a trip down memory lane

(Det här ett oseriöst långt inlägg jag skrivigt för skojs skull. Eller från början var det väl seriöst och bra, sen blev det bara så roligt att skriva att jag faktist glömde bort att jag satt och skrev. En kort sammanfattning är att det mesta handlar om olika minnen från 7:an som relaterar till huvudämnet : ilska )

Sen är det 3 pix på mig från just sjuan. Sist i inlägget.


det är så här att jag fick en liten tanke(ställare?) när jag såg desperate housewives tidigare idag. Jag var för att tillägga redan arg då jag satte mig vid datorn. (lägg märke till ironin i "liten tankeställare" jag menar.. kolla längden på inlägget HAHAHA)

Och i det avsnittet jag såg, så hade en av mammorna där suttit uppe och sytt kläder hela natten för att pleasa dom andra mammorna, det var till nån show deras ungar skulle göra. Och sen när hon kommer med kläderna så säger en av mammorna nått svindrygt om att kläderna var fula i princip.

och då började jag fundera, sådär så det knakade.

Vad fan är egentligen det allra smartaste att göra då ilskan rasar i en? När jag såg det där så blev jag förbannat irriterad, och på det så kommer morsan in i mitt rum och gör mig fly jävla förbannad, när hon går ut ur mitt rum och lämnar dörren öppen så kan jag i mitt inre se hur jag lyfter en pistol och spränger bort huvet på henne så det är blod överallt och delar av hjärnan har fastnat på väggen.. ah i det ögonblicket hade kännts riktigt bra. Precis som det gör då man får avreagera sig på någon då man är arg. Man kan slå, sparka, diskutera, ge upp, ahh.. men vad känns egentligen bäst efteråt?

att diskutera med någon känns förstås bra om man vinner diskussionen överlägset, men om personen i fråga är så dum att den börjar prata om andra saker som knappt berör ämnet, ja då stiger ju vredet över den nivån då man inte kan hålla sig längre. Antar att det är då slag och sparkar kommer in.

men att ge upp? den teorin har jag inte testat än, för den vet jag att jag inte skulle må bra av eftetåt.

Men samtidigt, hur härligt det än känns för stunden att få vara riktigt ful och med antingen verbal eller fysisk våld verkligen klå en människa.. så känns det alltid jävligt bittert efteråt. Skuldkänslor osv. och har man riktigt otur så kan man ju få skadestånd eller fängelse för dom som använt metoden många gånger osv, så i många fall är det ju verkligen inte värt dom där extra sekunderna av att få besegra någon.

Men att svära höga långa ramsor medan man fantiserar om hur man så gärna skulle vilja dra en kniv över halsen på människan och se blodet spruta.. ja det är ett av dom bästa sätten för mig faktist, även om fantasierna varierar lite mellan knivar, pistoler, slagträn, knytnävar OSV..

Har aldrig varit så förbannad på någon att jag slått och sparkat tills jag vunnit, så den segerkänslan har jag aldrig haft. Det krävs (tråkigt nog.. ) oerhört jävla mycket för att jag ska slå någon, har märkt att jag aldrig äns slår någon på skojj, eller besvarar med ett skämtslag även om någon annan slagit mig på skämt. Nej jag vet inte varför egentligen, det är väl på gott och ont. Många gånger har jag känt sådär starkt att man bara vill klappa till nån, nivet så man stått och spänt nävarna tills dom blir vita, men inte gör annat än att låta armarna hänga.

Nej jag skulle aldrig slå första slaget, det är jag nog i grund och botten lite för feg för, men någon tvekan finns nog inte om jag själv får en snyting först.

Har varit i slagsmål en gång och det var i 7:an eller 8:an när jag fick höra att en tjej hade slagit arvesen, och ärligt talat så reagerade inte äns hjärnan, det var på perautomatik benen tog mig direkt dit. Dock så var det ingen av oss som vann eller förlorade. Och var det någon som förlorat så måste det räknas som att det var jag eftersom jag hade oturen att åka på lite näsblod. Men jag tror, att om jag skulle hamna i fight med någon, så hade jag säkert åkt i backen ett dussin gånger, men jag har ingen tvivel om att jag skulle ställa mig upp och försöka igen och igen tills jag tillslut svimmar eller nått. haha, men det är väl sånt man inte vet förren man hamnar där.


ilska.. Ja vad är egentligen det bästa sättet att kontrollera den? Förut slog jag några slag i dörren tills man blev helt slut och lessnade, men den teorin fungerar inte längre eftersom jag har en annan dörr nu som är stenhård och jag är lite för klen för att kunna stå och slå på den. Aj aj.. haha.

Frågan är vad jag nuförtiden gör då jag blir riktigt jävla förbannad? Egentligen så blir jag nog aldrig förbannad på någon annan än mamma och pappa såklart. Förut då slogs jag, skrek och grina och sparkade, tills farsan fick hålla fast mig till jag lugnat ner mig. Men det var i 7an då jag var ett rent helvete mot mina föräldrar, nuförtiden så diskuterar jag skrikandes tills jag tillslut ger upp, eftersom morsan enkelt nog är för DUM för att kunna föra en diskussion i ett stressat läge. Om det är andra personer än mina föräldrar det gäller, så sitter jag tyst och spänner käken så hårt så tänderna skulle kunna ploppa ut, och sakta men säkert så sprängs man i små bitar och sen lugnar man ner sig och allt återgår till det normala.

