Det som känns bra, eller det som är bra?

Jag vill så gärna träffa dig. Krama dig. Säga att allting är okej.

Men samtidigt så är kanske inte det de bästa jag kan göra på lång sikt. Ja egentligen borde jag säga att jag inte accepterar det här, och på så sätt driva dina tankar åt rätt håll.

Men det är svårt. Och jag är kluven.

Hur som helst har jag ju ändå ett bra tag på mig att bestämma mig för hur jag ska hantera det. Det är ingenting jag måste komma fram till idag eller imorgon. Men snart.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0