snickelisnack

satt och surrade med mamma igår, jämförde mig med mina syskon och hur jag var när jag var mindre.

Tydligen är jag psykiskt sett väldigt lik min storasyster.. tänker mycket och djupa saker och skriver jättemycket och tycker om att diskutera och liknande.

Då jag frågade mamma om jag har likheter idag från då jag var barn, altså om jag fortfarande beter mig på samma sätt, och tydligen så gör jag det.

Hon sa bland annat att jag var väldigt tankspridd redan som barn. Att jag redan då kunde börja prata om en sak och medan jag pratade så var det som att hundra andra saker ploppade upp på sidan om och gjorde mig okoncentrerad och svårt och välja på om jag ska berätta klart om det jag börjat prata om eller börja med ett av ämnena som ploppade upp på sidan om. Vilket fortfarande är någonting som jag dras med dagligen.

(just nu sitter linnea och jennifer på sidan om mig och jennifer frågade mig någonting men jag var koncentrerad då jag skrev och hörde inte riktigt mer än "ska du så på dgatnan" så när jag skrivigt klart det övre stycket så gjorde jag ett försök till att besvara frågan och sa då "om jag ska gå på gatan?" då dom egentligen frågade om jag ska gå på datan .. då skrattade vi)


Sen berättade mamma också att jag även som barn alltid skippade småsaker och detaljer då jag berättade någonting. Som jag är idag så försöker jag alltid sammanfatta en händelse då jag berättar den, för att personerna runt om inte ska sluta lyssna innan jag är klar och det gjorde jag då även som liten. Rätt lustigt egentligen hur småsaker kan forma en som person, för jag misstänker vars denna sak kommer ifrån, altså vad som när jag var liten fått mig att alltid korta ner mina historier och berättelser.

kan ju vara rätt bra också, att skippa dom tråkiga bitarna med tanke på hur jävla mycket jag pratar, tänk då hur MYCKET MER det skulle bli, om jag berättade alla dom där småsakerna också, som typ klockslag och vad jag gjort innan händelsen och andra nästan helt oviktiga saker. 

Nåväl, nu var min delgivnings-stund över, ska surra lite med klasskompisarna nu, och TA LUNCH.

eråååå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0