thoughts

Det gör ont i hjärta och själ, och ett nervöst leende visar jag som vanligt eftersom jag inte vet hur jag ska reagera.


Det gör mig så ledsen att få se. Och höra.

Vet inte varför jag bad om det ens, jag vill ju egentligen inte veta.

 

 

Men nu är det ju första gången som det på lång sikt ser bra ut så tack och lov för det iallafall. Då behöver jag inte oroa mig mer just nu. Det som varit - har varit, och framtiden är ingen idé att oroa sig över för hjälper inte någon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0