EU:s stadgar blir överkörda av en metalkryssning

Jag borde plugga. Jag borde verkligen det.
Men kreatiiteten flödar på andra ställen än de som berör den imaginära exemplifieringen av vad paragraferna i sveriges lagbok antyder. I really cant help it.

Jag läser om diskrimineringslagstiftningen. Tänker på svenska medborgares rättigheter. På Sverige som ett ikoniserat land för jämställdhet. Tänker på kvinnors position i det svenska samhället. På artikel 2 i FNs konvention om mänskliga rättigheter som menar att ingen får diskrimineras på grund av sin ras, religion, politiska åskådning, sexuella läggning, eller sitt språk. Inte heller på grund av sin etnicitet, sin egendom, sin ställning i samhället eller sitt kön. Massvis av tankar dyker som vanligt upp efter att ännu en gång läst denna ramsa om allt som inte får förekomma som grunder för diskriminering. Fan vad gött att vi har lagstiftning som täcker upp dessa, tänker en naiv liten del av min svenska hjärna. En väldigt liten del, bör tilläggas. För hur mycket spelar denna diskrimineringslagstiftning roll i den faktiska verkligheten?

Jag läser också från EUs stadga om de grundläggande rättigheterna att: "Jämställdhet mellan kvinnor och män ska säkerställas på alla områden, inbegripet i fråga om anställning, arbete och lön. "

BuhuuuhuhuhuuuuullSHIT.
En artikel hit eller dit.. det förblir dock endast en vacker tanke, en illusion, som EU stadgat.
Ja, för hur jäkla bra lever vi upp till detta? Hur jävla jämställt är det jämställda Sverige?

Jag läser en massa intressanta stadgar, artiklar och paragrafer i min juridikkurs som jag bara suckar åt. Det är fina riktlinjer, och kanske är det just det de ska vara, riktlinjer? Men tittar man på vårt svenska samhälle i stort, och skiter i att jämföra med resten av världen för en stund ..och istället jämför med den önskedröm, den illusion vårt rättsväsende ger oss (och sänder ut till omvärlden). Hur högt på hyckleriskalan hamnar vi då?

Häromdagen såg jag en färggrann och kreativ världskarta där det till skillnad från vanliga världskartor inte framgick ländernas namn. Istället fanns där en text, ett ord, som beskrev landets kännetecken utifrån. På sverige stod det tryckt med feta versaler: Jämställdhet. Det predikas hit och dit av alla förutom feministerna hur rättvist vårt land är.. Men vafan, kom igen. Vi vilar på ett luftskepp som snart smäller.

Visst, jag kan gå med på att vi har det SATANS JÄVLA JÄMSTÄLLT i förhållande till Indien. Till Afghanistan. Till Burma. Jag menar, vi har kommit jävligt långt. Men vafan? Jämställda är vi inte.

För ganska precis ett år sedan fick jag en jävligt slagkraftig kommentar då jag befann mig på en hårdrockskryssning mellan Sverige och Estland.
"JÄVLA FEMINISTJÄVEL!"
skrek kräket åt mig, efter att jag förgäves försökt att verbalt banka vett i honom efter att ha kallat mig hora, eller vad det nu var för kränkande eller kvinnoförnedrande ord jag inte hade tänkt acceptera.

Jag ska vara helt ärlig.. Av allt jag blivit kallad (i den egentligen rätt definitionsmässigt obrydda svordomsfyllda norm jag, oklanderligt, vuxit upp i), så har jag aldrig någonsin blivit kallad feminist. Än mindre, feministjävel. Så när han sa så blev jag bara förvirrad. Feminist? Va? Vi var ju mitt uppe i en argumentation om huruvida man kan kalla MIG vad som helst.. Och svinet kallar mig för någonting som i mitt huvud ringde i rätt positiva klockor. Varför sa han så? ..Vad betyder egentligen feminist?

(Än viktigare, vad betyder egetligen "feministjävel" då det kommer från en övergiven punkarpojk med låg självkänsla?)

När jag kom hem från den metalkryssingen så tog jag reda på vad innebörden av uttycket var. Och hade jag vetat hela historien bakom det tidigare så hade jag, förutom att (fortsatt) äga sönder min argumentation mot honom, eventuellt också tagit hans stålkänga ifrån honom och dängat den i huvudet på honom med repliken "Det var oväntat va?".

För honom så fanns ingen jämställdhet eller aktiv diskrimineringslagstiftning. För honom fanns bara den tomma, förmodligen någonstans inlärda, värderingen att kvinnor är och ska vara svaga, konflikträdda, tysta och accepterande varelser som går klädd i kortkort och fjantiga leednden för att den stora, starka mannen ska få känna sig överlägsen.

Jag som, uppenbarligen, inte passade in i den kvinnonorm stackarn hade inlärd, skulle ha kunnat ge honom en brutal realitycheck med den där kängan. SMACK! Det hade inte bara gynnat mig och min egen självbelåtenhet, nej det finns även argument för hur de skulle gynna samhället i stort också.

Men ett tack ska snubben trots allt ha.
Han lärde mig de jämställdhetskrävande traditionochhistoriekritiska människornas label.
En label som jag efter lite studerande glatt bär på.

Feminist, alltså.

Någon "Feministjävel" kommer jag med den nyvärvade kunskapen aldrig att vara utan att den andra har en känga fast i pannbenet. Om än inte fysiskt, så verbalt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0