Allt är bättre än inga ord alls.

Det är svårt ibland, det här med bloggen.
Av musik, gamla texter och bilder, så dyker det upp minnen och undertryckta känslor ibland.
Från gamla tider, gammal gemenskap och gamla skratt.

Och då kommer det text från mina fingar, sånt som egentligen fortfarande är för känsligt för att delas med av.
Jag velar i flera sekunder innan jag vågar klicka på "spara och publicera",
men jag gör det ändå för att vad det än är jag skrivit så är det bättre än den eviga tystnaden.

JAG kan inte gå vidare utan ord. Jag kan inte bara gliiiida isär, jag behöver ett avslut.
Även om det bara är från min sida.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0