de bortglömda barnen


Jag är fylld av en stor och varm känsla idag. Kärlek, ömhet och vördnad.
Tänker på alla dessa ouppmärksammade maskrosbarn som finns runtom i vårt samhälle utan att vi tänker på det.

Dessa vuxna maskrosor som har blommat trots sina näringsfattiga barndomar av olika slag. Många har nu blivit trygga själar med en stjälk starkare än alla de andra välvattnade rabatters sköna blommor. De ser världen annorlunda än de som kunnat ta näringsrik jord för givet. Deras ögon har kristaller i sig. Och de kristallerna glittrar vackrare än daggen gör på de ståtligaste av tulpaner.

Maskrosbarn som har vuxit upp och idag kanske är högt uppsatta chefer, egenföretagare, läkare, psykologer, präster och it tekniker.. Även de som jobbar på ica eller sliter inom vården kan ha genomgått samma fantastiska resa utan att ha uppmärksammats eller fått bekräftelse för det. Den yrkestitel man har eller bankkontots storlek spelar ingen roll, det finns inget annat värde än den livskvalité man själv upplever att man har.

Vi har alla en historia. Vi har alla upplevt någon typ av glädje och sorg. Om än de kan tyckas handla om små eller stora saker utifrån en annans ögon, så har det varit verkliga känslor för den enskilde som upplevt de. Ibland berättas de viktigaste bitarna om våra medmänniskor inte av de själva, utan kommer genom gärningar de gör, eller vad andra berättar. Maskrosbarnen ser inte sitt eget glimmer, för se har många gånger lärt sig se sig själva utifrån omvärldens ögon. Ibland har de uppfattats struliga eller svårhanterliga av sin omgivning och lärt sig se på sig själv på det sättet. När du då möter denna kassör på ica, så vet du inte vilken sjuhelsikes resa denna individ gjort. Kanske har alla sett på det maskrosbarnet med uppgivna ögon en gång i tiden. Förväntat sig att detta problembarn skulle skuldsätta sig och skaka galler i framtiden, eller överdosera någonstans i en mörk gränd. Men människan har åstadkommit ett tryggt och stabilt liv, med heltidsjobb, lägenhet och familj. Vi människor ser inte vilken enastående resa denna person gjort i sitt liv. Vi som inte har en aning om denna människas historia, ser bara "kassörskan på ica". Vi ser inte dessa ögon av kristall. Vi ser ingen utveckling, bara en fryst nutid och det säger oss ingenting. Och vanligt bland maskrosbarnen blir då att de ser sig själv utifrån omvärldens ögon och glömmer bort sin glans, sin helt makalöst fantastiska utveckling. De ger inte sig själva det beröm de absolut förtjänar, och omgivningen vet inte tillräckligt mycket för att på riktigt kunna ge ett sånt beröm.

Så idag skänker jag en tanke till alla de starka stjälkar där ute som är på väg att eller redan har blommat ut, utan att någonsin fått de creds de förtjänar. En hjärtans kram till er, ni är mina idoler
<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0