motion.. madde... va?

Mamma frågade mig idag vad det är för uppåt tjack jag får på gymmet egentligen. Det hon menar är att jag alltid är så glad, överpositiv och omtänksam när jag har varit och tränat.

Och det är ju verkligen så. Kroppen släpper ju bevisligen ut en hel del endorfiner under och efter ett träningspass, men jag har aldrig upplevt det så här mycket tidigare vad jag kan minnas. Så därför känns det finemang att träning börjar kännas som (höj inte på ögonbrynen allt för mycket nu !) någonting positivt för mig numera. - Men då ska det var egen träning, där det inte finns någon annan press eller förvänting än min egen.

Så, gympan lär förmodligen inte växa i mina ögon. Men min egen personliga träning växer ju, och det är ju faktiskt FAN-tastiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0