lycka i skrift

Jag försöker vara tacksam, ja jävlar vad jag försöker att va tacksam. Och det är jag. Över många saker.
Typ att min pappa var så underbart go som hjälpe mig att betala flygbiljetter så jag kunde få komma och hälsa på familjen innan skolan drog igång. Och jag är tacksam för att jag fick leka och umgås med syskonbarnen som jag längtat så efter. Tacksam för att jag fick dricka te och surra på kvällskvisten med min storasyster. Att jag fick åka pakethållare i långkjol bakom sanna i Luleå. Att jag fick se Linneas nya lägenhet och träffa hennes nya kille. Att jag äntligen fick se brorsans tatuering och höra ljudet i hans bil. Ja, allt detta är jag tacksam för, och massor med fler saker. Typ mina vänners leenden och omfamningar då de såg mig, mammas kärleksvisade matlagning och de spontana sturrstunderna mitt i natten. Och sen är jag tacksam för alla mina pärlor i helsingborg, och det allra varmaste välkomnandet som jag fick på tågstationen då jag anlände. Jag är också otroligt tacksam över att jag har en trygg bostad, en egen plats att  varva ner på. Tacksam för varmvattnet i duschen (varje gång jag duschar) och en fräsch toalett där jag inte behöver dra upp kjolen, utan ba i slöhet kan släppa den på golvet för att det är så rent. Ja, massor av vardagsdetaljer är jag lycklig och tacksam för. Men även större saker, de för mig viktigaste sakerna. Min egen och mina näras hälsa. Jag är så himla tacksam för att alla jag känner är friska och välmående. Ingen är döende, förlamad eller sängliggandes. Alla kan gå, skratta, lyssna till barnens skratt och musikens sång i levande glädje. Tack gode gud för det. Det är var som gör mig allra lyckligast. Jag vill inte vara beroende av någon annan någonsin igen, men när jag tänker på mina näras hälsa så blir jag nervös, för jag tror inte jag skulle våga och vilja allt det jag gör om det inte vore för att alla runt om mig också mår bra. Det är viktigt att de mår bra för att jag själv ska kunna må bra och leva det liv jag vill leva. Så att min hälsa är i behåll och att mina nära mår bra är av största värde för mig, och gör mig så otroligt tacksam varje morgon. Alhamdulillah så förbannat lycklig allt detta gör mig.

Hade sådär stereotypiskt svennigt tänkt att klaga lite här på slutet, ba kommentera liiiiite grann över alla svennegrejer man förväntas va tacksam över, som tyvärr inte berör mig ett dyft. Men nu efter denna fantastiska återresa i allt vad som gör mig lycklig, så kände jag inte längre för att avrunda med irritation, för den lixom försvann.

KRAM OCH ALHAMDULILLAH kändes så mycket bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0