och en snabb fortsättning

Alltså mitt tidigare inlägg låter ju så sorligt så jag blir lite rädd för mina egna känslor kring det hela. What's up? Om jag inte blir av med det där så kommer jag ju dö ensam : o

Nu har jag iallafall erkänt för mig själv (och för alla som läser -i samma veva..) varför jag är så svår, eller varför jag aldrig försöker. Och erkännande är väl som jag alltid säger, ett steg i rätt riktning..

Men det är ju faktiskt skrämmande att bli kär. Jag tycker det.
Ah, det är till och med asläskigt.

Hellre har jag ett stort grönt monster i garderoben som ska smyga ut och döda mig när jag sover, för då vet jag ju åtminstone hur det kommer sluta -och när.

Kommentarer
Postat av: tove

det var det där jag försökte få ur dig tidigare. puss puss bara babbla med mig om det.

2010-04-16 @ 18:26:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0