ONE DAY IN LOMBOK

 

2 timmars moppefärd genom vackra landskap, småbyar och monkey forests..

Hery ville bestämt visa mig det äldsta hiduistiska templet på Bali




Men jag var mer intresserad av människorna


Så jag tog tillfället i akt och joinade de balinesiska beautischool eleverna

Lärde mig hellre om de kulturella skönhetsidealen än om gamla stenbyggnader


Träffade denna underbara kvinna, som skämtade grövre än någon annan balines

Och innan maten serverades så hade grabbarna och wayan övertalat mig att testa den balinesiska outfiten


Made alá hindu. Wayan pyntade hela mig. Till och med blomman i håret satt som den skulle

Mina kompanjoner väntade ödmjuk hela tiden


Hemfärden blev mer än bara en moppefärd i vackra landskap, äventyr finnes överallt


Jag sitter tryggt bakom Dul och slipper utsätta mitt eget och andras liv i trafiken


Istället njöt jag av de vackra risfälten, palmerna och solens strålar


Paus för tankning!
And the journey continues



Ännu en galen dag med grabbarna grus avrundas med ramadhan middag hemma i Duls familjehem

...och lite risvin, reagge och goa gemensamma kompisar



Behöver jag säga att jag längtar tillbaka?
Hoppas jag kan finna tid, pengar och prioritet att svänga förbi Indonesien även under denna resa!

Jävla I-lands problem, jag hatar dom!

Får sådana jävla skuldkänslor numer varje gång jag stöter på dessa I-landsproblem, sånt som jag förut bara tog med ett skratt. Nu när jag vet bättre så är det fan inte enkelt att fniss åt skiten.

Har suttit hela dagen, 8 timmar, dvs en hel arbetsdag, och försökt bestämma mig för vilken mobiltelefon jag ska köpa. Har haft skruttelefoner, alltså lånetelefoner med knappsats och grejer, de senaste året och inte orkat köpa någon ny. Nu är jag helt utan både telefon och sim sen en vecka tillbaka, och har dragit slutsatsen att jag inte orkar vara rädd om grejerna när det gäller halvdan B-skit. Så antingen köper jag en dyr och fin telefon som jag älskar, eller så kan jag lika gärna låta bli och vara utan.

Och eftersom jag faktiskt behöver en telefon vare sig jag vill eller inte, så har jag då bestämt mig för att köpa en dyrare variant. Men.. hur dyr får den vara? mjaa.. och så sätter jag en gräns för det, och börjar kika runt. Då dyker alla dessa I-lands problem upp. Ska jag köpa en vettig (egentligen svinbra, tillskillnad från skiten jag är van vid..) telefon för 2000, som har det mesta jag behöver? ..Eller ska jag köpa en som är vattentät och har bra kamera, dvs perfekt för den halvårsresa jag påbörjar om någon vecka, men då är dubbelt så dyr?

Ja, frågan blir då tillslut:

Ska jag lägga lika mycket pengar på en fucking mobiltelefon,
som mina indonesiska vänner kan bygga ett helt hus för? Allvarligt?

En mobil som lika gärna kan bli snodd under dag 2 på min resa...
vs.
Ett hus i betong för Nera och hennes familj, som förmodligen står kvar även efter kraften från en tsunami?

Jag hatar att det äns blir till ett val. Nej. Givetvis borde svaret vara Nej. Klart somfan att det aldrig någonsin är värt att köpa en mobiltelefon för min egen skull och min egen skull ENDAST. Klart somfan att det är mer värt att någon annan får ett hem. Det är klart. Varje dag i veckan, 365 dagar om året så är det självklart.

Ändå så sitter jag här och vill köpa den där luren. Och förmodligen också kommer att göra det.
Sen kommer jag få telefonen i min hand, och känna ångest varje gång jag petar på den där äckliga touchen.

SATANS JÄVLA I-LANDS PROBLEM.

Vad skulle du välja?

 

Lägesupdate

Det är mycket som händer nu. Förutom det självklara resandet som uppstår i och med att jag lever i min väska och flyttar runt mellan mina kära här i norrbotten, så kan man säga att jag mentalt redan påbörjat resan ut i det globala också.

Planeringen, researchen och uppbyggnaden av alla förväntningar för den kommande resan gör precis som tidigare gånger att jag lever med ena benet här och nu, och det andra benet har redan klivit ombord på flyget och besökt alla de länder jag nosat på genom internets oändliga reseverktyg.

Försäkringar ska tecknas, visum ordnas, vaccinationer injeceras osv. Mycket sånt där jobbigt att ordna, som egentligen inte känns jobbigt alls. Men det tar tid, för jag gör gärna bort all sånt tvångsmässigt noggrant innan resan så jag slipper ägna en tanke åt det då jag väl är igång. Och sker någonting där borta så har jag redan informationen lagrad i bakskallen.