Haha, en lustig eller hemsk sak jag gjort i min ilska, var för nått år sen då jag såg oc säsongerna för första gången, och det var något vrålspännande avsnitt, och mitt i skiten kom morsan in och skulle ha disken och jag bad henne dra men likförbannat står hon där och dividerar tills jag blir vansinnig och ryter åt henne att stänga dörren annars kastar jag kniven i huvudet och hoppas på att klyva det. Hon blir såklart chockad först, sen gör hon det dummaste man kan göra åt en förbannad tonåring redo att sprängas.. Ja hon stannar och börjar säga saker som "hur kan du säga så till din egen mamma, din egen mamma?" "Du borde skämmas" och en massa annat som man inte alls ska säga, en tonårsförälder ska lugnt och snällt stänga dörren och gå(för att sedan komma tillbaka senare eller nått.) men Nej. jag säger åt henne ännu en gång att Gå ut och stänga dörren för annars kastar jag kniven, jag lovar jag jag gör det! hon bara står där och glor och jag tar upp kniven och kastar den (siktar dock med änkom så den far in i dörren), för hur arg man än är så vill man inte sätta en kniv i huvvet på sin morsa. Arg blir hon ju såklart, men hon säger ingenting. Lugnt och sansad så stänger hon dörren och jag hör långsamma steg gå iväg.

Ah, det var galet. Såklart. Men jag tror ändå alla kan leva sig in i en sådan situation. Man blir ju galen då dom kommer in och stör en och vägrar gå. Jag ville ju bara "prove my point". Visa att jag menade allvar. För man blir ju så leeeeeeeess då föräldrarna inte fattar någonting.

Och appropå hela familjebiten då man var tonåring.. haha. så LÖJLIGT dåliga mina föräldrar var på att kontrollera mig under 6,7,8an .. Typ, när jag åkte dit för snatteri i 7an så.. av alla saker man som föräldrar kan göra i en sådan situation, så tar dom ifrån min min månadspeng. Ja.. vad gör man då? man fortsätter snattta, svårare än så var det inte. Och när jag började röka, så drog dom ju av mig mina pengar såfort dom kommit på mig, iof så fungerade det ju till en viss grad, men det var inte i närheten värt alla diskussioner och bråk det blivigt genom åren pga det. speciellt efterom inget av det dom gjort fungerat.. jag menar, här är jag, ettan på gymnasiet och varvar fortfarande med cigaretter och snus. Och jag kommer ihåg en kväll då jag kom hem och luktade rök (då jag vart utan pengar i flera månader) och hahah idiot till morsa som hon faktist var på den tiden så säger hon "hur fan får du tag i pengar? Går du och säljer dig själv till mannes kompisar eller, va?" haha nått sånt säger man inte till en 13årig tjej haha. Sen en gång då jag hade snott ett flak öl av farsan och åkte dit, så skulle vi ha en "familjediskussion" om problemet, men det faktum att jag snott öl av farsan och förmodligen supit skallen av mig i smyg med mina polare var inte huvudämnet i diskussionen. Nej huvudämnet var den gigantiska tvätthögen jag lämnat i källaren och tänkt att morsan skulle ta hand om.

Haha.. appropå alkohol i dom tidiga tonåren.. (och att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om vad som helst ikväll)

Jag hade inte börjat sjuan, det var sommarlovet innan, som jag och några kompisar kom på att vi ville supa. Men på den tiden så hade man ju inte särskillt många kontakter, men vi träffade iallafall en kompis på stan som sa "ärs vafan, gå bara till prästholmen och fråga första bästa negern ni ser om han kan fixa HB" .. sagt och gjort, första bästa negern vi såg, frågade vi. Och självklart fixade han 2liter åt oss småkids. Den kvällen kan jag ju säga att jag åkte dit ordentligt hahahahha. Hur som helst, så det roliga med det hela (förutom att jag åkte fast för att jag av olycka råkade skalla min kompis så vi båda föll i backen precis då hennes morsa körde förbi i bilen) - var då jag skulle förklara mig dagen efter. Farsan stog ju och pressade mig hur länge som helst men jag vägrade avslöja vars jag fått spriten ifrån. Tillslut hotade han med någonting (kommer inte ihåg vad, men han hotar alltid med barnbidraget eller liknande) och tillsut så gav jag då upp sa seriöst "vi gick till prästholmen och frågade första bästa negern om sprit och det fick vi" Han tittar på mig och säger "Lägg av, sånt där trams vill jag inte höra! Vars fick ni spriten ifrån?"

Hahaha. när jag väl kom till kritan och sa det, så trodde han mig inte. Antar att jag knappt trodde mig själv heller. Jag menar, hur jävla dum får man egentligen vara? Köpa sprit av en främling, han kunde ju gjort vad satan som helst med den där spriten.



Hmm.. känner att det är dags att sluta skriva nu :D Hade kunnat skriva i några timmar till, men det började kännas meningslöst redan då jag skrev om ilska, hundra mil upp i inlägget. haha. ><

Avslutar med nå egopix från inget annat än.. Årskurs 7.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0