what to think, what to say..

Jag misstänker att anledningen till att jag inte vågar känna efter är för att någonstans tycker jag mig ana att det jag känner är "fel". Ja, för mig så känns det fruktansvärt fel, för jag känner inte så som jag förväntat mig, eller så som jag utifrån sett kanske borde. Och eftersom jag inte kan hitta någon psykologisk orsak till varför det är så, känns det inte alls okej.


Skäms jag över min innersta känsla?
Jag är förvirrad. Jag tror att jag gör det.

Kommentarer
Postat av: Yster syster

Känslor är sanna - vi kan inte alltid förstå dem och vi blir inte alltid förstådda när vi uttalar dem. Men sant är att du känner det du känner och det måste få vara ok att känna precis som du känner. Bra att du inte censurerar för dig själv - skam kommer när vi ställer vår tanke, känsla eller handling i en tänkt utomståendes ögon... och varför ska vi tänka att de utomstående skulle vara annorlunda eller fördömande? - de kanske är mer förstående, accepterande och ödmjukt stöttande än vi tror.

2010-02-02 @ 22:22:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0