as long as my birthdays pass, as long as my paychecks lasts

Den sidan jag lever på nu är underbar, men den andra var precis lika underbar. Det är därför det suger att jag inte är redo att blanda dom än. Men snart, när jag börjat lita på mig själv igen.

Jag har iallafall lärt mig någonting av det hela, det känns som en livslång läxa eftersom jag vet att det här är någonting jag vill ha med mig genom hela mitt liv. Och det känns bara nyttigt att redan nu veta vars jag har min gräns, så jag inte passerar den igen.

Jag har aldrig tänkt lägga skulden på henne, skulden ligger på mig själv och jag hoppas att alla runtikring mig är medveten om det också. Jag väljer själv hur jag vill leva och så länge jag mår bra av det finns det ingen anledning för någon att börja bry sig. Skulle någon ändå ha något emot det, även om jag inte tror någon har det, så är det bara dra. Om man inte kan acceptera den jag väljer att vara, har man ingenting i mitt liv att göra. - och det gäller varje dag, jag har inte tänkt anpassa mig efter någon annan. Någonsin igen.

Men jag tror och hoppas ändå att jag visat dom alla att dom haft fel hela vägen ut. Och jag hoppas att dom kanske genom mig lärt sig någonting dom också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0