...

Är tackam för hur nice övergång jag fick från lomboklivet till vardagslivet. Först fick jag landa i en lägenhet utan roomies, och vara precis hur konstig jag ville. Ni vet, sova i duschen, meditera på golvet, tända rökelser och mumla på indospråk och arabiska. Sen for jag upp till Boden och ut till sommarstugan med pappa och brorsan. Och i stugan där det huggs ved och duschas med skopa är ju ett rätt fint mellanläge mellan lombok och svergie, måste jag ju säga.

Så den där bron över kulturerna blev med andra ord rätt lång och jag fick i lugn och ro vänja över mig från indokultur till stela svennelandets invanda beteendemönster.. eller kultur? Ja, vi har ju kultur här också. Allt som är kultur i indo är ju kultur här också, bara omvänd. Men dyster, dyster jäkla kultur har vi. Förlåt att jag är så jävla anti, men det är ju sant! Vi svennar är stela, dömande och konflikträdda homosapiens som mystiskt nog gör allt för att undvika onödig kontakt med andra människor! Här småpratar vi knappast med främlingar, ler brett mot alla vi passerar eller hjälper dem som är i nöd. Det sistnämnda såg jag senast igår, på universitetet av alla ställen, där man ändå föräntar sig en högre grad hyffs vill jag påstå. En kvinna halkar på golvet och sitter kvar i chock. Ingen reagerar. Förutom jag. Typiskt jävla svenneland.

Men ja.. jag ska inte bara va hatisk, vi har såklart en jävulusiskt masa bra saker här också, for sure. Typ ett ganska fungerande sjukförsäkringssystem, och ett rättssystem som åtminstone ibland är rättvist. Vi skyddas med vaccin av diverse slag från det att i föds, och vi behöver aldrig gå hemlösa eller hungriga. Ja, vi har det rätt bra. Men fan så mycket trevligare vi skulle kunna ha det, om vi kunde bry oss i rätt saker.

Jag har varit prylsamlare i alla mina dar. Alltid finns det något användningområde som väntar mina prylar, funkar inte kilklacken som dörrspärr så kan den balansera ut ett vint bord, ungefär. Men det är sant också att allting faktiskt kommer till användning på något återvunnet och kreativt sätt. Jag sparar inte på skit. Men hur som helst så tar alla dessa prylar en jäkla massa tid från mig. För mycket alternativ leder till velande, ambivalitet och bara ett jävla nedsegande av en massa saker. Inte okej. Tiden är mer dyrbar än att spenderas på att försöka bestämma mellan en brun, bronsig eller biege stickad kofta. Då har vi för många koftor, och det är läge att göra någonting åt saken.

Så, en redig sväng till röda korset, en loppis eller liknande. Något blir det iallafall. För alla dessa överskottsprylar får mig fan att skämmas. Finns så många andra som hade haft större glädje för mina saker än mig, och hur är det då rättvist att jag ska ha dem? Då de knappt används, och mest bara slösar space och energi? Nepp, ut ska dem. Sakta men säkert!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0