LIVET ÄR ALDRIG RISKFRITT

http://www.quickmeme.com/p/3vse0u
(ta det med en nypa salt, det inte korrekt statistik.. but still, proves a point)

Människor är rädd för alla möjliga konstiga saker, men det vi tänker på som farligt eller dödligt är sällan vad som realistiskt sett är mest farligt. Hajar? Vulkaner? Jordbävningar? Flygplan? ...Oddsen för att halka i duschen hemma i badrummet och dö är fan större än att bli biten av en haj. Just so you know.

Jag tänker luffa runt i utkanten av turistområden, både i kambojda och filippinerna med just den tanken.
Och det är varken naivt, dumdristigt eller ignorant,
tvärtom så är det med en hög medvetenhet om de realistiska riskerna jag gör det.

Oddsen för att bli överkörd imorgon bitti då jag är påväg till Ica, är minst lika stor som att bli våldtagen utanför mitt hotell i Sihanoukville. Simply because: att det handlar om det oförutsägbara, det handlar om något som många gånger är utanför vår förmåga att förutspå eller förhindra, dvs händer det så händer det, och det kan lika gärna vara där som här. Du tar alltså risker var du än är och vad du än gör så frågan är, vilket risk medför störst glädje? Leva fritt och äventyrligt vid ekvatorn, eller leva gråzons-livet i landet lagom? 

Whatever floats you boat liksom..
(Och bara för att just min gummibåt råkar vara gjord för lite mer äventyrligt vatten så betyder det inte att din också är det,
men OM det är så.. låt den då inte stå still i hamnen och mögla!)


Just nu är det förvånansvärt många som höjer på ögonbrynet då jag berättar att jag ska ut och resa själv,
och en efter en så ger de mig exempel på knivmord och våldtäkt, horror stories utan dess like..

Men jag tänker mig istället att mycket, ja till och med jävligt mycket, hänger på hur den där ensamresande individen beter sig. Är man kräsen, otacksam och dryg så visst, ett knivhugg i magen kanske inte kommer helt otippat då. Eller går man omkring i kortkjol på den mörka bakgatan i dagens Saudi Arabien så ökade man just sina odds för överfall med 50 %, sadly but unfortunatly true. Eller, beter du dig som ett odrägligt jävla as så är förmodligen risken för att hamna i bråk lite större. Säger du nedlåtande saker till fel människor kanske du shippas hem till sverige i påsar..
Alla risker kan dock neutraliseras mer eller mindre om man med lite sunt förnuft anpassar sig efter de uppfattade riskerna som råder. Det vill säg att man genom att vara en decent fucking being kommer ganska långt! Givetvis finns det psykon i alla våra nationer, och kanske ges det intrycket av att finnas fler i vissa delar av världen än i andra.. men om 500 personer döms för mord i ryssland och bara 5 i sverige, så betyder det inte alla gånger att det sker fler mord i ryssland. Många gånger manipuleras statistiken genom att man gömmer invånarantalet, och det skapar felaktiga bilder hos de som inte lärt sig analysera statistik. Det nämns till exempel, som jag skrev ovan, mycket hemska scenarion om ensamresenärer som hamnat i trubbel... men hur mycket hör vi om de som klarar sig gallant och har den bästa tiden i sitt liv? Det är betydligt fler som hör till den sistnämnda kategorin.. men ändå hör vi mycket mindre om dem.

Och back to psycho's.. de finns överallt. Och om jag kommer att stöta på ett under min kommande resa eller inte, det kan ingen veta. Men jag är helt övertygad om att risken är lika stor när jag är här i boden som när jag är i stockholm eller kambodja. Vi hade nyligen ett mordfall där en ung tjej blivit offer för ett psycho som gått lös. Ingen hade anat någonting om den här killen, men så plötsligt sker det otänkbara. Precis det som den tjejen blev offer för, är någonting vi alla riskerar varje dag, var än i världen vi rör oss. Vi vet aldrig var dessa människor befinner sig eller hur deras förklädnader ser ut. Det kan vara snubben i grannporten, krogtjejen med stilettos, han den där trevliga som jobbar på ica, eller telefonförsäljaren som fick din adress. Poängen är att vi aldrig kan styra över dessa människor, det är upp till slumpen, eller ödet om man hellre tror på det.. att avgöra. Händer det så händer det, och det kan hända här likväl som i Vietnam.  Så tillbaka till grundfrågan: Vilken risk medför störst glädje?

För min del så är det alla gånger det där äventyrliga livet som resenär någon annanstrans i världen, som mitt trygga hemland med jantelag och ingrodda normer inte kan erbjuda mig. Jag riskerar hellre att bli våldtagen i ett tropiskt land än i ett iskallt sverige. Jag riskerar hellre att bli rånad på fillipinernas strandpromenad än längs med ispromenaden i luleå. Jag riskerar hellre dö i trafiken i en tuktuk i thailand än här på e4an i norra sverige.

LIVET ÄR ALDRIG RISKFRITT.
Så anpassa inte ditt liv på bekostnad av det som får dig att känna dig levande!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0