om vi tittar in i mitt huvud en stund

Enda sen den där kvällen i oktober då jag började fundera över livets alla oskrivna regler, så har jag hakat upp mig vid det. Lixom varför är allting på vissa sätt och ingen kan ge ett konkret svar om varför?

Jag hade aldrig tänkt i dom banorna förut och plötsligt slogs jag av en sån jävla förvirring. Och det har fastnat, hela tiden tänker jag "Varför?".

Varför är det inte "okej" att leva ut sina känslor och bete sig som man vill?
Varför höjer vi ögonbrynet åt det som är annorlunda/"onormalt" ?


Om vi hela tiden får höra att vi ska vara den vi ÄR, att vi mår bäst då, varför accepterar vi inte och beundrar dom som faktiskt vågar?

Titta på dig själv för en sekund. Vilken jävla fegis du är.

Du är van vid att bete dig på ett visst sätt, och du gör det utan att fundera över det. Eftersom att du har växt upp så. Alla har vi växt upp så. Men bara för att vi är VAN vid det så betyder det inte att det är det som är logiskt rätt.


Ät med kniv och gaffel, inte med händerna. 
Varför?

För att det ser bättre ut.

Jaha? Spelar det egentligen någon roll?


Om ni bara visste hur många sånna saker vi har lärt oss i våra liv. Hur man ska och inte ska vara. Men ingen vet egentligen varför. "Det bara är så." Får man ofta som svar.




Och

Det är så mycket skitsaker som hjärnan omedvetet fattar beslut om utan att vi tänker på det, och det är alla dom små valen som jag försöker se mönstret i och förstå varför det blir just så.

Det är där jag sitter fast just nu. Det är det som jag funderar över hela tiden. Jag granskar mig själv och jag granskar alla andra, hela tiden. Försöker komma fram till bakgrunden till alla val vi gör.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0