Sen då?
Ja, alltså jag har ju redan en tankemässigt planerad reserutt strukturerad, men, inspirationsinsamlingen är ofrånkomlig i samband med alla reseforum jag halkar in på i min research. Så, rätt vad det är hamnar jag i Australien eller Fillipinerna.. Honduras eller Brasilien.. Colombia eller Sydafrika. Så det är inte bara försäkring/visum/vaccin/flygpris-information om den tänkta Kambodja/vietnam/Fillipin rutten som jag fördjupar mig i. Knappast. Haha, snart kan jag världen utantill!

Och kurserna, mina distanskurser. JÄÄÄÄÄVLAR säger jag bara, med stort glädjetjut, vilka fantastiska kurser jag lyckats komma in på. Kunde inte slått bättre alltså. Läser första pdf:en med kurslitteratur och försöker fortsätta bläddra när den är slut, det är så intressant att jag inte vill sluta läsa!

Distanskurserna handlar om kulturskillnader, tvåspråkighet och dess påverkan på vår identitet, och de kommer jag alltså att läsa om medan jag reser runt i olika kulturer, språk och identitetsformande vardagsnormer. How exciting is that?

Kolla bara detta exempel på vad den ena kursen berör!

Vad är språk?
 
När vi i vardagslivet använder ordet språk,
kan vi mena många olika saker.


T.e.x

Kinesiska språket
Svenska språket
Kurdiska språket

Kvinnors språk
Arbetarspråk
Barnspråk
Göteborgsspråk
Akademiskt språk
Religiöst språk
Riksdagsspråk
Fackspråk
Klarspråk
Modespråk
Maktspråk
Kärlekens språk
Kroppsspråk
Talspråk
Skriftspråk
Bildspråk
Binas språk
Lövens språk
Naturliga språk
Konstgjorda språk
 
                        - Hur många språk pratar du?

30% av inkomsten eller en hand med ris, båda gör skillnad. Och båda är bättre än inget.

 
Alla kan bidra med någonting,
och det där någonting kan vara litet för dig som ger, men betyda världen för den som får ta emot.
Till exempel kostar det bara 2 kr att vaccinera ett barn (läkare utan gränser).

Sen jag kom hem från Indonesien i höstas så har jag sparat ihop ca 7000 kr som jag kommer att fördela där jag ser att det kan göra skillnad nu under min resa i Kambodja, Laos, Thailand & Vietnam.

Har dessutom bestämt att skicka iväg alla mina möbler, prylar och kläder till Pingstkyrkans secondhandshop som gör om det till pengar och skänker iväg till välgörenhet i bl.a Afrika. Jag kollade också noggrant så att de har 90konto och att pengarna faktiskt går dit det behövs.

Känns bra.

Blev inget projekt för de bortglömda barnen med funktionshinder, inte detta halvår iallafall. Prioriterade mitt eget välmående, vilket jag nu i efterhand verkligen kan säga var det klokaste att göra. Men det har ändå varit en stor personlig besvikelse att jag inte fick igång det ordentligt. Spenderade många timmar på att göra research, ja bara gud vet hur många dagar jag satt och läste. Och sökte stipendier och fonder. Mycket jobb, men inga napp. Nästa gång har jag bättre lycka, det är jag övertygad om :)
 

de bortglömda barnen


Jag är fylld av en stor och varm känsla idag. Kärlek, ömhet och vördnad.
Tänker på alla dessa ouppmärksammade maskrosbarn som finns runtom i vårt samhälle utan att vi tänker på det.

Dessa vuxna maskrosor som har blommat trots sina näringsfattiga barndomar av olika slag. Många har nu blivit trygga själar med en stjälk starkare än alla de andra välvattnade rabatters sköna blommor. De ser världen annorlunda än de som kunnat ta näringsrik jord för givet. Deras ögon har kristaller i sig. Och de kristallerna glittrar vackrare än daggen gör på de ståtligaste av tulpaner.

Maskrosbarn som har vuxit upp och idag kanske är högt uppsatta chefer, egenföretagare, läkare, psykologer, präster och it tekniker.. Även de som jobbar på ica eller sliter inom vården kan ha genomgått samma fantastiska resa utan att ha uppmärksammats eller fått bekräftelse för det. Den yrkestitel man har eller bankkontots storlek spelar ingen roll, det finns inget annat värde än den livskvalité man själv upplever att man har.

