda från estetarna på gymnasiet, så klär man sig här märkbart annorlunda om man går service management, jämfört med lärarprogrammet.

De som förbereder sig för en businesskarriär är också mer mån om att utrstråla detta genom sina anständiga kläder. De som går lärarprogrammet verkar vara mer fria i sina klädval och man bryr sig inte märkvärdigt i vad den andra har på sig. Socionomprogrammet i sin tur, har nog de mest avslappnade klädnormerna på skolan. Till våra föreläsningar kommer man som man är eller som man känner sig, och om det är i hippiesjalar, neonrosa klänning eller mjukisställ spelar egentligen ingen roll. Man representerar inte sig själv genom sin utsida, och det är där den otroligt viktiga skillnaden ligger. Det här är såklart min egna subjektiva upplevelse, men jag tror att detta är någonting som signifikant skiljer sig mellan de olika programmen. Jag menar, det är väl skitsamma hur en socialarbetare ser ut, det väsentliga är ju värderingarna och att man är en själ som har något gott i sig och en välvilja och respekt jämtemot olikheter. Men för en blivande entreprenör, där det första intrycket spelar en stor roll och där de vinner märkbara pluspoäng av att uppfattas anständig och proper av sina motparter.. ja, där spelar det en uppebar roll hur många knappar man valt att knäppa på sin skjorta.

En så till synes liten parantes om hur många knappar man väljer att stänga kan alltså spela en större eller mindre roll, och kan analyseras utifrån en mängd olika synvinklar. Spelar det exempelvis någon roll om en socionom, en lärare, entreprenör, ingenjör eller modevetare kommer med för många knappar oknäppta? 

Och varför gör det det? Jo, för det finns olika normer inom de olika grupperna.
Och normerna fyller många gånger en viktig funktion.
Men, med stort M, långt ifrån alltid.

Hur normerna ser ut och hur mycket man själv måste offra för att följa dem, jämtemot hur mycket man vinner på att följa dem, där ligger det aktiva valet. Vad vinner du på att gå emot dem och vad vinner du på att följa dem? Självrespekt vs Lydnad?

Så för att inte vara en del av den hjärntvättade majoritetet som följer den röda linjen utan att se den, så gäller det att vara medveten om vilka normer vi tar till oss och vilka vi väljer bort. Gör du inte ett medvetet val så kommer du längre bort från din egen personliga utrstålning och desto närmare till att bli a puppet in society, väluppfostad men ändå ständigt i koppel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0