if we don't learn from this, then what?

Kommer våran tid tillbaka? Kommer du ha tid att bry dig lika mycket igen? Kommer du prioritera mig någonsin igen? Jag vet att blod är tjockare än vatten, men kommer våran gemenskap komma tillbaka igen på samma sätt som förut? Kommer vi någongång igen att ömsesidigt finnas där för varandra?

Jag vet att jag har dig. Och att jag aldrig kommer att tappa dig föralltid. Men min främsta fråga är om vi kommer få tillbaka det vi hade?

Jag minns vintern förra året, då jag kunde längta hela veckorna för att vara med dig. Umgås och prata om livet. Diskutera och dela med oss..

Då var det du och jag mot världen, så har det alltid varit. Men nudå?

Och om du flyttar? Kommer läget se ut såhär tills dess och sen bara förvärras, eller kommer det här att lägga sig och det kommer kännas som förr?

Kommer du vara försiktig, kommer du äns finnas kvar? Kommer våra drömmar om att ta över sommarstugan tillsammans och allt vad vi drömt om, att bli verklighet eller kommer konsekvenser att ta dig ifrån mig? Du måste förstå att jag oroar mig ständigt. 

Hur ser min framtid ut med barn bil hus och sommarstuga, om du inte skulle finnas där och dela all glädje med mig?

Jag vill att du ska ta hand om dig. Jag vill att du ska tänka två gånger. Jag vill att du tänker över dina val. Jag vill att du går in i vad du nu tänkt gå in i, och veta att du kommer lyckas. Jag vill inte vara här och se det gå åt helvete. Jag vill att du ska vara lycklig. Jag vill att du ska hitta den du vill vara och jag vill att du ska uppnå dina drömmar. Jag vill allting väl med dig och jag vill finnas där och dela din glädje.

Jag vet att allt inte är okej nu, och jag vet att du också är medveten om det. Du försöker att inte tänka på det, medan jag överanalyserar hela tiden. Jag drabbas hårdast, som jag alltid gör. Det känns inte lika mycket för dig som det gör för mig.


Det känns som att det är bråket mellan er, som gjort att situationen mellan dig och mig blivit såhär, eller så är det att jag vi växt åt olika håll och att jag bara inte vill se det på det sättet. Hur som helst så måste vi fixa det här.

Jag väntar på att du ska höra av dig och inse vad du håller på att kasta bort. Jag vet att den dagen kommer komma, men önskar att det inte är jobbigare att reparera då än vad det kanske hade varit nu.  Men jag väntar. För min vilja kommer ingen vart just nu, jag måste helt enkelt vänta på att du ska se hur verkligheten råkat bli.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0