Jävla I-lands problem, jag hatar dom!

Får sådana jävla skuldkänslor numer varje gång jag stöter på dessa I-landsproblem, sånt som jag förut bara tog med ett skratt. Nu när jag vet bättre så är det fan inte enkelt att fniss åt skiten.

Har suttit hela dagen, 8 timmar, dvs en hel arbetsdag, och försökt bestämma mig för vilken mobiltelefon jag ska köpa. Har haft skruttelefoner, alltså lånetelefoner med knappsats och grejer, de senaste året och inte orkat köpa någon ny. Nu är jag helt utan både telefon och sim sen en vecka tillbaka, och har dragit slutsatsen att jag inte orkar vara rädd om grejerna när det gäller halvdan B-skit. Så antingen köper jag en dyr och fin telefon som jag älskar, eller så kan jag lika gärna låta bli och vara utan.

Och eftersom jag faktiskt behöver en telefon vare sig jag vill eller inte, så har jag då bestämt mig för att köpa en dyrare variant. Men.. hur dyr får den vara? mjaa.. och så sätter jag en gräns för det, och börjar kika runt. Då dyker alla dessa I-lands problem upp. Ska jag köpa en vettig (egentligen svinbra, tillskillnad från skiten jag är van vid..) telefon för 2000, som har det mesta jag behöver? ..Eller ska jag köpa en som är vattentät och har bra kamera, dvs perfekt för den halvårsresa jag påbörjar om någon vecka, men då är dubbelt så dyr?

Ja, frågan blir då tillslut:

Ska jag lägga lika mycket pengar på en fucking mobiltelefon,
som mina indonesiska vänner kan bygga ett helt hus för? Allvarligt?

En mobil som lika gärna kan bli snodd under dag 2 på min resa...
vs.
Ett hus i betong för Nera och hennes familj, som förmodligen står kvar även efter kraften från en tsunami?

Jag hatar att det äns blir till ett val. Nej. Givetvis borde svaret vara Nej. Klart somfan att det aldrig någonsin är värt att köpa en mobiltelefon för min egen skull och min egen skull ENDAST. Klart somfan att det är mer värt att någon annan får ett hem. Det är klart. Varje dag i veckan, 365 dagar om året så är det självklart.

Ändå så sitter jag här och vill köpa den där luren. Och förmodligen också kommer att göra det.
Sen kommer jag få telefonen i min hand, och känna ångest varje gång jag petar på den där äckliga touchen.

SATANS JÄVLA I-LANDS PROBLEM.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0