en tankeställare eller en redan ställd tanke?

jag kan med sanning säga att jag nu äntligen har lärt mig.
lärt mig att uppskatta saker medan man har dom och inte bara märka det när det inte är så längre. För det är ju så att tiden förrändras hela tiden. Du kommer inte ha allt du har idag, om tio år.

Man tänker alltid tillbaka och saknar alla dom roliga tiderna,
men då tiden var som roligast så hann man aldrig uppfatta hur kul det var, det kommer alltid senare.

Jag längtade alltid bort förut. tänkte vafan gör jag här?
Kände att jag skulle vilja vara vem som helst men inte mig, inte just på denna plats iallafall.
Det var så jobbigt och jag visste inte hur jag skulle ta mig ur det.
Jag var mest besviken, gång på gång hände det nått som återigen fick mig att tänka "varför är jag fortfarande kvar här på samma plats?"

Visst när jag ser tillbaka på dom tiderna så var det mycket jag inte uppskattade nog mycket.
men ingenting av det som var då, är i närheten av att vara på samma nivå det är idag. Nu har jag verkligen någonting att uppskatta.

Varje dag är jag glad att jag har dom här vännerna jag har, den här familjen, det här huset, den här skolan.
Speciellt vänner, borde man försöka uppmärksamma mer, för det är oftast vänner som försvinner och man upptäcker att man aldrig uppskattat dem så mycket som man borde ha gjort. Just därför är jag så glad att jag har mina vänner som jag har. Visst, man blir besviken ibland. Inte ofta, men ibland. Och det är smällar man får ta, så är det med allt. Men i det stora hela så är dom alla så underbara personer. Och jag vet det. Jag kommer inte kasta bort dessa relationer utan att tänka en, två eller tre gånger innan.

det gäller att bara stanna upp ett tag och tänka.
inse hur bra man egentligen har det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0