thoughts

Jag märkte att helt plötsligt blev det så verkligt.
En snabb panik-känsla.

Jag har haft länge på mig nu att fundera..
men jag har fortfarande ingen aning om vad jag ska säga.





Bäst jag bestämmer mig för något, för nu är det nära.
Och det känns farligt att köra på känslan i nuet eftersom att den skiftar så många gånger under en och samma dag.


Är det meningen att jag bara ska lyssna? Kanske inte säga någonting alls?
Vad kommer jag få höra? Vill jag höra?




Jag har fällt era tårar så många gånger tidigare. Det blir inga fler.


[Eller?]

Kommentarer
Postat av: Yster syster

Hur gick det då? Ring eller maila kram

2010-02-20 @ 23:57:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0