puesi pertama

Ett från början väldigt distanserat och tillsynes helt omöjligt mål har nu uppnåtts.
Och med stolthet vill jag presentera det här!

First poem ever written in Bahasar Indonesia


Dec 8, 2014
Terjebak oleh diriku sendiri, dalam pikirnya mu

Maksud jelas sebagai kaca, tapi patah

Terusak

 

Harapku engkau membawa ku

Untuk kamarmu batin

 

Mari pikirmu kusut bersama denganku

Mari hatimu terpaku oleh kita reksa coba

Bersama, kita akan tak pernah hilang

 

Dihubungkan selalu dengan pikirnya dan hati

Tak pernah hilang

Ku akan selalu menemukanmu

Kau akan selalu menemukanku

Aku terjebak dalam dirimu

dan kau dalamku

 

Selalu

 

Pikirnya kita, kusut abadi

Mencari dalam kamarmu batin dan kau akanlah menemukan

Aku

 

__________________________________

Fångad av mig själv, i dina tankar
Syftet är klart som glas, men trasigt
Oavsiktligt skadat


Jag hoppas du tar med mig

Till ditt inre rum

Låt dina tankar trasslas samman med mina

Låt ditt hjärta limmas av vårt gemensamma försök
Tillsammans, kommer vi aldrig vilse

För alltid sammanlänkade med tanke och hjärta
Aldrig vilse
Jag kommer alltid att finna dig
Du kommer alltid att finna mig
Jag är fångad inom dig
Och du inom mig

Alltid

Våra tankar, evigt sammantrasslade
Leta i ditt innersta rum och du skall finna
Mig

 

_________
Djupet:
En önskan av själslig förening.
Att sammankopplas med de innersta delarna av oss båda individer och bli en helhet som klarar all distans i världen, då vi alltid är sammankopplade med tanketrådar som har räckvidd runt jorden och mer. En önskan av att dela värld, både inre och yttre, med en till mig kär person. Uttyck som ''Terjebak' - fångad' och 'kusut bersama' - 'trasslas samman' valdes för att samtidigt som allt detta är någonting som önskas djupt inom mitt hjärta, så talar rädslan för att andra sidan av myntet kan vara att denna sammankoppling också är en börda. Ett trassel. Ett fångenskap. En lovad lojalitet, obrytbar och evig. Ett ansvar, som jag trots dess innebörd, här i slutet av poesin lovar hålla. Dikten avslutas med frasen 'Aku' – 'Mig', ett löfte om att när än personen letar så skall den finna just mig. Jag lovar vara livslångt lojal. Den här dikten är således i den stora tolkningen en öppning från mitt inre; där längtan och rädsla möts och förenas.


I tredje stycket beskrivs också att den andres hjärta 'limmas' av vårt gemensamma försök, vilket kan tolkas som både ett uttalande och ett antagande. Att ingen människa är hel från början. Varken jag som skrev eller den som tar emot det skrivna. Egentligen så helas vi tillsammans, mitt hjärtas utspridda delar förs samman i samband med att den andres hjärta limmas. Och tillsammans kommer vi aldrig vilse. Kanske kan här tolkas in att den styrka som fått våra hjärtan att laga varandras, har gjort oss än starkare som par. Vi har det största hindret bakom oss, och tillsammans är vi stabila nog att inte låtas gå vilse.

Det första stycket talar för att denna helande process börjar i det trasiga. Skärvor av glas speglar ingen tydlighet. Hans hjärta behöver limmas, och hennes behöver klarhet. - Klarhet som börjar och slutar i hans tankar. Det är ett förbundskap, en tvåsamhetshistoria som behöver redas ut och i processen också skapas.

Processen börjar i hoppet av att släppas in i de inre rummet.
Det är en önskan, som sen avslutas med ett modigt uttalat löfte, i hopp om att mötas ömsesidigt.

 

 


RSS 2.0