trail of broken hearts

igårkväll kom jag fram till vilken låt som är det absolut bästa i historien.
det finns ju olika typer av favoritlåtar, sånna man lyssnar på vrålmycket en period men sen lessnar på. och sen finns det dom som hänger kvar, som man kan slå på när fan som helst och dom fortfarande är utan konkurrens.
MANOWAR - COURAGE




Hehe, lägger in en rad om om den däckade killen  på toa också.
innan jag la mig å sku sova igår så tänkte jag att vafan jag måste ju gå och kolla om han lever, så jag gick in och då låg han på rygg. Jag ba : hallååå.. lever du?
åså fick jag inget svar så jag vrålnojjade ju att han var död, verkligen vrålnojja. så jag stod och tittade på han i minst tio sekunder för att se om magen rörde på sig och han andades. men eftersom jag var så inställd på att han garanterat hade dött därinne så tog det vrål lång tid innan jag fastställde att han faktist andades. han levde.
hehe vilken jävla lättnade det var.

sen vid 5 tiden på natten så vaknade jag av att nån jävel VRÅLspydde på toa så av nån anledning så var ju det första jag tänkte att nu fan kvävs han av sin egen spya! så jag hoppade upp ur soffan fortare än fan och sprang till toan, som var låst. det visade sig vara manne som mådde lite dåligt. Killen hade tydligen leftat nån gång under natten då vi sovit satan.

hehe.. vilken kväll..
varför antar jag alltid att folk är döda?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0