Vi har alla en historia. Vi har alla upplevt någon typ av glädje och sorg. Om än de kan tyckas handla om små eller stora saker utifrån en annans ögon, så har det varit verkliga känslor för den enskilde som upplevt de. Ibland berättas de viktigaste bitarna om våra medmänniskor inte av de själva, utan kommer genom gärningar de gör, eller vad andra berättar. Maskrosbarnen ser inte sitt eget glimmer, för se har många gånger lärt sig se sig själva utifrån omvärldens ögon. Ibland har de uppfattats struliga eller svårhanterliga av sin omgivning och lärt sig se på sig själv på det sättet. När du då möter denna kassör på ica, så vet du inte vilken sjuhelsikes resa denna individ gjort. Kanske har alla sett på det maskrosbarnet med uppgivna ögon en gång i tiden. Förväntat sig att detta problembarn skulle skuldsätta sig och skaka galler i framtiden, eller överdosera någonstans i en mörk gränd. Men människan har åstadkommit ett tryggt och stabilt liv, med heltidsjobb, lägenhet och familj. Vi människor ser inte vilken enastående resa denna person gjort i sitt liv. Vi som inte har en aning om denna människas historia, ser bara "kassörskan på ica". Vi ser inte dessa ögon av kristall. Vi ser ingen utveckling, bara en fryst nutid och det säger oss ingenting. Och vanligt bland maskrosbarnen blir då att de ser sig själv utifrån omvärldens ögon och glömmer bort sin glans, sin helt makalöst fantastiska utveckling. De ger inte sig själva det beröm de absolut förtjänar, och omgivningen vet inte tillräckligt mycket för att på riktigt kunna ge ett sånt beröm.

Så idag skänker jag en tanke till alla de starka stjälkar där ute som är på väg att eller redan har blommat ut, utan att någonsin fått de creds de förtjänar. En hjärtans kram till er, ni är mina idoler
<3

Ett vackert kvällssamtal avrundas av oväntade tårar

Rösten brast och tårar rann.
Hade ingen aning om att detta var så emotionellt förrän jag redan hade överrumplats av mina egna ord. 


All kunskap eller rätt kunskap, så länge den är objektiv är vi på rätt spår




Min familj skrattar åt mig då vi diskuterar varför feminism behövs.
"Då borde det finnas masculinism också!" säger en familjemedlem lite uppkäftigt.

Det är bra, att vi diskuterar alltså, för då föds ny kunskap hos dem som inte har hela kunskapshorisonten inom området. Vissa åsikter är baserade på enbart känsla, andra på stolthet eller ego. Men nivån av kunskap inom specifika ämnen formar väldigt lätt de åsikter vi har. Feminism är ett stort begrepp som innebär mycket mer än det som kanske först kommer i tanken. Alla har inte samma nyfikenhet och samlar in denna kunskap självmant, utan låter den istället växa fram med åren genom möten med oliksinnade människor.

Jag har inte behövt göra någon abort under mitt liv, men rätten att kunna göra det om jag någon gång behöver SKA absolut finnas. Och det tror jag att den lite uppkäftige familjemedlemmen också tycker. Jag tror också hen tycker att syskonbarn och andra unga tonåringar som kanske slarvar och råkar bli gravid för tidigt, ska ha rätt till att göra abort om de önskar det. MEN, jag tror inte att hen kopplat abortfrågan till feminism och förstår vilken viktig del feminismen haft till att det i sverige anses vara en kvinnas rättighet idag att bestämma över sin egen kropp. Jag tror inte att heller att hen har tänkt på abortfrågan utanför sveriges gränser och att feminismen i sverige behövs bland(mycket)annat för att vara förebild till länder där det inte är lika självklart.

Som ni ser i texten så har jag också använt "hen".
Det är ett ord som varit löjligt jävla omdiskuterat i media.. För att det är missförstått. Titta en gång till i texten och kom fram till andra enkla och värderingsfria pronomen jag hade kunnat använda för att hålla könet på "tyckaren" anonymt. Sen kan vi diskutera huruvida ordet borde få finnas i svenska språket eller inte.

Ma new years wish

Ingen dag är den andra lik.

Gäller väl oss alla levande ting. Men ibland går det upp och ner bra mer plötsligt och oväntat än annars.
Just nu verkar humöret skifta i takt med låtbytet på spotify.

Har ingen lust med något, sen har jag lust till allt.. med vetskap om att känslan snart släpper, och då vill jag inte planera in något då jag vet att jag när som helst ändå inte har någon lust. HATE IT. He blir ju ingenting gjort, förutom mys på jägar och häng med förstående familj.

Någon säger att det är mental preparing för en långresa, att jag samlar på all energi för att vara på topp om 2 månader då äventyret börjar. Andra säger att det är bipolärt tjofräs och.. jag själv då? En blandning av båda. Och inget dera. Kanske jag bara är en sån som lyssnar lite mer på vad jag känner än vad andra gör.. och än vad som är sunt? Who knows and who cares. At the moment så mår jag kalas. Darrar av koffein och försöker hänga med i den franska hip hop lyricsen som dånar från ett awesome ljudsystem i källaren på Jägar.

Livet är gött. Snälla, låt känslan vara en stund. Gärna längre än 10 min, skulle verkligen uppskattas.
Tack på förhand, du obevisade gud jag inte vet om jag tror på eller inte.

RSS 2.0