förändringar, övergångsperioder

Fortsätter skriva om changes


Personligen så hatar jag förändringar. För med förändringar kommer övergångsperioder då man ställer sig in, anpassar sig, tar efter och skapar någonting nytt. Och då är det lätt att för en stund tappa bort sig själv.

En förändring innebär att man byter ut någonting och ibland blir det bra och ibland dåligt, visst kan man ofta styra det själv åt olika riktningar, men många gånger ligger det inte i ens egna händer att styra, för ibland är det någon annan som har kontrollen och riktningen bestäms av denne. Och under en förändring så drabbas alltid någon positivt, antingen i det långa eller det korta loppet. Men ibland drabbas också en eller flera negativt.


Förändringar det mest naturliga som finns, det sker hela tiden, överallt och det har alltid varit så. Och även om jag inte alltid tycker om det, så är det ju nödvändigt. Man kan ju tänka sig hur tråkigt allt skulle vara om det var precis likadant hela, hela tiden.


Och när jag tänker på ordet "förändring" så är det nästan bara de förändringar som drabbat mig negativt som jag kommer ihåg. Vilket då gör att (undermedvetet) känns förändringar som någonting dåligt för mig och i sin tur gör att jag gärna backar från dom och försöka lirka mig förbi dom.

Jag är lite rädd för att våga kliva över staketet och undersöka om gräset är grönare på andra sidan. För i grund och botten handlar det ändå om trygghet och rädsla. Vi värnar om vår trygghet och vi försöker undvika att möta våra rädslor. Därför stannar vi gärna och stampar på samma ställe, även om vi vet att det är fegt och att det förmodligen inte är det enda rätta.



Och poängen med inlägget då?

Det blev så luddigt och min poäng ville inte komma fram så som jag ville, därför drar jag en liten slutkläm här!

Jag tycker att man ska värna om och uppskatta det man har, medan man har det, eftersom att det mest troligt kommer att förändras vare sig du vill eller inte.

Kommentarer
Postat av: Yster syster

Klokt :o) precis så är det - som du poängterar i din slutkläm, men för många tar det ett helt liv att lista ut och lära sig leva med den insikten.

2010-02-16 @ 23:46:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0