thinking

Jag har faktiskt förvånat mig själv och snart läst ut en bok som jag lånade av syrran. Jag som aldrig läser böcker! Den handlar om människors beteenden och lite grann om bakgrunden till dom val vi gör. Jävligt intressant, och inspirerande.
__

Satte mig ner för en stund sedan och skrev ner alla mina känslor om en viss person i mitt liv. Hur dom har förändrats över dom senaste månaderna och dagarna. Jag skrev ner allt som jag inte tycker om, för att sen kunna se om det är någonting som går att jobba på eller om det är lönlöst. Ja, vi får väl se. Ska visa honom pappret någon gång i framtiden då ett bra läge dyker upp. Då får han ju för första gången tydligt se hur jag upplever det. Hur han sen väljer att reagera har jag ingen aning om. Jag är beredd att lämna kaoset bakom mig och dra om han väljer att förbise mina känslor runt det hela. Men det kommer han också att få veta.

Sen drog det mig till att tänka på den här andra personen som jag har tänkt förvånansvärt lite på dom här dagarna. Jag började fundera på hur länge du kommer att vara borta. Hur länge det dröjer innan jag träffar dig igen. Och vad jag ska säga när vi väl träffas. Sist jag träffade dig sa jag ju till och med att jag hade velat klappa dig över käften för att du gör mig så besviken, och alla andra också. Den här gången vet jag inte vad jag känner. Jag har inte över huvudtaget funderat någonting alls på vad jag ska säga då jag träffar dig. För även om du satt dig i din situation helt på egen hand och får skylla dig själv till fullo, så är det ju fortfarande synd om dig tycker jag. Och därför är jag jättekluven på hur jag ska reagera då vi ses.

Jag tycker att hela grejen är så jävla tråkig, för det är först nu jag inser att viktiga personer i mitt liv KOMMER att försvinna och det är ingenting som någon kan göra någonting åt. Och det gör mig ledsen.



Trots att jag granskar och analyserar, så är jag ändå osäker. Men jag förstår själv också att det är för att jag inte har hela bilden framför mig och egentligen inte kan sammanfatta mina känslor om jag inte riktigt vet vad det är jag bedömmer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0